Jag tror pÃ¥ att andas in det du vill ha mer av – och andas ut det du vill ha mindre av. Men ocksÃ¥ att umgÃ¥s mer med de människor som ger dig energi, och kanske umgÃ¥s lite mindre med de som tar energi. För mig är det jätteviktigt; jag kan lätt bÃ¥de dräneras och inspireras – det är som om jag har öppna kanaler bÃ¥de in och ut, trots att jag är en person ”med smÃ¥ bokstäver” som jag och min kompis Ella skrattade över en middag ikväll.
Jag vet inte riktigt hur jag uppfattas – men det vore sjukt intressant att träffa mig som nÃ¥gon annan. Jag hoppas sÃ¥klart att jag skulle vara sjukt trevlig, att jag skulle ge massor med energi och ha förmÃ¥gan att lyfta människor. Det är nÃ¥got jag värdesätter hos andra. Bara genom att umgÃ¥s – men inte nödvändigtvis genom att prata – kan den där gnistan liksom tändas inom mig. Den som sjuder med drivkraft och handlingskraft.
Den här tisdagen var en ledig dag. Nästan i alla fall. Jag har inga direkta arbetstider för mina jobb och det är precis så jag vill ha det. Trots ledighet blev det ett telefonmöte på morgonen och lite jobb-sms.
Men här är några andra glimtar från en alldeles perfekt dag med fina möten och massor med tankad energi:
 Min morgon började med en oändlig sovmorgon, kändes det som. Jag var vaken frÃ¥n mörk morgontimma och jag älskar att ligga och dra mig och känna att jag har sovmorgon trots att jag gÃ¥r upp vid 8. Det märks för övrigt att min sämbo tagit över Stockholmslägenheten med egna inredningsdetaljer – och att han verkligen tagit sin samarbetspartner KLM till hjärtat.
Jag mötte upp Lantto pÃ¥ Mean Coffee för dagens första boost. Ãlsk, älsk, älsk pÃ¥ fantastiska människor. Mina mest fantastiska människor har en rätt tydlig gemensam nämnare: de ser inga gränser – de ser bara möjligheter. Problem är omdefinierade som utmaningar.
Vår mission var att hitta till Stockholms vackraste utsikt. Det kan vara här. Panoramavyn över Stockholm fick inte plats på bild.
SÃ¥här sÃ¥g förresten jag ut.Â
Efter förmiddagspromenaden bänkade jag mig på espressobaren Café Ugo på Scheelegatan och träffade en annan inspirationskälla. Vi var kollegor för några år sedan och har följts åt genom jobb under åren. Det är fint med kollegor man håller fast vid, de har ju annars en tendens att vara rätt förgängliga.
Mitt i Stockholmsrusningen promenaddejtade jag Annika. Vi sågs ju för inte så länge sedan men jag kan nog inte träffa Annika för mycket. Det finns ingen mer rättfram tjej med skinn på näsan som jag känner.
Och när solen gått ner träffade jag Ella som precis landat från Abu Dhabi. Vi sågs över en burgare och shake på Burgers & Beer på Rörstrandsgatan. Vi pratade bort två timmar om allt sådant som alltid är värt att pratas om: livet.
