Jag är i Stockholm. Bland puls och trängsel och allt nytt och härligheter. Som vanligt blandar jag mina dagar här med skönt häng hemma i lägenheten och jobb på café som samsas med en frukost eller lunch med en vän. Idag hann jag med dubbla kaffe på Café Pascal och ingen kaffe alls men ändå lite tid på Kaffeverket.

Även om jag boostar mitt förråd med inspiration och fyller på min verktygslåda med smart input från mitt nätverk, så har jag en skugga med kvävd dysterhet som liksom följer efter mig. Inspirationen från ett möte försvinner snabbare än vanligt, och känslorna trängs inom snävare ramar. Vissa dagar är så, även om inget allvarligt har hänt och jag på riktigt inte är varken ledsen eller bekymrad över något. Dagens värsta är bara att jag inte sprudlar.

Som alltid när jag är i stan så har jag vissa måsten; saker jag längtar till när jag är här. Caféjobb är en av de sakerna – men också att träffa personer jag inte sett på länge, och det gör jag oftast ute på stan. Eftersom jag har en förmåga att alltid glömma bort vilka ställen jag är nyfiken på att prova, och därmed alltid bestämmer dejt på något tryggt och kanske lite tråkigt, så kommer här min lista till mig själv (och kanske till dig, om du vill) över ställen att prova.

Ställen jag vill prova för bra frukost i Stockholm:

Nytorget 6

Newt (gamla Vurma på Kungsholmen)

Pom & Flora

Urban Deli Sveavägen

(Klassiker jag gillar är Café Pascal, Kaffeverket och Mellqvist)

”Nya” restauranger i Stockholm som jag är nyfiken på:

Motherhood (som kör helt sockerfritt)

Le Rouge

Meatballs for the people (Bockholmengruppen står bakom denna restaurang – som med Nybrogatan 38 och Nytorget 6 och stället där vi åt julbord som också ska vara väldigt fint på sommaren)

Koloni Biblioteksgatan

Ljunggrens nya Råbaren (de har också frukost)

(Klassiker jag gillar är Griffins Steakhouse och Kommendören)

Om du har testat några av ställena som jag är nyfiken på – berätta hur det var! Eller om det finns fler ställen som måste upp på min lista…

I måndags fyllde jag år och jag hade lite ångest inför min födelsedag. Det handlar absolut inte om att bli äldre, jag har faktiskt inga problem med det. Men, jag ville fira så bra som möjligt och verkligen maxa allt. Jag är ju en upplevelsejunkie som dessutom går igång på effektivitet, och nu ville jag ju optimera roligheten i att fylla år.

Eftersom jag var i Stockholm hela helgen så började firandet i lördags. Efter en dag med jobb ute på Stockholmsmässan så tog jag vägen förbi Tössebageriet och hämtade upp en tårta och ett gäng småkakor och hade kaffekalas med familjen och farmor och farfar. Det var rackarns trevligt, sådär som kaffekalas är när man fyller år.

Söndagen bestod också den av många timmars jobb innan jag tog en sväng förbi Stikki Nikki på Götgatan 46 och köpte med mig några byttor med glass. Jag har haft Stikki Nikki på hjärnan i några veckor nu, förmodligen eftersom jag följer dem på Instagram. Bland smakerna som jag valde ut var salty caramel, hazelnut, lemon sorbet och belgian chocolate. Plus några till.

Hemma hade pappa fixat skaldjur av alla de slag och vi skålade i champagne och såg på när han grejade med ostronen. Jag beskådade det mesta från soffan eftersom jag var så trött i fötterna. Det här med att springa på mässa alltså…

Vi väntade in min sambo som åkte upp och ner genom Sverige på ett tåg som tog lite andra vägar än planerat. Efter dubbelt så lång restid kom han fram och vi kunde slå oss ner för skaldjursfest. Jag gillar hummer allra mest, det konstaterade jag den här gången på västkusten. Efteråt hade vi glassprovning.

Måndagen, som var min riktiga födelsedag, blev ett enda långt crescendo. Från klockan 7 på morgonen satt jag på Café Pascal och i några timmar kom några av mina bästa vänner förbi för frukost beroende på när de kunde och vad jag tyckte var den bästa starten på en måndag man kan tänka sig. Mellan varven jobbade jag och grejade till och med ett telefonmöte.

När jag druckit två koppar kaffe och det gått några timmar så följde Katta med mig och firade vidare i poolen på taket på Selma City Spa (Clarion Sign). Det var finfint väder och 34 grader i poolen. Och vi var helt själva. Vilken fullträff. Efter ett tag kom en servitris ut med en surprise med bubbel och vindruvor och grejer. Så himla fint ordnat av Katta – tusen tack!

Vid 14-tiden promenerade vi genom stan för en sen lunch på Riche med Katta och Annie. Jag beställde in deras klassiska köttbullar och efter ett tag upphörde sorlet och vi var de enda som var kvar.

Det hann bli eftermiddag och jag jobbade en sväng innan jag träffade en till vän för mer firande. Denna gång på Orangeriet på Kungsholmen. Det är ett himla trevligt ställe för lite kompishäng och en drink, särskilt en måndagskväll som denna.

När jag promenerade hem vid 19-snåret hade det blivit mörkt och himlen bjöd på ett alldeles rosa skådespel. Jag hann inte mer än hem och vända förrän jag hade min sambo bredvid mig och vi begav oss ut på stan igen. Vi hade ett sent bord på Mathias Dahlgrens Matbaren inbokat och jag visste inte vad jag hade att vänta mig men oavsett så var det alldeles över förväntan ändå. Fantastisk service, utomordentliga vinrekommendationer och gudomlig mat.

Det var en helt fantastisk födelsedag som visserligen gjorde mig alldeles förlamad av trötthet dagen efter men jag är oändligt tacksam för alla fina vänner och stunder som jag fick med dem. Eftersom jag envisas med att bo en bit från Stockholm så är jag så himla glad att mina Stockholmsvänner tog sig tiden att träffa mig en helt ovanligt vanlig måndag.

Förut tyckte jag inte att det var så viktigt att fira mina födelsedagar men jag har nog ändrat mig vad gäller det. Klart det är viktigt – mest för att det är en chans att göra en vanlig dag till en himla bra dag! Förra året slog jag till med den här hotellfesten och året innan, när jag fyllde 32, firade jag i den här värmen.

Idag hade jag en maxad dag i Stockholm. Det var en sådan där dag då man ska hinna med att träffa alla och som är minutiöst planerad. Jag älskar sådana dagar, men det är tur att inte varje dag är just såhär. Men – häng med från början!

Jag vaknar kl 06.30 och vet inte vad jag ska ta på mig. Garderoben är full med grejer men inget passar för dagen – eller ihop. Det får bli ett par vita byxor jag hittar långt in som jag köpt från Gap i USA, en vit blus från Indiska och en randig cardigan från Calvin Klein. Jag har tappat bort alla mina hårnålar så håret är lite på sne men så får det vara.

Kl 07.45 träffar jag Katta på Café Pascal vid Odenplan. Jag är 20 minuter tidig eftersom jag fått för mig att vi ska ses redan halv åtta, men det gör inget. Jag beställer surdegsfralla med ägg, en latte och en morotsjuice med ingefära. Vi sitter där i nästan två timmar och hinner beställa in en kaffe till. Efteråt är jag pepp på det mesta och vill förverkliga de planer vi har i vår.

Kl 10.30 promenerar jag nedför Västmannagatan för jag har en tid inbokad på Puder som gör ögonfransförlängning. Hit har jag gått i många år nu; en gång varje månad oavsett vad jag bor. Ullis är världsbäst.

Direkt efter att jag varit på Puder promenerar jag en kilometer bort för att ha ett möte inför kul saker som händer i höst och som gör att jag är så pepp inför alla de dagar som kommer. Men mer om det senare, för strax efter kl 13 möter jag Annika mitt på Regeringsgatan.

Jag ville bjuda henne på lunch och eftersom Burger & Lobster har stängt så får det bli ett bord på Sturehofs uteservering. Jag beställer räksallad och vi skålar i champagne och satt där sitter vi till klockan blev 15.30

Solen skiner och eftersom jag bjudit Annika på ett av mina Stockholmstips vill hon bjuda mig på ett av sina; så hon tar med mig till takterassen på Kulturhuset. Jag tar en latte med tjusig utsikt över city och Annika dricker virgin mojito. Det gör jag med sedan eftersom jag blir så väldigt törstig.

Kl 16.40 sätter vi fart mot söder, för vi har en pressvisning att gå på. Världens kaos möter oss i tunnelbanan och vi är nästan fast eftersom mängden människor gör att allting står prick still i alla uppgångar. Vi försöker ta en buss istället men det är panikvarmt och biltrafiken står still så chauffören tycker att vi skulle gå istället. Som ett lemmeltåg går alla Stockholmare längs kajkanten vid Slussen och vi fortsätter med strömmen.

Kl 17.30 kommer vi äntligen fram till Pompadour där Röhnisch ska hålla en pressträff. Vi är bara en halvtimma sena och fyller på glasen med Pellegrino och svalkar oss i dörröppningen medan vi spanar på lite höst- och vinterplagg.

Runt kl 18.30 är jag tvungen att lämna minglet och åka hemåt för att packa ihop väskan och plocka med min sambo och sätta oss i en taxi mot Bromma flygplats. 90 minuter senare är vi incheckade och klara och alla mina MacBooks (jag reser alltid med två) hare gått genom säkerhetskontrollen.

Medan solen går ner lyfter vårt plan mot bästkusten och Halmstad och när det blir midnatt har jag precis lagt mitt huvud på kudden.