Nu lämnar vi snart Djerba och åker hem mot en spännande höst igen. Jag har haft en fantastisk vecka här – men längtar hem till Grabben och till allt det roliga på hemmaplan också. Jag uppskattar den känslan, att vara tacksam för något som har varit riktigt bra men att det går att se framåt trots vardagen, det är nämligen inte så himla självklart.

Jag kan inte nog beskriva hur fantastiska Monika Björn och Johanna Andersson är som instruktörer – men framförallt som inspiratörer. Riktigt, riktigt, riktigt (jag kan säga det huuur många gånger som helst) bra! Jag har fått med mig många kloka insikter och konkreta verktyg att jobba med, både genom deras instruerande under klassen – men även genom samtal efteråt.

Jag har kört 10 pass för Monika och Johanna under veckan, och så har jag styrketränat lite utöver det, simmat, PT-(p)rehabtränat och morgonpowerwalkat. 2 pass har jag skippat eftersom jag var sjuk.

Så, vad tycker jag om resan? När ni läser mitt omdöme nedan så ta i beaktning att jag är extremt kritisk. Det har jag alltid varit och jag vet att mina bröder tycker att det gör mig till en riktig pain in the ass (de är de enda som vågat vara ärliga nog och himla med ögonen åt mig när jag ”tyckt” grejer kring matbordet hemma). Men det gör mig å andra sidan bra på mycket annat. Ingenting är heller personlig menat – alla medverkande arrangörer har varit riktigt trevliga, personliga och fantastiska på alla sätt!

Träningen för Monika och Johanna har varit fantastiskt. Helt klart det bästa! Det går inte att beskrivas utan det måste upplevas. Sorry!

Den övriga schemalagda träningen och aktiviteterna har inte nått upp till samma standard. Jag är väl medveten om att fokus har legat på yogan men det finns också ett värde i att de andra aktiviteterna blir lika bra. Det kan vara allt från fungerande redskap, proaktivitet kring viss information eller pedagogik och kunskap om så enkla saker som att powerwalka. Självklara saker är nämligen inte alltid självklara. En bra löpare är inte alltid en bra löpartränare, en bra cyklist är inte alltid en bra cykelinstruktör och en bra skidåkare är inte alltid en bra skidlärare.

Nu låter det som att jag tycker att aktiviteterna ovan varit skitdåliga men det tycker jag inte. Men glappet till yoganivån var tydligt.

Hotellet vi bott på har varit riktigt bra. Schyssta rum och rent och fräscht. Tunisien är inte mitt favoritland och det är ju lite synd – jag har svårt för all ”påighet” här borta, allt tittande och att det verkar vara helt okej att kommentera folks (läs: tjejers) utseende helt öppet. Jag är en person. Inget objekt. Men så gillar jag inte att stå i centrum i övrigt så det kan ju ha med det att göra…

Synd också att riktigt många i gänget blev sjuka, inklusive mig, men det har förmodligen med ovana kring bakteriefloran. Att så många blev sjuka har gjort att det totalt sett förlorats en hel del tid. Det gick naturligtvis inte att göra så mycket åt det som inträffat – men man kan aldrig få nog med information. Jag hade med mig Nuun vätskersättning och Treo, men såhär i efterhand skulle jag packat med lite annat också.

Samtidigt som hotellet var riktigt bra så var det just bara på hotellet som det var riktigt bra, rent och fräscht. Bortanför hotellstranden var det inte så himla kul – tycker jag. Jag har hört flera sitta på frukostterassen och blicka ut över landskapet och kalla det vackert men jag är nog för bortskämd med naturen och vyerna hemma för det. Jag har ju valt att bo och åka till de ställena jag gör (Halmstad och Åre) av en anledning. Och det har gjort mig grymt kräsen. Så vad gäller allt det vackra ska man nog inte lyssna på mig…

Totalt sett så har det varit en riktigt bra Wellnessresa – för det är där fokus har legat. Många tummar upp! Om det arrangeras en liknande resa av samma gäng igen så är jag den första att rekommendera den!