Det var dags att serva sportbilen idag. Just nu rullar en kampanj från BMW Bavaria mest hela tiden när jag kollar TV och jag passade på att utnyttja den – så medan min Mini Cooper kollades upp så tog jag mig ett courtesy träningspass på Balance precis mittemot. Ett gäng snabba intervaller är precis vad man hinner med innan bilen är klar.

På löpband måste det hända grejer hela tiden för att jag ska hålla motivationen uppe – jag fattar inte hur jag mentalt orkade springa ett helt marathon på löpband för ett gäng år sedan? Det måste ju ha varit sjukt tråkigt. Jag har 2 minnen från den gången: dels gick Vasaloppet av stapeln samma dag, dels så kollade jag världscupen i störtlopp och just den dagen var det en kille som föll så illa att han var tvungen att amputera benet. Hur själva löpningen gick minns jag inte alls, mer än att jag grejade det.

Idag skulle jag bara springa i 10 minuter. 10 sjukt högintensiva minuter förvisso – fördelat på enminutersintervaller med 30 sekunder ståvila mellan. Pulsen hann precis gå upp över tröskelpuls och förmodligen hann den inte sjunka så himla mycket mellan intervallerna heller (jag hade ingen egen klocka utan kollade av med hjälp av sensorerna på löpbandet). Bra pass. Kort och enkelt. Bilen var det inga fel på heller.

Andra passet i mina lätta skor från Asics – första passet sprang jag på fjället i Abisko

Alla ägare av en Mini Cooper är väl lyckliga? Jag är då det.

Vi har rätt så nyss varit ute och sprungit på fjället. Snön ligger djup men vi sprang i skoterspåren vilket höll bra för tassande löparfötter. Det var dessutom enormt härligt att få bli utrustade med två energiknippen till springhundar som bor här på Abisko Mountain Lodge. De tyckte att det var minst lika roligt som oss att sticka ut och springa en sväng, helt utan krav och prestation utan bara nyfiket upptäcka mäktiga vyer som väntade bakom varje krön. Ibland var vi tvungna att stanna upp och lyssna till tystnaden och skapa panoramaminnen att ta med för resten av livet. Vilken lyx det är med orörd natur, berg, snö och himmel.

Jacka och tights // Craft. Skor // Asics. Fyrbenta vänner // Svartis och Zappa. Plats // Abisko, strax nedanför Lapporten

Jag firade löpningens dag genom att springa i 20 minuter efter några dagars förkylning. Det var jobbigt – och härligt. Härligt, för att jag faktiskt kan springa. Och jobbigt, för att det var halkigt och för att det helt enkelt var en sådan dag då löpningen inte går lätt som en pannkaka.

Dagen är ett initiativ av Ingmarie (länkkärlek är den bästa digitala kärleken – kom ihåg det!) sedan 2010 men jag tror inte att jag riktigt firat den förrän nu. Andra dagar då man firar saker med löpning är sommarsolståndet i juni då det ska midnattsspringas och årets kortaste natt firas – det har jag däremot gjort i typ 4-5 år.

Imorgon ska jag ge mig ut på mer löpning. Det känns fint att ha sprungit första passet på rätt många dagar. Jag funderar på att göra ett smörgåsbord med träning inför februari, dels för att det är kul och dels för att det gör min träning mer effektiv eftersom jag får in mer kvalitet. Det får bli kvällens sysselsättning framför Mello.

Jacka, tights och vantar // Craft. Mössa // Seger. Skor // Adidas Marathon10