Häromveckan vandrade – och halvsprang – jag Offsjörundan från Edsåsdalen förbi Lyckans läger vid Lilla Offsjön. Jag ville reka lite, för redan innan min premiärtur sa jag till Katrin att jag ville dit och bo en natt.

De två stugorna vid Lyckans läger har varken el eller vatten; utanför finns eldstäder och i stugorna finns gasol. Just nu i början av juli är det ju ljust hela dygnet men annars får pannlampor och stearinljus lysa upp i mörkret. Vatten hämtar man från sjön ett stenkast från stugan; för att dricka, borsta tänderna eller diska. Jag älskar livets kontraster!

Jag är ingen vandrare; oavsett om jag går eller springer så väljer jag alltid terränglöparskor. Vet jag om att jag blir blöt om fötterna (vilket man i princip alltid blir i fjällen eftersom det är mycket myrmark) så väljer jag oftast tunna strumpor i merinoull eller tunna teknologiska funktionsstrumpor (det beror lite på hur länge jag ska vara ute). Jag har ett par byxor som är lite vandringslika, annars har jag på mig löpartights. Istället för flanellskjorta väljer jag funktionsplagg på överkroppen – material som andas och som torkar snabbt. Ibland underställströja beroende på väder och temperatur. Här är en tur från förra året som rätt bra beskriver fördelarna med allt det här…

Men jag har insett att om jag ska övernatta och äta mat och så på fjället så måste jag ha en ”riktig kniv”. Bland annat.

Men vi tar det från början! Igår kväll, efter att jag och Katrin jobbat klart på våra respektive jobb, möttes vi i Edsåsdalen. Jag hämtade ut en stugnyckel och så satte vi på oss ryggsäckarna och gick längs led 221. Det var en välbekant uppförsbacke och stig och spång som jag mindes tydligt från förra gången. Och ungefär samma väder. Tunga moln och ett lite trött dagsljus som höll sig jämnt såväl dag som natt. Det finns fler väder som är vackra förutom sol – och detta väder med tunga moln är ett av dem.

Katrin stannade till vid en porlande fjällbäck och tog fram sin klarröda mugg i emalj och fyllde den med friskt och klart fjällvatten. Vid Vackermon tog hon fram några chokladbitar och så stod vi där och blickade ut över myr och fjäll. Jag brukar vara rätt så duktig på att stanna och insupa miljön också när jag springer, men att fjällvandra ger ändå mer tid (och lite mer ork) att se sig omkring och mikropausa. Fjällvandrarens främsta ledord (om man räknar bort allt som har med säkerhet att göra) är att inte ha bråttom.

På en spång mötte vi en löpare som tidigare sprungit om oss alldeles i början. Han struntade i spången och sprang på den blöta myren vid sidan av. Just då tänkte jag att det är den grejen som jag älskar med att springa på fjället: friheten. Att inte begränsa sig. Det såg härligt ut och den löparglädjen inspirerar mig till nästa löptur på fjället och jag funderar lite på var jag ska springa då – det finns ju så många möjligheter!

Efter drygt en timma kom vi fram till Lyckans läger och jag tycker att det är en alldeles lagom tur efter jobbet – och före jobbet morgonen därefter.

Förutom de två stugorna vid Lyckans läger finns en bastu och stor brygga med badstegenere vid Lilla Offsjön. Jag hade planer på att bada (baddräkten var nerpackad!) men vi spenderade kvällen framför en sprakande eld istället – och hade det riktigt bra där.

Katrin stod för provianten och oj som hon gjorde det – men det borde jag ju ha förstått efter att ha läst detta inlägg! Till förrätt dukade hon upp charkuterier och ostar och fröknäcke och grejer. Jag hade med mig en flaska Tavernello som jag lägligt nog fått i ett pressutskick och som passade alldeles lagom på fjället. Dessutom hade jag virat in vinglas i min packning för den rätta lyxkänslan.

Till varmrätt grillade vi lax i halster över öppen eld. Halstren hängde utanför ena stugan och bjöd på riktig fjällstugeromantik! Hade vi köpt fiskekort så hade vi kunnat fiska både öring och röding i sjön men det får kanske bli någon annan gång. Eller så får det förbli en härlig tanke…

Katrin skivade grönsaker som hon lade i folie och som fick tillagas på elden, och så rörde hon ihop en sås dessutom. Vilken fjällmiddag!

Det var en magisk kväll som bjöd på glimtar av blå himmel men mest hängde molnen tunga över fjälltopparna. Jag mådde toppenfint under min mössa och hade det så himla bra mellan stugorna, fjällbjörkarna och sjön!

Lite senare tände vi en massa värmeljus inne i stuga och eldade i kaminen. Vi hämtade vatten från sjön och diskade ute i det fria. Katrin hade med sig världens smartaste alltiallogrej från försvaret (köps på Apoteket) som funkade fint som diskmedel – och jag blev glad när jag insåg att jag har en exakt likadan tub hemma i mitt städskåp (som jag fått i ett pressutskick för länge sedan) som jag måste börja använda… nästa gång jag ska ut på tur.

Klockan tre på natten vaknade jag av att det var så himla varmt. Ute var det alldeles ljust så jag tassade ut och satte mig på en bänk och betraktade världen en lång, lång stund. Jag funderade på ett gryningsdopp i sjön men jag funderade nog lite för länge – för till slut gick jag in istället och sov några timmar till.

På morgonen kokade Katrin gröt och trollade fram frallor och avokado och grejer. Jag fixade specialkaffe och när allt var uppätet packade vi ihop oss och promenerade ner till Edsåsdalen igen. Hösten hängde i luften och eftersom jag var nöjd med min sommar redan den 6 juni så kände jag förväntan i kroppen inför det som kommer. Den känslan har nog aldrig varit såhär tidig tror jag.

Strax före klockan 10 var jag tillbaka på kontoret igen, fällde upp skärmen på min Macbook och skickade dagens första mail.