Träningsglädje

Nu lämnar vi snart Djerba och Ã¥ker hem mot en spännande höst igen. Jag har haft en fantastisk vecka här – men längtar hem till Grabben och till allt det roliga pÃ¥ hemmaplan ocksÃ¥. Jag uppskattar den känslan, att vara tacksam för nÃ¥got som har varit riktigt bra men att det gÃ¥r att se framÃ¥t trots vardagen, det är nämligen inte sÃ¥ himla självklart.

Jag kan inte nog beskriva hur fantastiska Monika Björn och Johanna Andersson är som instruktörer – men framförallt som inspiratörer. Riktigt, riktigt, riktigt (jag kan säga det huuur mÃ¥nga gÃ¥nger som helst) bra! Jag har fÃ¥tt med mig mÃ¥nga kloka insikter och konkreta verktyg att jobba med, bÃ¥de genom deras instruerande under klassen – men även genom samtal efterÃ¥t.

Jag har kört 10 pass för Monika och Johanna under veckan, och så har jag styrketränat lite utöver det, simmat, PT-(p)rehabtränat och morgonpowerwalkat. 2 pass har jag skippat eftersom jag var sjuk.

SÃ¥, vad tycker jag om resan? När ni läser mitt omdöme nedan sÃ¥ ta i beaktning att jag är extremt kritisk. Det har jag alltid varit och jag vet att mina bröder tycker att det gör mig till en riktig pain in the ass (de är de enda som vÃ¥gat vara ärliga nog och himla med ögonen Ã¥t mig när jag ”tyckt” grejer kring matbordet hemma). Men det gör mig Ã¥ andra sidan bra pÃ¥ mycket annat. Ingenting är heller personlig menat – alla medverkande arrangörer har varit riktigt trevliga, personliga och fantastiska pÃ¥ alla sätt!

Träningen för Monika och Johanna har varit fantastiskt. Helt klart det bästa! Det går inte att beskrivas utan det måste upplevas. Sorry!

Den övriga schemalagda träningen och aktiviteterna har inte nått upp till samma standard. Jag är väl medveten om att fokus har legat på yogan men det finns också ett värde i att de andra aktiviteterna blir lika bra. Det kan vara allt från fungerande redskap, proaktivitet kring viss information eller pedagogik och kunskap om så enkla saker som att powerwalka. Självklara saker är nämligen inte alltid självklara. En bra löpare är inte alltid en bra löpartränare, en bra cyklist är inte alltid en bra cykelinstruktör och en bra skidåkare är inte alltid en bra skidlärare.

Nu låter det som att jag tycker att aktiviteterna ovan varit skitdåliga men det tycker jag inte. Men glappet till yoganivån var tydligt.

Hotellet vi bott pÃ¥ har varit riktigt bra. Schyssta rum och rent och fräscht. Tunisien är inte mitt favoritland och det är ju lite synd – jag har svÃ¥rt för all ”pÃ¥ighet” här borta, allt tittande och att det verkar vara helt okej att kommentera folks (läs: tjejers) utseende helt öppet. Jag är en person. Inget objekt. Men sÃ¥ gillar jag inte att stÃ¥ i centrum i övrigt sÃ¥ det kan ju ha med det att göra…

Synd ocksÃ¥ att riktigt mÃ¥nga i gänget blev sjuka, inklusive mig, men det har förmodligen med ovana kring bakteriefloran. Att sÃ¥ mÃ¥nga blev sjuka har gjort att det totalt sett förlorats en hel del tid. Det gick naturligtvis inte att göra sÃ¥ mycket Ã¥t det som inträffat – men man kan aldrig fÃ¥ nog med information. Jag hade med mig Nuun vätskersättning och Treo, men sÃ¥här i efterhand skulle jag packat med lite annat ocksÃ¥.

Samtidigt som hotellet var riktigt bra sÃ¥ var det just bara pÃ¥ hotellet som det var riktigt bra, rent och fräscht. Bortanför hotellstranden var det inte sÃ¥ himla kul – tycker jag. Jag har hört flera sitta pÃ¥ frukostterassen och blicka ut över landskapet och kalla det vackert men jag är nog för bortskämd med naturen och vyerna hemma för det. Jag har ju valt att bo och Ã¥ka till de ställena jag gör (Halmstad och Åre) av en anledning. Och det har gjort mig grymt kräsen. SÃ¥ vad gäller allt det vackra ska man nog inte lyssna pÃ¥ mig…

Totalt sett sÃ¥ har det varit en riktigt bra Wellnessresa – för det är där fokus har legat. MÃ¥nga tummar upp! Om det arrangeras en liknande resa av samma gäng igen sÃ¥ är jag den första att rekommendera den!

Sista yogatimmen har slagit för den här resan. Nu ska jag hitta hem. Och då menar jag inte bussen från hotellet till flyget och flyget från Djerba till Göteborg och bussen eller bilen från Landvetter till Centralen och tåget till Halmstad. Nä, jag menar något annat.

Vi började morgonen med en fantastisk klass i yogalates. Johanna sa sÃ¥ mÃ¥nga kloka saker som jag önskat att jag kunde Ã¥terberätta – men det krävs nog en riktig yogi för det. Insikterna har landat mjukt i kroppen och även om jag inte kan Ã¥terberätta, helt enkelt för att jag fysiskt sett inte hittar de rätta orden, sÃ¥ hoppas jag att de förmedlas vidare ut i varje kroppsdel och varje cell hos mig själv.

EfterÃ¥t kände jag mig skönt mosig – redo för frukost. Den servitör som fastnat för att jag heter Sara gav mig ett extra stort glas juice och bar min tallrik ut till bordet pÃ¥ terrassen. Buffén är lika fantastisk som den är gigantisk och men magen blir mätt snabbare än ögonen. Yoghurten med riktig frukt i (jordgubbsvarianten är godast!) toppad med pistage-, hasselnötter och mandlar är ett stÃ¥ende inslag!

Efter frukosten tog vi en taxi in till stan. Vi flanerade bland torg och gränder och shoppade vackra fat och skålar. Vi blev uttittade och överallt frågade de var vi kom ifrån. De enda kvinnorna man ser är turisterna. Ska man köpa något, så ska man naturligtvis pruta. Erika skötte det jobbet galant. Alla våra skålar prutades ner från nästan 300 till långt över 100 (Dinarer). I mina skålar kommer jag att äta svensk yoghurt i vinter. Yoghurt med riktiga bär i, allra helst toppad med pistage-, hasselnötter och mandlar.