Den 21 juni är det sommarsolstånd – när natten är som allra kortast på hela året. Då står solen som högst på himlen eftersom jordaxeln lutar som mest mot solen. Den exakta tiden för sommarsolståndet 2015 är kl 18.38.

Det har blivit en tradition att jag sprungit en sväng runt midnatt just denna natt, och förra årets Facebookevent hade runt 1300 deltagare.

I år gör vi det igen. Gå med i den här gruppen så ser du eventinbjudan i flödet. Haka på!

2014 firade jag sommarsolståndet med midnattslöpning i Hälsingland med min mamma bredvid mig på cykel. Efteråt drack vi te.

2013 drog jag till med en höjdare och tog min familj med mig och åkte till Tromsö och sprang en halvmara under midnattssolen. Såhär ser det ut där uppe i nordligaste Norge – så himla vackert.

2012 sprang jag på stranden mitt i natten, till ljuset från stan i Halmstad. En väldigt somrig natt!

2011 var jag i Tylösand och gick en midnattspromenad.

2010 var jag av anledning jag inte minns på väg hem från Göteborg men vi upplevde sommarnatten från klipporna i Varberg.

2009 var första året jag firade sommarsolstånd med midnattsjogg på Östra stranden i Halmstad.

Bilder från Tromsö, midsommaren 2013:

Minns ni det här inlägget? Kanske minns ni till och med när jag var med och sprang i alperna för något år sedan? Det var i augusti 2013 men känns som alldeles nyss. Det jag minns allra mest från den resan var:

> när vi efter första dagen körde löpteknik och lite sådant på en rätt platt väg och till sist avslutade vi med fri fart uppför en backe till en restaurang med imponerande utsikt över alperna, och så beställde vi alla in mat och glass och hade det sjukt jäkla bra!

> när ena gruppen sprang uppför berget medan några andra av oss tog kabinbanan upp, och så satt vi där på bergskammen efter en löprunda på toppen och blickade ut överalltihopa och det gick liksom inte att ta in.

> när vi sprang veckans längsta pass och verkligen fick vara med om allt; gräsklädda sluttningar, höjdmeter en masse, många små hyttor där vandrare (och löpare) kunde äta och fika och stället som vi själv stannade på med den magiskt goda flädersaften (”hollersaft”).

> när vi faktiskt sprang nerför också, och passerade skogsgläntor och vattenfall.

> nattlöpningen med pannlampor en av kvällarna – en fantastisk runda med sköna kilometrar som gick lätt, lätt utför.

> eftermiddagarna på Silverbullit dit folk kom och gick som de ville men som var den självklara mötesplatsen. Här drack vi radler eller cola och hade det så himla, himla bra.

> det här långpasset på 19 km, så himla magiskt fint! Dessutom platt och varje ny sväng eller krön bjöd på ett nytt vykort.

> de sköna sängarna på Ski Lodge Reineke. Behöver jag säga mer?

> att det var så varmt och skönt och takterassen där vi hängde och och sov eller solade.

> att alla verkligen var med; snabba löpare, nya löpare, mor och döttrar, kompisgäng, tjejer från norr och killar från söder och verkligen alla åldrar.

Här är mer information om resan – med koden CRAFT får du 600 kr rabatt och dessutom en funktions t-shirt från Craft. På plats i alperna kan du testspringa i kläder och skor från Craft och Salomon och dessutom väntar en goodie bag på dig!

När jag skrev det här inlägget så kommenterade någon att om de ger sig av på stigletarpass så finns risken att de inte hittar hem. Jag tänker att det finns god chans att man hittar något alldeles fantastiskt.

Jag minns så väl när jag skulle träna och befann mig vid Bolleberget i Bollnäs. Här finns en drös med stigar och skog, massor av skog! Här finns också elljusspår där jag brukar springa ibland, med låg risk för att springa vilse på.

Hur som helst; jag skulle ta mig uppför berget som om vintern är en skidbacke. Mitt enda mål, just då i början, var att ta mig upp till utsikten. Men när jag väl kom upp hittade jag en ny stig och slog bort tanken på att ta den säkra vägen ner – eftersom den nya stigen inbjöd lockade till äventyr och något nytt att upptäcka.

Det blev en rätt så lång eftermiddag efter det. Jag kände mig inte vilse, men visste faktiskt inte heller var jag var. Jag tänkte att stegen nog leder någonstans, och det gjorde den – till en grusväg som senare tog mig till parkeringen igen.

Jag är sådan; väljer hellre en äventyrligare väg än den raka, säkra vägen tillbaka. Jag vill gärna se något nytt, upptäcka något oupptäckt och testa mig fram. Jag ser det som något positivt.

Idag sprang jag ett stigletarpass på lunchen. Sådana pass är njutarpass och jag sprang med låg puls men svettfuktig panna eftersom solen värmde så gott där i skogen.

Rundan jag sprang har jag sprungit väldigt många gånger förut, men nu har ett skogsbolag avverkat skog vilket ledde mig in på en stig som jag hittade. Och stigen tog mig djupare in i skogen i spåren av en skogsmaskin som tuggat sig fram mellan de höga tallarna och den ljusgröna mossan. Upptäckarlusten var väckt!

Stigletarpass är kravlösa och nyfikna. Och kan placeras in som en hälsovinst (förutsatt att man hittar hem, annars kan det faktiskt bli hälsovådligt) i det här inlägget.