jämttriangeln

Checklista

Jag har sprungit långt ett gäng gånger i mitt liv, men jag är långt ifrån en ultraräv som Mia eller Annie.

Förberedelse är a och o och det mentala är superviktigt för mig och ofta något som händer i mitt undermedvetna. Jag har gått och tänkt på kommande helg jättelänge, trots att jag inte medvetet anstränger mig att göra det.

Jag jämför alltid med andra. Alltid! Inte på det sätt du kanske tror utan mer typ ”kan folk föda barn så kan jag göra det här”. Helgen som gick sprang folk 16 mil i Skåne så det är perfekt för mig att jämföra med.

Man får aldrig, aldrig under inga som helst omständigheter tänka negativt typ ”5 mil är som mellan x och y och det är ju jättelångt”. Då är man besegrad av utmaningen och det kommer kännas skit och omöjligt.

Hemligheten till långa utmaningar är att få i sig energi och det här är min absolut svagaste punkt. Jag blir så fruktansvärt osugen. Många tipsar om nötter som energi men jag kan inte tänka mig något värre. Så jag ska inte ha nötter med mig. Jag ska däremot ha fulenergi, typ nötcréme och sådant. Och mina sport beans som jag tyckte funkade riktigt bra. Drickbar energi funkar också bra för mig. Det är synd att det är svårt att ha med sig o’boy eftersom det kommer bli varmt och mjölk trivs inte så bra i värme.

Vatten är också en grej jag tampas lite med. Jag kan ibland bli supertörstig och dricka slut allt jag har. När jag springer längre pass brukar jag därför hålla koll på var jag kan fylla på.

Vaseline är bra att ha med sig. Smörj alla linningar och du slipper skavsår från kläderna. Funkar även att bada fötterna i och sedan stoppa fötterna i strumporna – så det ska jag göra.

Annika och jag har bestämt att den som är tröttast av oss två vid olika tidpunkter ska bestämma hastigheten och om vi ska gå eller springa just då. Bra teamwork är ett måste, det blir så väldigt olidligt annars. Vi är redan överens om att vi inte måste hetsa så det känns bra. Hon är min grymmaste team mate!

Fjällkarta kan vara bra även om jag tror att Jämttriangeln är rena rama E4 på fjället. Men man kan kika på den och se vilka fjälltoppar man har runtomkring sig tänker jag.

Kamera är ett måste. När jag är ute och springer eller cyklar har jag med mig min Canon S100. Ibland är vi lite osams eftersom jag tappat den en del under mina äventyr så den vill inte alltid funka. Men just nu har vi flow, min kamera och jag.

Annika står för solskyddsfaktorn och jag för insektssprayen. Fair deal!

Jag kommer att ha med mig sportglasögon, vindjacka och extra par strumpor i min ryggsäck. Och någon form av första hjälpen. Och pengar! Vi passerar Sylarnas fjällstation och Blåhammarens fjällstation och där finns det proviant att köpa. Allra härligast hade det varit att stanna och äta i Blåhammaren men de sista 12 kommer bli jobbiga då.

Utifrån ovan känns det som att vi ska ut och springa typ 16 mil. Men det ska vi inte. Vi ska bara ha en härlig heldag på fjället. Prognosen säger sol!

toppen åreskutan traningsgladje.se

Hur svårt kan det vara?

I sommar ska jag och Annika springa Jämttriangeln. Hur svårt kan det vara liksom?

Jämttriangeln är en klassisk vandringsled som går mellan Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Sträckan är några kilometer från 50 och man brukar gå den i tre etapper med två övernattningar. Vi tänkte först springa den med en övernattning, men sedan blev vi snåla (det är långt ifrån gratis att bo på fjällstation) och tänkte att va fan – vi springer väl allt på en gång då.

Det hela känns rätt så görbart även om det alltid är vanskligt med terräng för det tar alltid längre tid än man tror. Det är lite drygt 60 dagar tills det är dags och även om jag inte sprungit mer än ett marathon sedan förrförra sommaren (då jag sprang mer än 50km på Tjejmarathon) så är jag inte så rädd för distansen i sig. Mitt distansrekord ligger på 8 mil så jag har rätt bra med marginal innan jag tycker att det är långt på riktigt.

Däremot har jag faktiskt mycket enklare att springa asfalt än terräng. Min kropp beter sig i vanlig ordning tvärtom för hur det borde vara. Terräng är ju skonsamt och asfalt hårt? Yeah right. Mitt ena knä (jag glömmer alltid vilket) brukar alltid protestera efter dryga 2 mil terränglöpning och visa tydliga tecken på överansträngning. Men med lite prehab och terränglöpning inför det stora äventyret så ska nog det där ordna sig också. För hur var det nu – hur svårt kan det vara?

Halmstad 3 sara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!