Träningsglädje

De senaste 24 timmarna har varit de bästa på länge, fast det är i hård konkurrens för den senaste tiden har jag haft det så himla härligt mest hela tiden.

Vi börjar från början: lördag förmiddag. Vi börjar dagen på fastande mage, jag har lite tomt i kylskåpet men framförallt ska vi iväg på rabarberfest på Kretsloppshuset i Mörsil. Jag, Pernilla och Katten cabbar ner och rullar dit och förutom god mat shoppar jag loss bland allt mathantverk och i den ekologiska butiken.

När vi kom hem bytte vi snabbt om till barfota och bar ner Rum Runnern till Åresjön. Vi körde lite SUP och när klockan slog rätt tid korkade vi upp vÃ¥r 4 o’clock chardonnay och hade en himla trevlig eftermiddag nere vid sjön.

Eftersom ljuvliga och ljumma sommarkvällar lyckligtvis är så himla långa fortsatte vi livsnjuteriet på balkongen. Vi poppade en Prosecco och åt jordgubbar och livet och lyckan över fina vänner bubblade.

När det blev kväll promenerade vi in till byn och mötte upp med vänner på Parkvillan. Här var det fullt ös med afterbike och grejer; det har ju varit Åre bike festival under helgen. Vi gick till Broken för middag och hann precis beställa innan köket stängde. Jag gjorde hamburgarundantag och valde ribs. Sedan fortsatte kvällen med omsorgsfullt blandade drinkar på Dahlboms.

Strax efter klockan 1 vandrade vi hemåt i ljuset och konstaterade att vi skulle fortfarande kunna få typ 7 timmar sömn innan nästa grej vi ville göra väntade.

På söndagsmorgonen hade vi nämligen tänkt åka till Copperhill för fina kombon frukost och spa. Det var högtryck i frukostmatsalen och jag blev lycklig över att så mycket vare ekologiskt. Inne på Level SPA var det tack och lov lugnt och skönt och vi hade många av poolerna för oss själva. Utomhuspoolen är såklart allra bäst, tillsammans med Kerstin Florianprodukterna i duschen efteråt som fick avsluta 24 härliga timmar med finbesök av Katten.

Katten är här och vi har gjort hela Åre från den ena sidan till den andra. Agdas Kafé i Mattmar hade inte öppnat när vi susade förbi på morgonkvisten efter att jag plockat upp Katarina på flygplatsen men vi åkte rakt till Café Åre torg istället. Där är det ekologiskt så det förslår och jag åt avokadomacka på surdegsbröd och drack kokkaffe.

Efter det tog vi sikte på Åreskutans topp. Vi samsades i kabinbanan med några downhillcyklister innan vi gick den sista biten upp. Det var mycket ooh och aah över utsikten som man inte kunde se sig mätt på.

Sedan var vi såklart fikasugna igen så vi gick till Åre kafferosteri som har en liten uteservering på Åre torg. Jag var på kafferosteriet på Helgesjövallen för inte så länge sedan och pratade med Per och Eva som båda tillhör världseliten i kaffe. Per är bland annat Sveriges bästa barista och jag tokälskar deras kiangoi från Kenya som har en stor och mjuk blommig smak och är alldeles fantastiskt. De serverar också riktigt god bananchokladkaka som är såväl laktos- som glutenfri.

Vi hann gÃ¥ lite pÃ¥ byn innan vi hade en grillkväll i Storlien att Ã¥ka till. Restaurang Flamman i Storlien är ett tips värt utflykten – de är dessutom listad i White Guide. PÃ¥ Flamman lagar mat pÃ¥ lokala rÃ¥varor och pÃ¥ fredagar under sommaren har de grillkväll. Andra dagar har de grymma vedugnsbakade pizzor.

Efter allt det där var klockan bara 20 och kvällssolen var sådär mjuk och varm och vi åkte runt på lite fler upptäcktsfärder till Storulvån och stranden vid Gevsjön innan vi kom hem och drack lemonad och sorterade tusen bilder som vi fångat under dagen.

Imorgon lär det bli tusen till.

Jag har inte berättat sÃ¥ mycket om mitt osteopatbesök i Stockholm förra veckan, men det var väldigt annorlunda – och bra. Det var första gÃ¥ngen jag gick till en osteopat men det kändes tryggt att lyssna till nÃ¥gon som resonerade utifrÃ¥n bÃ¥de insida och utsida.

Enligt den kortfattade versionen så är det en nerv (någonstans innanför höften, slarvigt förklarat) som har lite tight med plats så det är därför jag är så stel. Nu när jag landat i vad osteopaten sa, och om det nu stämmer, så finns det så många tecken på det hela tiden; hur jag när jag står ibland liksom tappar känseln i utsidan på låret (inte i musklerna men liksom utanpå huden) till exempel.

För nÃ¥got Ã¥r sedan när jag inte var stel minns jag att jag skrev att jag hade rätt dÃ¥lig kontakt med vänsterbenet och att jag ofta beskrev det som att nervbanorna inte var lika snabba där. De tog ett tag innan vänsterbenet fattade grejen i till exempel pistols och olika varianter av utfall. Just det där är nÃ¥got jag mÃ¥ste prata med osteopaten om nästa gÃ¥ng – vilket är redan nu pÃ¥ onsdag. Jag tar en semesterdag bara för att Ã¥ka till Stockholm men det är det värt.

Jag har aldrig haft ont i ryggen, och jag är egentligen bara stel i den initiala rörelsen – till exempel om jag ska knyta skorna. Men när jag väl har vant ryggen nedÃ¥t sÃ¥ är den rörlig i det läget. Som om nerverna liksom är trögtänkta.

Det mesta besväret jag har av det hela är inte att inte kunna göra burpees eller så för det kan jag leva utan. Det jag faktiskt oroar mig över är att när kroppen är stark och vältränad och framförallt rörlig, så är den bättre på att skydda sig när något snabbt och oväntat händer. Till exempel om jag skulle snubbla på en stig eller trilla av cykeln eller krascha på skidor. Men, om något av det där skulle hända i mitt stela och lätt långsamma tillstånd idag så skulle jag förmodligen skada mig mer än jag hade behövt.

Det är en rätt trist tanke och en stor anledning till att det är extra mycket värt att gå till botten med ryggen. Plus att det vore rätt skönt att inte behöva oja mig som en gamling för att dra på strumporna såklart.

Bilder från stranden i Vilshärad i juni.