Träningsglädje

Träningsglädje TALKS, min egna favoritpodcast som blivit listad och rekommenderad på så många webbplatser och i printade magasin, har som ni märkt inte uppdaterats på ett tag. Det är lite medvetet, för jag är i utvecklingsfasen av ett nytt format.

Jag minns inför mitt första avsnitt för rätt många år sedan hur jag tänkte att om jag inte är först måste jag göra det annorlunda. Det är mitt sätt att ta på mig ledartröjan som jag skrev om för ett tag sedan.

Det ironiska såhär efteråt är att jag nästan var först relativt sett. Men det visste jag ju inte då. Åren efter att jag släppte första avsnittet har hur många poddar som helst startats – och avslutats.

Jag lyssnar väldigt mycket på pod och har märkt av en tydlig utveckling de senaste åren. Nu är det min tur att ta vidare min egna produkt och hitta det sätt som jag vill jobba fram Träningsglädje TALKS fortsättning.

Vad tycker du har varit bra med min pod? Och vad vill du ha mer av?

Bild från den gången jag poddade med Charlotte Kalla – efter det har jag gjort andra intervjuer med henne, men i mer skrivna format

Bild från den gången jag var i Abisko och vi spelade in pod utomhus när vi såg Lapporten. Det var jättekallt.

Här spelade vi in på Playitas. Jag tycker om att spela in utomhus för lite mer liv i podden.

Idag körde jag ett pass inomhus på SATS Åre på lunchen. Kommer ni ihåg när jag tillbringade massor av tid på gymmet för flera år sedan? När jag körde dubbla cykelpass på SATS Hötorget och var stammis på mina favoritpass på olika gym? Det känns som en annan tidsålder, men det har ju hänt.

Jag kommer ihåg när SATS Zenit invigdes mitt i Stockholm – vilken hype det var då! Jag och en kompis sprang marathon på löpband på det gymmet, och veckan efteråt satte personalen upp en lapp där de uppmanade andra medlemmar att göra samma sak.

Eller den gången då jag invigde SATS Västerås.

Eller alla de gånger jag tränat med PT på SATS. Under ett halvår körde jag med PT två gånger i veckan. Jag har tränat med ett gäng olika tränare och skrev en gång om vad jag gillade – och inte gillade, med det.

Eller när SATS Spårvagnshallarna öppnade och det blev stans snyggaste gym.

Mitt lunchpass idag var första gången som jag tränade på SATS i Åre; gymmet är stort och luftigt. Jag körde lite på roddmaskinen först, och sedan tog jag tag i styrketräningen. Det är ju faktiskt riktigt kul. Så pass kul att jag tänker gå inomhus snart igen för att träna.

Men, jag tar gärna lite inspo på bra upplägg som du vill tipsa mig om. Länka gärna till ett pass om du bloggat om det – eller skriv i kommentarsfältet smarta kombos på övningar eller vad du gillar allra bäst att köra just nu! Jag är pepp!

…var mina löpintervaller igår. Men skönast i kroppen var känslan efteråt!

Vädret igår var inte alls lika bländande och vårliknande som i lördags men jag tycker om när det inte är perfekt. Snön och frosten hade lagt sig som ett skal runt träd och grenar och världen var gnistrande även utan solsken.

Det finns två utmaningar med vinterlöpning i fjällen:

1. Att ha tillräckligt med batteri i pannlampan

2. Att veta om de små vägarna är plogade eller inte

Ibland kan jag ligga på huvudkudden och vara en hårsmån från att ha somnat men så utbrister en tanke i huvudet pannlampan!! Och så måste jag kliva upp och leta rätt på sladdar och så. Min pannlampa har ett starkt och brett ljus – men det betyder också kort batteritid.

Oplogade vägar är också en utmaning; det blir så väldigt jobbigt att springa i djup snö. Några dagar efter ordentliga snöfall går det som små stigar lite här och var; gemensamma ansträngningar för att trampa ner en framkomlig väg. Snart nog kan man springa i skoterspår; men det kräver helst lite skare så att man inte trampar igenom.

Ja, det är väl ungefär så som livet som löpare i fjället ter sig om vintern. Förmodligen dagens värsta!

Jag har på mig jacka, mössa och handskar från Daily Sports som jag fått i ett pressutskick. Jag gillar verkligen mössan – och jackan har reflekterande material på hela framsidan!