Oavsett om du tror att du kan eller inte kan så har du rätt. Jag trodde att jag kunde springa en halvmara idag, så då gjorde jag det. Det blev 21 km på somriga vägar med syrener, smörblommor, midsommarblomster och liljekonvalj vid vägkanten.

Hemligheten bakom att träna på att springa långt är att springa så långsamt man kan. Jag blir inte andfådd på mina långpass (med andra ord så springer jag med väldigt låg puls). Men jag är ute och tränar uthållighet och vänjer kroppen och senor och grejer vid långtidsarbete och skapar massor med mitokondrier (kort förklarat så blir kroppen bättre på att omvandla fett och glukos till energi ju fler mitokondrier man har).

Jag lyssnar på folk som pratar när jag springer långpass. Idag blev det både Pensionärsvarning, Alla mina kamrater och lite P1. Solen sken ibland och det blåste tydligen medvind första milen för när jag vände så var det segt och kallt och motvind.

Det kändes rätt så enkelt ändå. Ungefär en mil bort (och ungefär en mil hem) – och en mil klarar jag ju utan problem. Det gäller att lura hjärnan.