Det råder cykelfeber i Sverige. Jag är spekulant på en cyclocross men typ alla 2015 års modeller (som jag vill ha) är slut. Det cyklas mountainbike som aldrig förr och nyligen släpptes platserna till Cykelvasan. Det har redan börjat snackas träning och mountainbike är tacksamt för man kan ju köra typ jämt, hela året om.

Idag gick ett av mina favoritställen, Högbo, ut med att de anställer en världsmästare i mountainbike för att storsatsa på mtb. Magnus Palmberg, trefaldig svensk mästare och nybliven världsmästare i mtb crosscountry ska göra Högbo till ett mecka för mountainbike.

Idag finns det redan spår på 9, 10, 15 och 20 km – man kan hyra cyklar och det anordnas cykelhelger (mer info finns här). Men nu vill man toppa sig ännu mer och därför tar man in ett proffs för att göra det riktigt bra.

Högbo är redan ett officiellt Vasaloppscenter i och med sina fina längdspår – och nu vill man göra Högbo känt som en komplett träningsarena och att skapa Högbo MTB Arena där nationellt storlopp, cykelbutik, teknikträning bland annat står på önskelistan.

 Känner ni igen Lantto? Vi var där för några somrar sedan och cyklade mtb!

Efter frukosten bytte vi om och tog sikte på varsitt långpass; Karin skulle springa 100 minuter enligt plan från sin coach och jag gjorde snabbt en egen plan och bestämde mig för 10 km i motionsspåret – som är längdspår på vintern.

Efteråt skrattade vi över att vi gillar helt olika saker: hon vill ha platt och rakt och älskar grusvägen runt sjön i Högbo. Jag tycker just att platt och rakt är supertråkigt och älskar när det är småknixigt och många svängar.

Knixigt och svängigt är det just på milspåret och det är förmodligen hur fint som helst att åka här på vintern. De längsdspår i Högbo som jag åkt i är konstsnöspåren – och såhär vackert är det förresten när det är kallt och krispigt.

Idag var det milt och grått och lite regnigt. I en brant backe sprang jag på ett gäng småttingar som inte kan ha varit gamla, men de var redan i full färd att köra backintervaller med stavar – och tassade hopkrupna ner för backen igen, precis som man gör vintertid. På rullskidbanan var det också full aktivitet. Det är dessa tjejer och killar vi kommer att heja på från TV-soffan när de kör världscup om drygt 10 år eller så.

Var gillar du helst att springa?

 Bilder från Högbo i fredags

Jag lever farligt genom att inte ha en extra slang med mig när jag cyklar. Mest för att jag faktiskt inte har någon liten pump så det skulle inte spela någon roll ändå. Jag tänker att om jag får punka när jag är ute och kör så ringer jag taxi (eller en kompis)…

När vi var ute och körde vårt fyratimmarspass idag och vi svängde av på en liten, liten väg så möttes vi av skylten ”förstärkningsarbete pågår”. Det betyder bitvis grusväg. Och man vet aldrig hur lång den där grusvägen är…

Det första partiet med ”pågående förstärkningsarbete” var typ en kilometer. Jag utmanade ödet och rullade på cykeln där det såg ok ut – men sedan blev det massa vasst gravel så då fick vi gå en sväng. På ett annat ställe valde vi att cykla på en cykelbana och det är ju också att leva farligt eftersom de alltid är grusiga.

Vi startade cykeldagen strax innan klockan 10 och hade fina tomma vägar. Världen sov och det gjorde också vädret. Det var grått men vindstilla. Strax efter lunch var det lite mer människor ute och faktiskt – också en cyklist. På samma väg som grusvägen!

I Ockelbo tog vi paus och köpte en kanelbulle. Nu har jag firat den här kanelbulledagen ordentligt i ett helt gäng dagar.