Ni som följer mig på Snapchat (jag heter sararonne) vet att det satt långt inne ikväll. Den där tröskeln var hög. Och längdspåret kändes så himla långt borta. Men så hände det där magiska. Det vill säga: jag tog tag i mig själv. Och så klädde jag på mig underställ och längdpjäxor och satte pannlampan på huvudet och gick ut.

Jag hann trilla en gång i nedförsbacken utanför huset; det var en stor isfläck under nysnön och pjäxorna är hala. Jag tänkte först att det var ett dåligt tecken – men det var det inte. För jag tog mig till längdspåret i Björnen och åkte milrundan utan några andra fall. Tvärtom fick jag en magisk kväll.

Ofta är det som så att ju högre tröskel desto större är belöningen. Jag hade inte ens behövt det där månskenet eller norrskenet för att vara nöjd med kvällens längdpass. Men nu fick jag det också; kanske som en extra belöning från någon som tyckte att jag behövde det.

Snön var kärv (det var runt -11.5 grader) men spåren helt fantastiska. Snöläget är fantastiskt bra i hela Åre just nu att spåren lär vara fina oavsett var du befinner dig. Trots att jag åkte sent på kvällen så var det stadiga och fina spår och dessutom bra skejtbädd.

Min tisdagskväll sällar sig till den här kvällen för ungefär ett år sedan i min minnesbank med fina längdskidpass. En längdmil en tisdagskväll. Det är allt som behövs för att få vara lite lycklig.

Jag var helt lyrisk efter första längdskidpasset i söndags; även om jag tycker att skejt är en rejält utmaning. Jag var så pass till mig att jag faktiskt köpte mig ett par nya vallningsfria längdskidor för klassisk stil också; ett par Fischer RCS twin skin race classic längdskidor. Så nu ska jag inte behöva valla något fäste alls när jag vill åka längd.

I tisdags var jag i Trillevallen på studiebesök och jag vill verkligen testa deras längdspår i vinter; jag tror att de är de enda spåren i Åre kommun som inte har spåravgift. Trillevallen är överlag en liten pärla. Såhär fint var det i somras på toppen av Välliste!

Det finns mycket längdskidåkning att åka i Åre. Och det finns riktigt duktiga längdskidåkare! Lina Korsgren är elitåkare som tävlar för Åre och som vann prologen i Visma Ski Classics (långloppscupen) – och Johanna Ojala som är hela svenska folkets längdexpert i Vinterstudion bor i Undersåker.

Johanna auktionerar ut sina bästa skidtips till förmån för Musikhjälpen; skynda dig att klicka in här för auktionen tar slut idag! Musikhjälpens insamling går i år till klimatkatastrofernas offer och alla pengarna från Johanna Ojalas auktion stoppas rätt ner i den insamlingsbössan.

Läs det här också:

> Om när jag hängde en hel dag med Charlotte Kalla

> Last kiss good bye

> Längdskidåkning i Ullådalen med vännerna

Bilder från en tur i Ullådalen från i februari

Det är något så otroligt vintrigt med längdskidåkning. Jag har ju haft jättemånga vinterdagar hittills men ändå är det inte förrän nu; efter jag åkt mina första kilometrar i längdspåret, som jag verkligen känner vintern i kroppen. Åh vad jag älskar årstider!

Jag och Kenth åkte till Åre Björnen framåt kvällskvisten och då var det inte många i spåret. Jag nötte min skejtteknik (det behövs mycket nötande), medan Kenth övade sig på att åka med hund. Även om det inte var så mycket kvalitet i själva åkningen var det härligt att vara ute och jag ser fram emot massor med fler liknande kvällar! …och kanske några morgnar om jag orkar upp i tid.

Fördelen med skejtskidor är att man inte behöver valla. Numer finns det även riktigt bra vallningsfria längdskidor med skintech och jag funderar på att köpa mig sådana skidor, för det här med vallandet är lite av en tröskel även om jag kan tycka det är kul ibland. Fast mest bara ibland. Det finns en enorm fördel i att inte kolla temperaturen innan man beger sig mot spåret, och sedan bara köra. Helt utan krångel!