Jag tror på att andas in det du vill ha mer av – och andas ut det du vill ha mindre av. Men också att umgås mer med de människor som ger dig energi, och kanske umgås lite mindre med de som tar energi. För mig är det jätteviktigt; jag kan lätt både dräneras och inspireras – det är som om jag har öppna kanaler både in och ut, trots att jag är en person ”med små bokstäver” som jag och min kompis Ella skrattade över en middag ikväll.

Jag vet inte riktigt hur jag uppfattas – men det vore sjukt intressant att träffa mig som någon annan. Jag hoppas såklart att jag skulle vara sjukt trevlig, att jag skulle ge massor med energi och ha förmågan att lyfta människor. Det är något jag värdesätter hos andra. Bara genom att umgås – men inte nödvändigtvis genom att prata – kan den där gnistan liksom tändas inom mig. Den som sjuder med drivkraft och handlingskraft.

Den här tisdagen var en ledig dag. Nästan i alla fall. Jag har inga direkta arbetstider för mina jobb och det är precis så jag vill ha det. Trots ledighet blev det ett telefonmöte på morgonen och lite jobb-sms.

Men här är några andra glimtar från en alldeles perfekt dag med fina möten och massor med tankad energi:

 Min morgon började med en oändlig sovmorgon, kändes det som. Jag var vaken från mörk morgontimma och jag älskar att ligga och dra mig och känna att jag har sovmorgon trots att jag går upp vid 8. Det märks för övrigt att min sämbo tagit över Stockholmslägenheten med egna inredningsdetaljer – och att han verkligen tagit sin samarbetspartner KLM till hjärtat.

Jag mötte upp Lantto på Mean Coffee för dagens första boost. Älsk, älsk, älsk på fantastiska människor. Mina mest fantastiska människor har en rätt tydlig gemensam nämnare: de ser inga gränser – de ser bara möjligheter. Problem är omdefinierade som utmaningar.

Vår mission var att hitta till Stockholms vackraste utsikt. Det kan vara här. Panoramavyn över Stockholm fick inte plats på bild.

Såhär såg förresten jag ut. 

Efter förmiddagspromenaden bänkade jag mig på espressobaren Café Ugo på Scheelegatan och träffade en annan inspirationskälla. Vi var kollegor för några år sedan och har följts åt genom jobb under åren. Det är fint med kollegor man håller fast vid, de har ju annars en tendens att vara rätt förgängliga.

Mitt i Stockholmsrusningen promenaddejtade jag Annika. Vi sågs ju för inte så länge sedan men jag kan nog inte träffa Annika för mycket. Det finns ingen mer rättfram tjej med skinn på näsan som jag känner.

Och när solen gått ner träffade jag Ella som precis landat från Abu Dhabi. Vi sågs över en burgare och shake på Burgers & Beer på Rörstrandsgatan. Vi pratade bort två timmar om allt sådant som alltid är värt att pratas om: livet.