Igår var jag upp till Blåhammaren, denna klassiska fjällstation 1086 meter över havet som är känd för sin goda mat och som håller öppet hela september (passa på och åk till fjällen!).
En klassiker är att gÃ¥ (eller springa) frÃ¥n Sylarna till BlÃ¥hammaren – eller frÃ¥n StorulvÃ¥n till BlÃ¥hammaren. Men, för nÃ¥gra veckor sedan sprang jag frÃ¥n Rundhögen till BlÃ¥hammaren och jag gillade den leden väldigt mycket.
Precis som förra gången så bjöd dagen på fantastiskt väder. Vi körde de ca 4 milen till Rundhögen, parkerade och letade oss ut på leden. Till skillnad från sist så var ambitionen inte att springa, istället vandrade jag de nio kilometrarna uppför berget mot Blåhammaren tillsammans med mina föräldrar som är på besök.
På Blåhammaren mötte vi både vandrare och löpare, vissa som precis hade gjort dagens etapp och som såg fram emot en bastu (med världens coolaste panoramautsikt över fjällvärlden) och sedan Blåhammarens prisbelönta och välkända mat.
För egen del fick vi nöja oss med kaffe och fika; för väl uppe pÃ¥ BlÃ¥hammaren sÃ¥ hade vi bara gjort halva sträckan – vi skulle ju gÃ¥ ner igen. Förra gÃ¥ngen Ã¥t vi riktigt god gulasch här – och absolut första gÃ¥ngen, när vi sprang hela Jämtlandstriangeln pÃ¥ en dag sÃ¥ hade de bakat himla goda bullar!
Flera gÃ¥nger längs vägen sÃ¥g vi renar, dels en ensam ren som betade pÃ¥ fjället men ocksÃ¥ en hjord med renar som sprang i full fart – och sÃ¥ tvÃ¥ renar nere vid älven vid fjällets fot. Vill man se renar ska man passa pÃ¥ att gÃ¥ Blanktjärnsrundan – för kolla här! Eller sÃ¥ gÃ¥r man till BlÃ¥hammaren för om jag inte minns fel sÃ¥ sÃ¥g vi ren här förra gÃ¥ngen ocksÃ¥. Det hör liksom till den ultimata fjällupplevelsen!
Många brukar fråga mig om tips på leder och det där beror så himla mycket på. Hur långt vill du gå? Vad vill du uppleva? Hur jobbigt ska det vara? Hur ensam vill du vara?
Att det blev just leden mellan Rundhögen och BlÃ¥hammaren som jag tog mina föräldrar pÃ¥ beror pÃ¥ att längs vägen sÃ¥ fÃ¥r man lite av allt: fin stig genom skogen de första kilometrarna och sedan en älv med hängbro som blir sÃ¥ himla fin pÃ¥ bild. NÃ¥gra kilometer senare fÃ¥r man en himla fin bit led som gÃ¥r under fjällbjörkarnas tak och efter det öppnar fjällets vidsträckta vyer upp sig. Och precis när man känner för en paus sÃ¥ fÃ¥r man den; för dÃ¥ dyker ett vindskydd upp. Och här finns häftiga stenblock att ta coola bilder frÃ¥n. Sedan följer en bit utmanande stig eftersom den är sÃ¥ stenig; men dÃ¥ har man liksom fÃ¥tt lite av den varan ocksÃ¥. Och till sist – kronan pÃ¥ verket: en paus pÃ¥ BlÃ¥hammarens fjällstation. Ett café och restaurang pÃ¥ fjället liksom – livet kan ju inte bli bättre?
Min pappa på hängbron vid Sevedholm (ca 3km från start)
Långt där borta (ca 3km från där bilden togs, ungefär vid vindskyddet) är Blåhammarens fjällstation, drygt tusen meter över havet
Här vid Blåhammarens fjällstation var det soligt men rätt så blåsigt, vandrarna och löparna kommer från alla håll och samlas på terassen och dricker öl
Här är leden som kommer från Sylarna, jag minns såväl när jag sprang här den sista biten mot Blåhammarens fjällstation förra sommaren (läs allt om det här)
Glada men trötta vandrare i kvällssolen
