Jag träffade min skidcoach Rasmus i fredags och vi pratade om skidåkning – och om att träna inför skidsäsongen. Jag hade dessutom träffat en annan skidcoach bara någon dag tidigare i ett helt annat sammanhang och syfte och jag ser ett tydligt mönster i hur dagens skidlärare tänker:

Mer kroppsmedvetenhet. Mer rörlighet. Mer uthållighet.

Det är inte benpressar på gymmet som skapar bästa skidkroppen. Istället är det yoga och en stark core. En annan typ av styrka än råstyrka.

Rasmus säger att ju närmre skidsäsongen kommer desto mer springer han uppför. Men han säger att när folk säger att de löptränar uppför så räcker det i många fall att gå uppför en skidbacke eller så; det kommer pressa pulsen och skapa nog med syra i benen. Just det där tänkte jag på den här gången när jag höll på att ge upp – det var det värsta jag gjort i jobbighet!

Han tränar också mycket balans (och core) på pilatesboll. Först kan man träna bara på att sitta på bollen och lyfta först ena foten och sedan testa att lyfta båda: och hålla balansen genom att aktivera sin core. Lite senare kan man avancera till att stå på knä på pilatesboll; och göra en mängd andra övningar som utmanar balans och core.

När vi fikar och pratar skidåkning så återkommer Rasmus till det här med rörligheten. Han säger att när han tränar ben så tränar han också rörlighet samtidigt; till exempel kör han air squats med fötterna i olika positioner för att inte träna för ensidigt. Just fotleden är viktig i skidåkning – och att göra benböj där man har hälen på en platta kan i många fall missgynna skidåkningen.

När du åker skidor vill du vara rörlig i fotled, knä och i höften – eftersom det är dessa vinklar som ger dig en centrerad grundposition. När du är centrerad så håller du balansen och har varken bakvikt eller vikten för långt fram. Den positionen är grunden i skidåkning.

Rasmus har den högsta certifieringen man kan ha som skidlärare och utbildar även andra skidlärare. Han ingår i ett litet team med skidlärare som är personal trainers här i Åre som alla har samma certifieringar och om du är här uppe i vinter tycker jag du ska testa att åka med skidlärare – för oj vad det gör skillnad!

En av de bästa grejerna med att ha åkt med Rasmus är att jag inte blir trött i benen när jag åker skidor. Jag minns det som att vi åkte rätt intensivt den dagen i februari när sågs i backen – men jag blev aldrig trött. Det är för att Rasmus slipar min teknik så att jag åker mer energisnålt och ser till så att jag jobbar med skidorna, istället för mot dem. Det är en enorm aha-upplevelse!

Duktiga skidåkare fastnar ofta i gamla kunskaper och att lära sig nytt och slipa på teknik ger en riktig kick och ännu mer skidglädje.

Om du bokar en skidlärare när du är i Åre så är här tre tips:

1. Om du kan åka alla backar, säg att du är en Level 4 när du bokar – då säkerställer du att du får skidlärare med hög nivå på skidlärarexamen (man kan gå den i flera olika steg)

2. Om du åkt med en skidlärare du gillar; se till att ta numret! På så sätt kan du boka samma skidlärare nästa gång och behöver inte gå igenom din skidbakgrund och vad du vill igen.

3. Vad tydlig med vad du vill. Många säger att det vill ”åka bättre” men vad är det? Var konkret och tydlig med dina mål. Om du vill ”åka snyggare” – berätta vad du menar med att åka snyggare. På så sätt är det enklare för skidläraren att lägga upp en plan – och du blir nöjdare.

En tydlig sak, som jag tror att många skulle vilja ha hjälp med, är att bli mindre trött när man åker alpint. Att du blir trött handlar oftast inte om att du är dåligt tränad – utan att du slösar för mycket med din energi när du åker.  Det kan rättas till med bättre teknik.

Jag ser fram emot att åka mer tillsammans med Rasmus i vinter. Dels vill jag åka pist och jobba på en mer aggressiv åkstil (min hemläxa är att bli mer konkret, vad menar jag egentligen med mer aggressiv?) men jag vill också åka off pist med honom.

Rasmus är en av dem som har bästa koll på snöläget på berget eftersom han är där ute varje dag. När man åker offpist med skidlärare får man också en trygg upplevelse med en guide som kan snön, som vet hur läget ser ut, någon som kan ge feedback på åkning och teknik och säker utrustning med receivers.

Läs mer: den perfekta svängen – här får jag feedback på min skidåkning

Läs mer: en dag med Ramus – personlig skidtränare

Jag älskar listor men det var länge sedan jag såg en lista som handlar om träning. Därför kommer det en här. Om du gillar den och också har en blogg så tycker jag att du ska sno den – det vore så roligt att se den spridas, och framförallt att se vad du svarar! Berätta om du bloggar den så ska jag gå in och läsa!

Den här träningen längtar jag efter just nu:

Allting som är på snö. Alpin skidåkning på frasig manchester (åh!), längdskidåkning i tomma spår under mörka, tysta och kalla kvällar, eller vintercykling med pannlampa.

…men det här  står mig upp i halsen:

Långpass (löpning). Efter mitt marathon kommer jag inte springa mer än 15 km på hur länge som helst tror jag. I alla fall inte före april. Eller kanske mars. Tills dess ska jag göra annat tills jag börjar längta efter att springa långt igen, lagom tills dess att världen slår ut och blir grön på nytt. Jag längtar lite efter att få längta efter det, om du förstår vad jag menar.

Det här träningsplagget är min favorit just nu:

Den här tröjan – eftersom den är varm och står emot vind och väta men samtidigt är så himla tunn. En favorit!

Det här skulle jag verkligen behöva träna mer:

Core. En stark core är superviktig i skidåkningen. Ja, faktiskt i allting. Så jag börjar med 15 minuter fokuserad coreträning ikväll och kör ända fram tills första stavtaget (och helst efter det med). Är du med?

Den här känner jag mig stark i/på:

Saker som kräver uthållighet. Jag kan seriöst känna mig helt slut de första fem kilometrarna under ett långpass, men sedan kommer jag igång. Det där gör att springa i grupp stressar mig; för jag är alltid så himla långsam i början och jag behöver få den tiden för att komma igång. Men alla andra är som starkast i början – så de flesta springsällskap är en dålig matchning med mig. Men kom igen efter en halvmara så kan vi springa ihop!

Just nu stör jag mig på de här i träningsväg:

Att allting ska vara så himla krångligt. Det behöver det inte vara. Bara gör!

En träningstrend jag tror, eller hoppas, kommer gå över är:

Alla dessa träningspass och filosofier som går ut på att det ska ta max en kvart. Jag tror att vi måste göra vår hjärna en större tjänst en så och låta träningen ta lite mer tid än så – och låta det också vara vilotid för hjärnan.

Det här har jag en tendens att prioritera bort:

Coreträningen.

Jag står inte ut med:

Människor som skryter med sin träning eller tider eller lopp. Man kan nämna det, sedan kan man lämna det.

Skulle jag bara få träna en sak i resten av mitt liv så skulle det vara:

Cirkelträning. Styrka och kondition i ett enda pass. Det är ju lite knasigt eftersom jag ovan skriver att jag hoppas att trenden med korta pass går över och cirkelträning har ju en tendens att rätt så ofta vara kort.

Det allra tråkigaste med att träna är att:

Tvätta håret. Kanske skulle det hjälpa om jag klippte det lite kortare – för då skulle det vara enklare att fixa efteråt.

Kommande vecka lovar jag mig själv att:

Träna saker som är roligt – och att köra core varannan dag då.

Snart längtar jag efter sådant här igen: långlöpning. På bilderna är jag på väg mot Blåhammaren, en av fjällstationerna längs Jämtlandstriangeln.