Träningsglädje

Jordgubbar. Alltså jag älskar jordgubbar. De flesta i min nära omgivning vet om det, och säger inget om att jag köper låda på låda. Jag tror inte att det finns något bättre än jordgubbar faktiskt. Till frukost, till lunch, till middag, till efterrätt.

Det finns några jordgubbsgrejer jag inte gillar ett dugg; till exempel jordgubbsglass eller jordgubbar med mjölk. Glassen är för det mesta syntetisk (tipsa gärna om riktig jordgubbsglass som är god om du vet någon!) och jordgubbar med mjölk är en waste på jordgubbar.

På min frukosttallrik för några dagar sedan låg naturell yoghurt, flingor från Paulún och färska jordgubbar och hallon. På min frukosttallrik imorse låg chiapudding med jordgubbstopping, tillsammans med två ägg och en latte.

På min önskelista står rårörd jordgubbssaft. Jag fick en liten lyckodos när jag insåg att jag har en flaska kvar av mormors rårörda hallonsaft i min frys i Stockholm. Tänk om det är lika gott med rårörd jordgubbssaft?

Den här morgonen var magisk. Magisk på det sätt som bara Åre kan; när det är alldeles vindstilla och sjön ligger spegelblank och bara fåglarnas sång hörs trots att man är i norra Europas coolaste bergsby där adrenalinet ofta svallar och det ska gå i 180 oavsett sport. Men inte morgnar som dessa. Jag älskar dem!

Väderprognosen skiftar beroende på vilken timme man tittar men jag såg att det skulle rulla in moln framåt eftermiddagen och sedan börja åska så runt lunch tog jag med mig Hazel med Ullådalen i sikte. Vi ville ju se den där snön som envist hänger kvar trots sommar!

Det var 22 grader i byn och ungefär samma i Ullådalen, men 600 meter upp i backen ungefär där leden går tvärsöver backen kom första snön. Snöflingorna skvätte när Hazel gjorde glädjeskutt.

Vi gick mot Stendalen och sedan vände vi tillbaka på vinterleden. Fortsätter man sommarleden får man en fin vandring runt Åreskutan. Just nu är den förmodligen lite för blöt på sina ställen för att vara optimal, och förmodligen ligger det rätt mycket snö på nordsidan.

På vägen tillbaka fyllde jag matpåsen med jordgubbar och tryckte en hel låda så snart jag kom hem. Nu väntar eftermiddags- och kvällsjobb och när regnet rullar in ser jag fram emot att sträckkolla Orange is the new black!

Vi har precis upplevt årets kortaste och ljusaste natt och nu går vi mot mörkare tider igen – sommarsolståndet är förbi. Jag fick vara med om min allra ljusaste natt någonsin (i Sverige) eftersom jag kom upp till Åre igår kväll. Solen sken på Renfjället till strax före midnatt då jag tog en löptur till Tegeforsen.

Den enda själ jag mötte var en listig räv på åkern som att döma av den skriande fågeln ovanför var på väg att leta upp ett fågelbo.

Det var en ljus natt. Och luften var frisk och syrerik och förutom den dånande forsen så var allt lugnt och stilla. Om ett halvår rullar vi tryfflar och gräddar pepparkakor i ugn. Vi letar den ekologiska julskinkan och virar papper om julklapparna. Men just nu är det sommar. Fåglarna kvittrar i träden och lövprakten är intensivt grön. Det är nu vi egentligen inte borde få en blund i ögonen eftersom vi är ute och tar in allt det där som ligger gömt när vintern kommer.