Träningsglädje

Enligt rykte är sit ups Ronaldos enda(?) last. Han gör 3 000 om dagen. Herrejösses vad tråkigt. Men jag vet ju att det finns de som inte gillar muffins heller. Muffins är ju min last. Inte den enda dock.

Ultralöparen Camilla är en av de coacher som tillsammans med Martin Lidberg ska få en adept i form. Det är en kille som ska drillas. Jag har inte riktigt koll på varför eller inför vad han drillas men däremot noterade jag att flickvännen i en artikel sagt att killen gärna fick komma tillbaka med ett sexpack på magen. Och ja, det var väl något att dra på mungiporna åt eller något.

Men hur skulle det lÃ¥tit om en tjej Ã¥kt pÃ¥ träningsläger eller boot camp och killen sagt ”du fÃ¥r gärna komma hem med lite mindre rumpa”? Hur skulle det lÃ¥tit om en tjej Ã¥kt pÃ¥ träningsläger eller boot camp och killen sagt ”du fÃ¥r gärna komma hem med lite smalare lÃ¥r”? Hur skulle det lÃ¥tit om en tjej Ã¥kt pÃ¥ träningsläger eller boot camp och killen sagt ”du fÃ¥r gärna komma hem med ett sexpack pÃ¥ magen ”?

Hade det varit okej eller hade killen fått stå i skamvrån?

När jag var lite yngre snackades det ibland om hur killar var svin om de ville att sina tjejer skulle se ut som barbiedockor. Men hur är vi tjejer? Drömmer inte vi om en Ronaldo? Kanske inte varenda en av oss, men förmodligen många.

Det där med yoga utomhus är en fantastisk idé. Fast kanske inte i Göteborgs knasigaste park. Yogainstruktören var rädd för att vi skulle fÃ¥ flaskor kastade pÃ¥ oss. I Kungsparken bakom Stora teatern är det fullt av folk – och gäng som förmodligen inte skulle dra sig för att störa en yogaklass.

Vi fick inga flaskor kastade på oss. Men vi hade rätt stor publik. Ibland bestämde sig publiken för att delta i klassen. I bakgrunden susade bilar förbi och vid något tillfälle ackompanjerades den lugna yogamusiken av sirener.

Klassen i sig var rätt bra för en icke-yogi som mig som inte tränat yoga sen jag vet inte när. Visst, vid nÃ¥got tillfälle böjde vred jag kroppen Ã¥t fel hÃ¥ll men hundarna kändes inte alls särskilt ansträngande utan faktiskt rätt behagliga – och som att de gjorde nÃ¥gon nytta.

Efter klassen picknickade jag, Löpning o Livet, Powersus och Erika i de sista solstrålarna som gick att tillgå. Jag picknickade på jordgubbar såklart. Inte ens 100 kronor kilot kan avskräcka mig!

En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Eller hur är det man brukar säga? Förra året sprang jag och Grabben till stranden runt midnatt den dagen då natten är som kortast. I år promenerade vi längs med klipporna i Varberg (enbart för att Grabben var för lat för att springa). Jag vill göra det mesta av ljuset och hyllar gärna sommarsolståndet.

Klockan 22.30 var det fortfarande lika ljust som om det hade varit eftermiddag. Runt midnatt var det lite mörkt. Fast ändå ljust liksom.

Nu blir det mörkare igen. Och ja, jag ska villigt erkänna att jag ser fram emot hösten och vintern och glöggen och de tända ljusen och…. fast just det, först ska vi ha en riktigt bra sommar – eller hur! Väderprognosen ser ljus ut. Baksidan av min SvD är mörkröd med mÃ¥nga solar!