Träningsglädje

Och så var det bara ungefär 20 dagar kvar till Dublin marathon och även om jag sprang en timme häromdagen så har jag inte fått till mitt sista långpass som tänkt. Det är jag egentligen inte så orolig för rent fysiskt – men det hade varit skönt för huvudet att få det gjort. Att kunna lägga ytterligare 30 km bakom sig och känna att ja, en extra mil kan jag nog springa på det här.

Just nu känner jag inte riktigt så. Alls. Det kommer kräva ett enormt pannben av mig för att ta mig runt den där marathonsträckan i Dublin den 26 oktober.

Först och främst känner jag ingen som helst trygghet i att jag är i bra form. Just den här punkten stör mig inte så mycket för jag har insett att jag tycker det är lika jobbigt att springa 5 som 15 kilometer. 15 tar lite längre tid och konstigt nog känner jag mig trött de första 5 – sedan går det bättre. Därför är 5 km alltid jobbigt.

Det som är lite värre är mitt knä som jag inte litar på ett dugg. Jag har inte ont i det, men det är stelt och jag märker att när jag kör på så blir det ännu stelare. Men som sagt, ont gör det inte så just nu räknar jag med att det kommer fixa sig och det är bara lite överansträngt.

Ja ungefär så är läget och detta marathon springer vi helt utan prestation – utan enbart på pannben, många tidigare mil i benen och med en trygg erfarenhet att ett marathon är ett marathon och det finns ett gäng andra saker som är värre.

En av de saker jag verkligen ville göra i höst var att åka ut till Stockholms skärgård. I drömmen såg jag framför mig en disig oktoberdag med en rungande höststorm. En bastu med fönster mot havet där vågorna slog mot klipporna och trots att vädret var misär så skulle det vara varmt i hjärtat.

Just nu är jag på väg ut till en skärgårdsö och det är en strålande vacker höstdag. Jag tror det blir ganska så bra det med!

Det kommer bli ett 24 timmar skärgårdsretreat med två före detta kollegor och sist jag träffade dem var en fantastisk vårvinterhelg i Åre. En av dagarna under den helgen var faktiskt en av vintersäsongens allra bästa dagar: vi åkte en pistad offpist till Huså och fick en hisnande färd tillbaka.

Den helgen lärde jag mig också att crawla – 30 minuter tog det och det allra bästa knepet ever är att ändra fokus på att det är svårt till inställningen att det är enkelt.

De drygt 30 timmar jag har spenderat i Stockholm sedan jag kom hit har som vanligt gått i ett: i torsdags kväll träffade jag min kompis Ella för burgarmiddag – och så spelade vi in en pod om vänskap; för varför är det så svårt med vänskap? I fredags morse hade jag ett tidigt morgonmöte med Metro och sedan jobbade jag lite och fixade fransarna på lunchen. På eftermiddagen kom Annika förbi och vi tog ett promenadvarv runt Kungsholmen och när det blev kväll hade jag samlat ihop nästan 30 000 steg.

Och nu är det lördag morgon och jag är på väg mot havet. Vad gör du idag?

Jag är uppvuxen vid havet – här i Saltsjöbaden i Nacka utanför Stockholm

En vana jag håller fast vid är att göra ögonfransförlängning i Stockholm. Jag har gått till samma ställe i väldigt många år nu. När jag började med fransförlängning så fanns det väldigt få salonger, jag tror att Ullis på Puder var en bland bara en handfull utbildade fransförlängare.

Att göra en ögonfransförlängning är en dyr vana; men så värd. Jag går till salongen i Stockholm en gång i månaden och fyller på fransarna och det tar runt 60-90 minuter och kostar runt 600-700 kr per tillfälle.

Ögonfransförlängning går till som så att jag ligger på en behandlingsbänk och Ullis sätter på mjuka pads under ögonen så att huden under ögonfransarna är skyddad. Sedan klistrar hon på en lösögonfrans på varje riktig ögonfrans som jag har. Man kan välja mellan olika längder på sina lösögonfransar och även olika färg.

Jag minns inte vilka längder jag har men rent generellt så har jag valt en naturlig look; jag vill inte se ut som om jag ska gå på fest varje dag… jag har olika längder över hela ögat; längst in mot näsan har jag kortare längd till exempel – precis som mina vanliga fransar skiljer sig i längd.

Jag minns i början när jag gjorde min första fransförlängning – då vågade jag knappt sova för tänk om jag skulle förstöra fransarna. Men jag lovar att de är hållbara! Jag försöker däremot att inte gnugga mig i ögonen och själva limmet kan släppa om man gråter väldigt mycket. De första 24 timmarna efter man satt på nya fransar ska man vara försiktig med fukt (typ svett och dusch) så det brukar vara träningsfria dagar – precis som idag.

Då och då dyker det upp larm vad gäller limmet som används vid ögonfransförlängning. Jag har aldrig känt av några problem med det och inte Ullis heller – hon brukar ha munskydd när hon gör fransförlängningarna.

När jag var där idag så berättade hon om att en ny trend är att göra volymfransar; alltså att sätta flera väldigt tunna lösögonfrans på varje riktig frans. Det låter extremt pilligt och jag tror att man måste vara väldigt duktig för att få det snyggt.

Många undrar hur fransarna försvinner; vad händer efter en månad? Jo, lösfransarna trillar av när man tappar sin vanliga ögonfrans. Ögonfransarna växer i cykler och över tid märker man att man ibland tappar sina fransar snabbare än andra gångar. Det där kan bero på många saker; var i växtcykeln du är och externa faktorer såsom årstider och så.

En vanlig fråga är också om ens riktiga fransar tar skada av ögonfransförlängning. Det är inget jag själv märkt av – jag har ju gjort mina fransar i så många år på regelbunden basis och det var flera år sedan jag bara hade mina egna fransar.

Däremot går det ibland lite för många veckor innan jag hinner fylla på fransarna och då kan jag känna mig naken med bara mina egna fransar – det ser så tunt och ovant ut. Men jag tror inte att jag har färre riktiga fransar nu än tidigare. Och den där sista veckan innan jag ska fylla på nya fransar kan jag ibland fuska och använda riktig mascara om jag ska på fest eller så – och wow – vilka superfransar man får då!

Läs också:

Franförslängning (som jag skrev 2014 – oj vad jag saknar min lugg förresten!)

Fransförlängning (som jag skrev 2012 – jag berättade även om en dålig erfarenhet från fransförlängning)