Träningsglädje

Efter att ha sett en trafikolycka in action pÃ¥ väg ut pÃ¥ E18 (inga skadade men en kvaddad bakdel och en annan bil i diket) och sedan sett 2 väldigt-jävligt-näraolyckor begav jag mig till SATS Tule. Det är oklart om det var gym eller lekstuga. Personalen kom och satte hänglÃ¥s pÃ¥ gruppträningssalen efter ett tag… Kan det vara sÃ¥ att gympatimmarna förläggs till gymmen? För det var en grupp tonÃ¥rskids där och jag tror inte de var där frivilligt. Att lÃ¥ta eleverna gÃ¥ och träna pÃ¥ gym istället för i skolan är rätt smart och skulle kanske fÃ¥tt mig att gilla skolgympan lite mer. Men lite gymvett – och framförallt instruktioner – behövs ändÃ¥!

Jag pysslade mest med min grej även om det var rätt trÃ¥ngt i Tules väldigt lilla friviktshörna. Det blev bi- och tricepsträning och 40 minuters mellanintensiv cykling pÃ¥ en faktiskt helt okej motionscykel. Jag ser fram emot att styra upp styrketräningen med PT igen. Förra veckans icketränande gjorde att jag tappade upp nästan allt det sug och ”momentum” som jag byggt upp under flera veckor. Nästa PT-tid är om 2 veckor dÃ¥ jag ska träffa min ”nya” PT.

Svart, svart, svart… skittrist!

Ni som läst bloggen lääänge minns säkert Pucko-Puma! Hon som kom pÃ¥ att hon glömt byxorna till träningen i omklädningsrummet eller som glömde skorna hemma. Nu har hon varit i farten igen. Jag är i Stockholm – men spinningskorna är i Halmstad. Därför avbokar jag eftermiddagens pulsspinningpass pÃ¥ Zenit och bokar in mig pÃ¥ nÃ¥got annat. Att träna spinning i mina ganska tunna skor frÃ¥n Nike är ingen hit. DÃ¥ kan jag träna andra saker mer effektivt… efter träningen ska jag passa pÃ¥ att träffa Coola K och ge henne en spark i baken inför Berlin marathon. Bloggkompisar är kul!

Jag flög fram ikväll. Kroppen kändes pigg och lätt och stark. Det märkte jag redan frÃ¥n första steget. SÃ¥dant känner man. Det är precis som med kärlek. Det gÃ¥r inte att beskriva med ord – man bara vet.

Mörkret hade ganska nyss lagt sig när jag sprang ut och gatorna var tomma. Här och var vilade små dimmoln som påminde om hösten och kylan bet lite i fingrarna. Backarna längs med rundan tornade upp sig som små utmanade moståndare men jag besegrade dem en efter en utan att behöva använda särskilt mycket artilleri. Jag plöjde rakt igenom dem, utan att egentligen tänka på dess motstånd. Mina tankar var på en helt annan plats och la inte alls märke till den höga pulsen eller ansträngda andningen. Jag hade fullt sjå med att fundera på vilka tre färger på svettband jag ska köpa in till Träningsprylar! Rosa är ett måste. Orange är ett sportigt kanske. Limegrönt är snyggt men vill man han det? Turkost känns också ganska hett. Gult är rätt snyggt men är jag ensam om att tycka det?

De svÃ¥ra frÃ¥gorna fick mig att fokusera pÃ¥ annat än lÃ¥nga backar. Men mot slutet gjorde sig tröttheten pÃ¥mind. Benen tappade i spänst. Det började bli kallt. SÃ¥ jag tänkte pÃ¥ Rocky och hur han sprang uppför trapporna i Philadelphia i den där scenen som egentligen sammanfattar hela filmen. SÃ¥ jag gjorde som han. Flög upp för sista backen – oövervinnerlig för ikväll.