Träningsglädje

Bästa: sovmorgon till 11-snåret.

Mysigaste: marschallerna när jag var ute och tränade.

Godaste: laxen från igår. Alltid bäst! Och skinkan på en skiva vörtbröd med äppelmos.

Mörkaste: biosalongen som vi ska besöka ikväll. 100-åringen!

Sämsta: gråvädret.

Idag önskar jag er alla en fantastisk fin julafton. Jag hoppas ni får uppleva den på det sätt ni vill och önskar! Här i huset i Hälsingland blandas gamla traditioner med nya. Någon morgonjogg blir det då rakt inte eftersom vi körde in plåtar med saffransbullar i ugnen runt 01.30-snåret i natt. Hela familjen är nattsuddare och kvällen innan julafton är alltid fullspäckad med bak- och matlagning. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Bakom dagens lucka – den allra sista för i Ã¥r – gömmer sig en riktig kanonvinst frÃ¥n Craft Sportswear. Jag tycker att historien bakom Craft är lite rolig, sÃ¥här stÃ¥r det pÃ¥ hemsidan om Anders Bengtsson som gjorde 1973 gjorde upptäckten som ligger till grund för Craft:

Idrottsmän och -kvinnor, elit som amatörer, blir snabbt kalla om kroppen när kläderna närmast huden blir våta av svett. Prestationsförmågan sjunker i takt med att kroppen kyls ned och vätskebalansen rubbas allt mer. Om problemet kunde lösas skulle ansträngningarna vara mera värda.

Det här är några av problemen som gör att Anders Bengtsson ger sig ut på en ny träningsrunda på våren 1973, alldeles utanför hemmet i Borås. Närmast huden bär han nya underkläder i ett material som just kommit från en fabrik i Halmstad. Efter någon kilometer börjar kroppen reagera som den ska. Svettningen kommer igång.

Efter rundan väger han som vanligt sina underkläder, mäter fukthalten i plaggen med fuktmätare och jämför med tidigare resultat. Det är ingen tvekan. Han verkar ha hittat det perfekta plagget att bära närmast huden. Ett plagg som tar hand om fukten från hudens porer och transporterar den vidare med minsta möjliga upptagning i fibrerna. Lösningen på problemen har kommit närmare.

Det du kan vinna idag är ett längdskidställ: byxor och jacka i modellen Performance XC High Function. Byxorna använder jag jätteofta, de är en skön blandning av tight och loosefit, men i stretchig funktionskvalitet och med vindavvisande material framtill. Jackan har jag bara krattat löv i än sÃ¥ länge, men jag ser fram emot att inviga den i skidspÃ¥ret. Det kan du med göra – för att vinna längdskidkläderna mailar du till traningsgladje at gmail.com senast den 28 december!

Den 28 december går också startskottet på en annan rolig grej där Craft i allra högsta grad är inblandad. Vad är det? Bifoga svaret i ditt mail, samt storlek och adress! Jag utser vinnare och meddelar via mail!

När jag var ute och sprang tänkte jag att det finns pass man blir bättre av. Och så finns det pass som man mår bra av. Ganska ofta så gäller båda, men ibland bara det ena. Och då förhoppningsvis att man mår bra av. För mig finns det ingen poäng att bli bättre om jag inte också mår bättre liksom. Annat är det om man är elitidrottare men som många har skrivit förut: elitidrottare tränar för prestation och inte för hälsa.

Dagens pass sprangs på rejält underkylda vägar. Asfalten var glashal. Grusvägen med. Det var det som gjorde att passet blev mellanmjölk: det gick för fort för att vara lågintensivt eftersom jag ville dra på, men för långsamt för att vara högintensivt och det var inte tillräckligt långt för att bli ett good enough distanspass. Jag flyttade fokus från att springa för att bli bättre till att springa för att må bra, och kände mig nöjd med det.

Precis när jag sprang och tänkte att jag skulle avsluta mellanmjölkspulsen för en stund så tog jag upp en hand för att heja på en mötande löpare. Att träffa på någon springandes på de vägar jag springer på här uppe i Hälsingland händer liksom inte. Anyways, när handen åkte upp glömde jag att parera resten av kroppen och pang så låg jag på backen. Den jag mötte, liksom jag, var instängd i sina lurar och märkte inget. I alla fall stannade han inte för att försäkra sig om att jag inte brytit benet.

Jag var snabbt uppe pÃ¥ fötter igen och scannade av framsidan: knän och händer kändes intakta. Sedan skulle jag borsta av mig dammet frÃ¥n rumpan och märkte att jag hade en del stenar innanför brallan. Jag kollade närmre och upptäckte hÃ¥l pÃ¥ höften. Jävla skitfan tänkte jag och sedan började det rinna blod frÃ¥n skrapsÃ¥ret som är som tvÃ¥ handflator men som ändÃ¥ sitter pÃ¥ det minst sämsta stället pÃ¥ höften. De ilskna tÃ¥rar som rann pÃ¥ vägen hem hade mer att göra med hÃ¥len pÃ¥ brallan än blodet pÃ¥ benet. Mina Craft WP Stretch är favoriter och jag har redan ett annat par som jag trillat sönder pÃ¥ knät. TvÃ¥ par lappade vintertights gör ingen glad…