Jag valde ändå att åka till Hälsingland i fredags efter jobbet. Dels så ändrade väderprognosen sig, så den utlovade Åresolen försvann i ett moln. Men också för att Hälsingland trots allt bjuder på ett lugn som jag trivs med. Att bara kunna öppna dörren och sitta på trappen och dricka mitt kaffe – och att vardagsrummet liksom är alla åkrar och skogen utanför. Förra sommaren var den där farstutrappen det jag drömde om så länge; det är bara en trapp – men samtidigt så mycket mer.

Såhär ser sommaren i Hälsingland ut! Ni får ursäkta att det är lite olika storlekar på bilderna – det har blivit så när bloggen bytt utseende.

Min helg har varit en försmak på allt det där. Det är bara jag och Hazel som varit i Hälsingland, men vi har tagit vara på alla timmar och gjort ömsom ingenting och ömsom massor. Vi har tittat på fåglarna och hört kvittret som fullkomligt tar över tystnaden just nu. Vi har känt på vattnet och plaskat i de vårblöta markerna. Vi har gått och sprungit våra favoritstigar och jag har bakat min frukost och om natten har vi somnat till öppet fönster – och fåglarna som fortfarande höll lov. Framförallt så har jag ju också fått vårens första cykelpass!

Allt det där har vi gjort och helgen har gått långsamt samtidigt som den gått så väldigt fort.

Frukosten i lördags; jag bakade scones och pressade juice på 1 stor apelsin – och 1 stor citron. Jag älskar citron i juice – helst mycket citron!

Inför vårens första cykling hade jag lite cykelfix. Den här oljan doftar gott, typ grapefrukt?

Det börjar brista ut i grönt!

…och efter cyklingen fick min cyclocross sig en tvätt!

På söndagsmorgonen gjorde jag juice som fick sig syrlighet från kiwi också!

…och så bakade jag stekpannebröd som är enkelt för att det går så snabbt!

Hazel var trött eftersom vi tog ett mellanting mellan långpromenad och traillöpning. Vi såg ingen björn den här gången heller, men jag tror att de är nära!