Jag grävde lite i arkivet igår kväll inför min föreläsning imorgon. Det fanns en hel del tokiga saker där. Som…

> Den gången jag sprang marathon på löpband.

Vi gjorde det på ett SATS-gym i Stockholm och personalen undrade hur långt ett marathon var. Såhär i efterhand minns jag det som oändligt tråkigt och det är skönt att jag har det bakom mig och inte framför mig. Att ha överlevt det är ett bra mentalt verktyg inför framtida fysiska utmaningar som kräver en bra jämförelse när jag får en dipp. Typ ”har jag haft så tråkigt och genomlidit ett marathon på löpband så kan jag klara av detta också”.

> Den gången jag sprang ett 12-timmarslopp i Trollhättan dagen efter midsommarafton.

Vi dök upp på startlinjen kl 12 efter att ha legat på stranden i några timmar och gjort ett pit stop på Max (kan ha varit Burger King). Sedan sprang vi väldigt många varv på en slinga som var runt 1200 meter mellan kl 22 till 10 dagen efter. Jag kom nästan 8 mil.

> Den gången jag sprang ett 24-timmarslopp i Hallsberg.

24 timmar är många timmar tänker jag såhär i efterhand. Jag minns att jag fick blåsor på fötterna som sprack och jag trodde att min fot exploderat. Det hade den inte, men jag var inte så van vid blåsor och sådant då. Det är jag inte nu heller, där och då var den enda gång jag haft blåsor som spruckit. Jag noterar att jag även den gången hade märkliga känningar i samma knä som nu. Men det jag minns allra mest är hur stark jag var de sista minutrarna och hur alla krämpor bara försvann och hur jag sprang igen. Jag älskar den känslan – totalt uppfylld av endorfiner.

Här finns hela inlägget att läsa om 24-timmarslöpningen på varvbana. Tänk hur jag skrev min blogg då – så annorlunda! Bilderna är pixliga eftersom de omformatterats så många gånger under mina bloggflyttar mellan olika plattformar. På den tiden hade jag dessutom pyttesmå bilder på bloggen.

> Den gången jag cyklade 25 timmar i sträck – inomhus

Detta dygn i oktober/november 2010 har jag ganska färskt i minnet, förmodligen eftersom jag reflekterade väldigt mycket inför och efter det. Hallandsposten kom och ställde frågor inför evenemanget och när ska svara på varför och hur, ja då börjar man tänka efter lite mer på riktigt. Här är min berättelse från 25 spinningpass under ett dygn.

2011 var jag med och arrangerade ett Rosa dygn i Stockholm, men det har jag faktiskt glömt bort. Här kan du läsa om den dagen. Jag har också arrangerat en massa andra grejer, bland annat en träningsdag till förmån för när katastrofen lamslog Haiti.

Andra och mer nutida saker är att cykla till Åre och springa Jämtlandstriangeln, men det känns som igår. Eftersom tiden går så snabbt så får jag plocka fram dem ur arkivet snart nog.