Det var dags att serva sportbilen idag. Just nu rullar en kampanj frÃ¥n BMW Bavaria mest hela tiden när jag kollar TV och jag passade pÃ¥ att utnyttja den – sÃ¥ medan min Mini Cooper kollades upp sÃ¥ tog jag mig ett courtesy träningspass pÃ¥ Balance precis mittemot. Ett gäng snabba intervaller är precis vad man hinner med innan bilen är klar.

PÃ¥ löpband mÃ¥ste det hända grejer hela tiden för att jag ska hÃ¥lla motivationen uppe – jag fattar inte hur jag mentalt orkade springa ett helt marathon pÃ¥ löpband för ett gäng Ã¥r sedan? Det mÃ¥ste ju ha varit sjukt trÃ¥kigt. Jag har 2 minnen frÃ¥n den gÃ¥ngen: dels gick Vasaloppet av stapeln samma dag, dels sÃ¥ kollade jag världscupen i störtlopp och just den dagen var det en kille som föll sÃ¥ illa att han var tvungen att amputera benet. Hur själva löpningen gick minns jag inte alls, mer än att jag grejade det.

Idag skulle jag bara springa i 10 minuter. 10 sjukt högintensiva minuter förvisso – fördelat pÃ¥ enminutersintervaller med 30 sekunder stÃ¥vila mellan. Pulsen hann precis gÃ¥ upp över tröskelpuls och förmodligen hann den inte sjunka sÃ¥ himla mycket mellan intervallerna heller (jag hade ingen egen klocka utan kollade av med hjälp av sensorerna pÃ¥ löpbandet). Bra pass. Kort och enkelt. Bilen var det inga fel pÃ¥ heller.

Andra passet i mina lätta skor frÃ¥n Asics – första passet sprang jag pÃ¥ fjället i Abisko

Alla ägare av en Mini Cooper är väl lyckliga? Jag är då det.

Vi har rätt så nyss varit ute och sprungit på fjället. Snön ligger djup men vi sprang i skoterspåren vilket höll bra för tassande löparfötter. Det var dessutom enormt härligt att få bli utrustade med två energiknippen till springhundar som bor här på Abisko Mountain Lodge. De tyckte att det var minst lika roligt som oss att sticka ut och springa en sväng, helt utan krav och prestation utan bara nyfiket upptäcka mäktiga vyer som väntade bakom varje krön. Ibland var vi tvungna att stanna upp och lyssna till tystnaden och skapa panoramaminnen att ta med för resten av livet. Vilken lyx det är med orörd natur, berg, snö och himmel.

Jacka och tights // Craft. Skor // Asics. Fyrbenta vänner // Svartis och Zappa. Plats // Abisko, strax nedanför Lapporten

Jag firade löpningens dag genom att springa i 20 minuter efter nÃ¥gra dagars förkylning. Det var jobbigt – och härligt. Härligt, för att jag faktiskt kan springa. Och jobbigt, för att det var halkigt och för att det helt enkelt var en sÃ¥dan dag dÃ¥ löpningen inte gÃ¥r lätt som en pannkaka.

Dagen är ett initiativ av Ingmarie (länkkärlek är den bästa digitala kärleken – kom ihÃ¥g det!) sedan 2010 men jag tror inte att jag riktigt firat den förrän nu. Andra dagar dÃ¥ man firar saker med löpning är sommarsolstÃ¥ndet i juni dÃ¥ det ska midnattsspringas och Ã¥rets kortaste natt firas – det har jag däremot gjort i typ 4-5 Ã¥r.

Imorgon ska jag ge mig ut på mer löpning. Det känns fint att ha sprungit första passet på rätt många dagar. Jag funderar på att göra ett smörgåsbord med träning inför februari, dels för att det är kul och dels för att det gör min träning mer effektiv eftersom jag får in mer kvalitet. Det får bli kvällens sysselsättning framför Mello.

Jacka, tights och vantar // Craft. Mössa // Seger. Skor // Adidas Marathon10