Träningsglädje

Jag var lite för hård i rubriken. Jag gör vettiga saker. Jobbar och är med vänner och sådär. Men att röra på sig kan vara bland det vettigaste som finns och just det gör jag väldigt lite av just nu. Och vet du vad jag upplever händer? Jo detta:

1.

Jag blir alldeles färgglös på insidan. Jag tycker att det är ett så målande sätt att beskriva det på. När jag är aktiv och i rörelse så är känner jag mig färgglad under huden; det är som att varje cell i kroppen hoppar och studsar och mår bra. Mitt inre fylls av färg för den är full av liv. När jag inte rör på mig så bleknar färgen ju längre tiden går. Jag blir grå där inne.

2.

Jag tappar kreativiteten och lösningsförmågan. När jag rör på mig så kommer jag på smarta saker. Allt från lösningar till idéer. När jag inte rör på mig så stimuleras inte den förmågan och idéerna kommer inte till mig på samma självklara sätt. Jag får jobba för dem mycket mer.

3.

Jag minns inte dagarna. De senaste tio dagarna eller så har jag kollat på så väldigt mycket serier. Eller, mycket och mycket, det är ju relativt men jag kollar i vanliga fall inte serier och nu har jag sett alla säsonger av The Fall och Bron. Men jag kan inte urskilja var och en av dessa dagar. Allt är ett virrvarr utan särskilt mycket innehåll alls. Varje dag är den andra lik. Jag minns dem inte.

4.

Jag blir en ganska tråkig person. Mitt register som vanligtvis fylls av allt det som är lekande lätt och allt det som är sjukt tungt blir nu en motorväg med allt som är lite blaha. Mina dagar fylls av ”jobbiga” saker ändå men eftersom det bara rör saker som handlar om till exempel jobb, räkningar eller annat som inte är fysiskt så blir det enahanda. Jag upplever att min låda med saker som är jobbigt måste bestå av fysiskt jobbiga saker också; för då blir liksom hela mixen bättre och i slutändan blir inget särskilt jobbigt. Jag förklarar det nog inte så bra men det är som att när jag gör fysiskt jobbiga saker så tar det udden av allt annat som kan upplevas som jobbigt. Som att betala räkningar.

5.

Jag har tråkigt. Och det är en kombination av punkt 1, 2, 3 och 4.

Min kompis Annika lockar med att springa långt i fjällen i sensommar. Ja, ja, ja tänker jag här från soffan där jag inte gått mer än några futtiga små steg på flera veckor. Fast igår kväll hoppade jag fram och tillbaks i poolen som tillhör bostadsrättsföreningen där mina föräldrar bor. Sedan drack vi varmt ingefärsvatten hela kvällen. Jag har blivit beroende – det är så gott!

Kan inte du berätta vad du gör? Springer du? Cyklat årets första runda på landsvägscykeln? Tränar du inför något särskilt? Har du flow – eller känns det motigt?