Glöm njutningen i nedförslutet. Du halkar runt i leran från gårdagens regn och hittar inget flyt i din fotisättning. Du är långt från den anlagda vägens trygga underlag där fötterna nöter samma jämna asfalt under hela milrundan och som du egentligen kunnat springa i sömnen.

Meningarna ovan är hämtad från min senaste krönika som denna gång publicerades i SportHälsa som följde med Dagens Nyheter för några dagar sedan. Jag skriver om att i fjällen är allting större än dig – och hur vi lockas av det som en kontrast till allting vi kan kontrollera.

Såhär såg det ut i tidningen:

Och nedan är texten i sin helhet. På slutet har jag skrivit med fem tips till löpning på fjället i närheten av Åre. Det kom aldrig med i SportHälsa eftersom utrymmet var tight:

I fjällen är allting större än dig

I en tid då vi har eller kan skaffa allt finns det något som fascinerar mer än allt annat: skog, berg och hav. Vi springer i lätta skor för att bli snabbare på asfalt, vi väljer platta lopp för att sätta personbästa på tävling och vi tränar för att optimera både oss själva och vår prestation.

Som en kontrast till allt vi kan kontrollera vill jag hälsa dig välkommen till fjällen där ingen hänsyn är tagen till att det ska vara lätt att springa. Där de vassa stenarna under dina fötter som karvats fram av tusentals fotsteg före ditt gör synfältet suddigt och din hjärna yr efter oändliga kilometrar med makalösa fjällvidder som aldrig tar slut. Där rötterna på stigen är hala av fukten från moln som hänger lågt över fjälltopparna. Där du tror att det ska bli skönt att äntligen få springa lite nerför efter lång och seg löpning uppför i ojämn terräng och fjälleder som försvinner ner i forsande fjällbäckar som ibland har högre vattenstånd än du tänkt dig.

Glöm njutningen i nedförslutet. Du halkar runt i leran från gårdagens regn och hittar inget flyt i din fotisättning. Du är långt från den anlagda vägens trygga underlag där fötterna nöter samma jämna och trygga asfalt under hela milrundan och som du egentligen kunnat springa i sömnen.

Det är först på den våta myrmarken du når hyfsat platt terräng. Här kommer du visserligen undan krävande höjdmeter men vartannat steg är lömskt och du sjunker ner i en bottenlös väta som hungrigt griper tag i dina fötter. Dina skor kommer att bära med sig minnet av blöt myrmark för alltid. Doften vill sällan släppa taget. Och det är precis vad som är tjusningen med att springa i fjällen. Att du får upplevelserna genom alla sinnen.

Kanske är det därför du ser fler löpare än vandrare på den klassiska leden Jämtlandstriangeln, eller varför många av fjällstugorna i norr numer fylls med färgglada funktionsplagg som hänger på tork – och en omisskännlig doft av liniment.

I en tid då vi kan kontrollera det mesta vi gör är fjällen en av de sista utposterna. Här kontrollerar vi ingenting alls och vi älskar det. Känslan av att något är större än oss själva fascinerar oss och vi behöver det.

När du kommer hit för att springa har du förmodligen ambitiösa planer på många mil i fjällterräng per dag utifrån hur du är van att springa hemma. När du lämnar är det med en ödmjukhet inför livet, din förmåga på dig själv och det du precis lärt dig.

I fjällen är du inte större än något annat, här är allting större än dig. Men fjällen ger dig upplevelser för livet att hämta hem. Mäktiga vyer och orubblig trötthet, den sköna känslan av flow och den oförsonliga känslan av litenhet. Och sedan: euforin du känner när du släcker törsten med det iskallt ljuvliga fjällvattnet.

När du upplevt både toppar och dalar och kommer hem med myrdoftande skor, leriga ben och ett lyckligt sinne landar du i dig själv och den innerliga känslan av att du faktiskt kan flytta berg. Det är tjusningen med att springa i fjällen, det lär dig om livet.

Sara Rönne bor i Åre och Stockholm och springer sällan samma stig flera gånger, därför har hon sprungit de flesta större lederna och stigarna i Årefjällen. Sara bloggar på www.traningsgladje.se och bjuder på bilder från fjäll och stad på Instagram som @sararonne.

Saras fem tips till dig som ska springa i fjällen:

1 Förlita dig inte på ledkryss och skyltar, köp med dig en riktig fjällkarta så håller du koll på var du är och dit du ska.

2 Packa alltid med dig förstärkningsplagg i en liten ryggsäck. Det du hör om att vädret ändras snabbt i fjällen är sant.

3 Du behöver inte ha flera fyllda vattenflaskor med dig från start, fyll på i fjällbäckarna längs vägen istället. Det vattnet är allra godast!

4 Ha alltid telefon med dig men lita inte på att du har täckning.

5 Lägg till mer tid på löpturen än vad du tror att det tar. En mils fjällöpning är inte som att springa en mil i stan. Det är dessutom onödigt att ha bråttom på fjällstigen!

Saras fem tips på stigar i närheten av Åre:

1 Suljättens topp i Kall bjuder på en kortare upplevelse på ca 5-7 km tur och retur beroende på var du väljer att börja. Från toppen belönas du med vidunderlig utsikt över Skäckerfjällen, Kallsjön och Åreskutan. Området kallas för Sveriges vackraste baksida och syftar på baksidan av Åreskutan som de flesta besökare i Åre aldrig ser.

2 Blanktjärnsrundan med start i Vålådalen strax utanför Åre ger dig 12-13 km lättsprungen fjällterräng med en turkosa och kristallklar tjärn längs vägen. Du kommer inte vara ensam på den här rundan så kom hit tidig morgon eller sen eftermiddag för bästa upplevelse. Ta ett svalkande dopp, eller i alla fall ett foto med den turkosa vattenspegeln och fjällen i bakgrunden. Det är en garanterad likeraket.

3 Åreskutan runt är en klassiker som ger dig det mesta av allt: fjällbjörkskog, kulturhistoria, myrmark och kalfjäll. Leden är runt 21 km men kan göras längre och kortare. Väljer du att ta liften en bit upp på fjället i början kan du få fler höjdmeter i utförslöpning än uppförslöpning vilket är skön omväxlling.

4 Pyramiderna och Issjödalen i Vallbo blev populära för löpning, vandring och cykling för några år sedan, så till den grad att Länsstyrelsen såg sig tvingade att gå in och förbjuda människor att gå upp på de naturligt formade pyramiderna eftersom slitaget blev så stort. Håll dig på leden som går runt om pyramiderna istället så får du de bästa vyerna. Det karga landskapet ger dig känslan av att du befinner dig på månen och när du kommer ner till Issjödalen är du tacksam över att se vatten och grönska igen. Leden är runt 21 km och är relativt lättsprungen.

5 Blåhammarens fjällstation är känd för sin goda mat och vackra läge. Här passerar du under den drygt 40 km långa Jämtlandstriangeln som bjuder på en fin och välmarkerad löprunda för den som vill ge sig på ett ordentligt dagsverke. Söker du en kortare tur ska du utgå från Rundhögen. Härifrån är det 9 km enkel väg till Blåhammaren; mestadels uppåt. Vägen hem bjuder på skön utförslöpning. Denna led är ett fint alternativ till sträckan Storulvån-Blåhammaren som är mer trafikerad av andra vandrare, löpare och cyklister.

Jag har vårkänslor i hjärtat och spring i benen och funderar över alla härliga ställen att springa på. Det är lätt hänt att tänka sig utanför Sveriges gränser men det finns riktigt fina möjligheter här hemma också. Jag tycker att man ska ta tillvara på dem – när jag minns tillbaka på mina löparäventyr så är det alla de mil jag sprungit här hemma som finns längst fram i minnesbanken!

Som när vi firade midsommar på Österlen genom att springa en massa stig. Så. himla. härligt. Dessutom galet varmt.

Som när vi körde trail safari i Småland. Kanske det bästa sättet att upptäcka ett nytt ställe på. Bra kombo med fika på gårdsbutiker!

Som när vi skulle köra långt och stannade till för utflyktslöpning. Enkel grej som gör vilken road trip som helst kul!

Anna är en person som kammar hem högsta poäng i utflyktslöpning och en stor orsak till varför jag är så inspirerad just nu. I min värld handlar äventyrslöpning om fina stigar och sköna sängar. Eller i alla fall god mat om man gör det som en dagsgrej. Hit kan jag tänka mig att åka för härliga dagar och full pott utifrån mina krav:

Österlen i maj. När äppelblommorna slagit ut. Ni som läst min blogg jättelänge vet att jag varit här (för typ sju år sedan!) och sprungit just i maj. Det var fantastiskt och jag skulle gärna göra det igen!

Mölle när som helst. Här finns dramatisk terräng och salta havsvindar. Trots att jag varit här förut känner jag inte att jag har sprungit klart.

Bohuslän när det är som gråast. När havet antar samma färg som himlen. När den enda färgfläcken är de röda sjöbodarna. Då vill jag springa stenig trail i Bohuslän. Och det är typ nu. Och i november.

Fjällen i slutet av september. Men det gäller att vara snabb i både tanke och handling. Ena veckan ser det ut såhär – andra veckan har en storm rivit förbi och guldet har blåst bort. Jag suktar efter Padjelanta som Kari skrivit om eller utgå från Saltoloukta och göra flera dagsturer efter att ha hört om det från Amanda Mannervik som jag träffade för några helger sedan.

Hemma alltid. Oavsett var du bor så finns det med stor rimlighet oupptäckta löpställen i närheten. Bor du i Stockholm; spring längs Sörmlandsleden eller Blå leden till exempel. Bor du någon annanstans så fick mer att upptäcka. Det kan låta enkelt att alltid ha fina stiga nära till hands i fjällen men Sverige är fullt av dem!

Fin stig längs Indalsälven!

Höga kusten! Här sprang jag i somras!

Vinterstig utan snö – min ”hemmaled”: Flottarleden i Hälsingland!

Jag börjar med juni redan idag tänkte jag. Under hela våren har juni varit min belöningstid att se fram emot; den tid då jag inte ska göra något annat än att unna mig härliga saker. Då prestation får stiga åt sidan för att göra plats åt kravlöst leverne.

Efter vecka på vecka med massor av grejer på schemat har jag äntligen bokat in lugn. Färre grejer – mera tid. Mera springa fjäll, cykla landsväg, bara vara. Laga god mat, kanske läsa bok. Tanka energi vid en sjö, inte ha bråttom. Tanken är hisnande. Det kittlar i magen!

Den här veckan kommer att bjuda på finväder i Åre och jag vet knappt med vilken stig jag ska börja. Men en sak är säker; denna vecka ska jag unna mig massor av härliga tillfällen!