Jag lever farligt genom att inte ha en extra slang med mig när jag cyklar. Mest för att jag faktiskt inte har någon liten pump så det skulle inte spela någon roll ändå. Jag tänker att om jag får punka när jag är ute och kör så ringer jag taxi (eller en kompis)…

När vi var ute och körde vårt fyratimmarspass idag och vi svängde av på en liten, liten väg så möttes vi av skylten ”förstärkningsarbete pågår”. Det betyder bitvis grusväg. Och man vet aldrig hur lång den där grusvägen är…

Det första partiet med ”pågående förstärkningsarbete” var typ en kilometer. Jag utmanade ödet och rullade på cykeln där det såg ok ut – men sedan blev det massa vasst gravel så då fick vi gå en sväng. På ett annat ställe valde vi att cykla på en cykelbana och det är ju också att leva farligt eftersom de alltid är grusiga.

Vi startade cykeldagen strax innan klockan 10 och hade fina tomma vägar. Världen sov och det gjorde också vädret. Det var grått men vindstilla. Strax efter lunch var det lite mer människor ute och faktiskt – också en cyklist. På samma väg som grusvägen!

I Ockelbo tog vi paus och köpte en kanelbulle. Nu har jag firat den här kanelbulledagen ordentligt i ett helt gäng dagar.

När jag körde mot Högbo i förmiddags var det mörkt. Det var så grått och regnigt. Vid lunchtid sprack det upp och blev strålande sol!

Jag och Karin åt en himlans trevlig lunch här på Högbo brukshotell innan vi drog på oss hela cykelmunderingen och stack iväg på en tremilarunda för att testa cyklarna. Hon körde sin cross och jag tog min racer och sedan åkte vi bort mot en av mina favoritvägar. Jag har visserligen bara kört den en gång förut men den var lika fin nu som då.

Det är häftigt det här med cykling. Det känns som ett himla projekt när man inte kört på ett tag men redan efter några minuter kom den där härliga känslan i kroppen. Det är för jäkla skönt att cykla alltså!

Varje gång jag ser en bil med en landsvägscykel på så går det ett litet rus i mig. Jag tycker att det är så himla snyggt. En riktigt schysst cykel piffar upp vilken bil som helst.

Och när jag ser cykling på TV så tycker jag oftast att det är lika snyggt. Det är cleant; snygga skärningar, rena färger och inte så mycket mönster. Med undantag för den där prickiga bergströjan då, oavsett hur mycket ära som sitter i den. Men allt är liksom så otroligt helmatchat i cykelsporten, och det är nog det jag gillar.

Det finns ju en hel del cykelregler; t.ex. ”bör” man inte cykla i kortärmat och långbent – medan kortbent och långärmat funkar fint. Och har man två vattenflaskor på ramen så ska de vara likadana. Jag bryr mig inte om hur andra gör; men jag tycker ju att det är snyggare med kortbent och långärmatkombon än tvärtom. Och jag tycker också det är snyggast med helmatchat set från samma märke än ett hopplock av lite allt möjligt. Men om någon annan cyklar i annat så stör jag mig ju inte på det på något sätt.

Jag vill allt ska vara snyggt oavsett vad jag gör, så när jag bytte bil för ett och ett halvt år sedan – från en silvrig Mini till en röd Mini, ja då passade jag på att byta cykel. Min parhäst Scott i blåmetallic som jag cyklat på upp till Åre skar sig rejält mot den röda karossen. Bättre då med en mattsvart Nishiki. Att byta upp mig till kolfiber och ultegraväxlar gick liksom av bara farten.

När jag sätter på mig mina cykelkläder känner jag mig stilig och uppklädd och jag älskar den känslan. Det, tillsammans med cykelfikat, gör cyklingen extra rolig. Man får lyx och flärd på köpet liksom. Därför går jag såklart all in med vita skor och alltid vita strumpor.

En cykelregel som måhända är en myt, är att man inte hälsar på andra cyklister som inte bär hjälm. Idag mötte jag två stycken som var ute på någon form av långcykling – utan hjälm. Hur man inte har på sig hjälm när man cyklar landsväg är för mig obegripligt. Fast, jag hejade faktiskt ändå. Man kan ju inte hålla på med alla regler jämt och ständigt.

Ett undantag jag gör är att inte ha så himla långa strumpor: någon måtta får det allt vara med cykelbrännan! Men jag tror jag fick till det korrekt med kedjan på stora klingan nedan på bilden eller hur? Dessutom fikar jag även när jag inte cyklat 6 mil (detta kanske också är en myt?).

Jag har noterat att man ska vända glasögonen upp och ner när man har dem på hjälmen men det är oklart om det bara gäller mtb? Däremot sitter bågarna på glasögonen utanpå första remmen på hjälmen, jag vet inte om det är snyggare än att ha dem innanför – men faktiskt lite bekvämare.

Vilka fler regler finns – eller har du hört talas om? Det roliga med cykelregler är att de blir snackisar som man faktiskt kan skratta en hel del åt (medan man i hemlighet planerar att göra rätt nästa gång). Bryter jag mot några regler nedan?

 Kläder // Craft Sportswear. Hjälm // Specialized. Glasögon // Bliz Eyewear. Skor // Mavic.