Träningsglädje

You know the drill – varje dag ger en ny lucka. Dagens handlar om motivation.

Jag tror att motivationen måste komma inifrån, på riktigt, och hos mig brinner den. Jag vet inte vad det är, varför vissa är mer motiverade än andra inom vissa områden. Motiverade som i drivna alltså. Har det med uppväxt att göra? Eller är det en slump?

Att motivation skulle vara något man förtjänar hänger jag inte riktigt med på. Jag fattar liksom inte kopplingen. Jag tror att motivationen sitter långt inom oss. Det är skillnad på att bestämma sig och att bestämma sig på riktigt. Att känna inifrån att man verkligen vill göra en förändring. På samma ställe där man bestämmer sig ligger också motivationen och gryr. Fast exakt var det är vet jag inte.

Jag har alltid varit motiverad till att göra något extra. Motiverad till att plugga ett krävande IB-program på gymnasiet. Motiverad att åka utomlands och plugga. Motiverad till att ta universitetsexamen som topp 10% i min årskurs. Motiverad att vilja utvecklas och lära mig mer. Motiverad att vilja någonstans högre. Motiverad att alltid vilja må lite bättre och bli lite starkare. Motiverad att testa mina gränser. Motiverad att våga ändra min livssituation till hur jag faktiskt vill leva trots jobbiga beslut.

I min värld finns det inget alternativ. Jag undrar snarare hur det känns att inte ha allt det där inom sig. Jag är motiverad för att jag ser att det är möjligt. Hur svårt kan det va? Inte så himla svårt har det visat sig. Så varför skulle jag inte vilja?

Jag har precis kommit hem från att ha slirat behagligt på oskottade vägar och fortfarande fluffig snö. Jag gick ut för att skaka av mig veckan som varit och hitta fredagslugnet med en vinterjogg.

Den tidiga Halmstadskvällen var tyst och lugn. SÃ¥där som efter ett fint snöfall. Det var fortfarande ospÃ¥rat pÃ¥ gatorna och bara bilvägarna hade skottats. Inte optimalt för kvalitetslöpning – men perfekt för träningsglädje. Jag mysjoggade fram och kikade försiktigt in genom de fönster jag passerade. Ljusen brann och julmyset lyste.

Jag hittade lugnet någonstans långt där borta. Då hade allt det där jobbiga från veckan runnit av mig. Någonstans strax innan jag kom hem igen hittade jag ny energi. Och harmoni. Fredagslugn.

Jag sprang på ordet livsklokhet för första gången häromdagen. Anledningen var en artikel i Svenskan där man konstaterar att trenden med självhjälpsböcker mattats av och man undrar vad som kommer härnäst. Åsikter om detta finns beskrivet i artikeln och det hela försvann rätt så snabbt ur mitt medvetande – tills jag läste DI Weekend imorse. Och ett reportage om status.

I reportaget presenterar man en undersökning som genomfördes av United Minds. Man har jämfört Sverige och Kina men också skillnader mellan 2006 och 2010. Skillnaderna är riktigt intressanta!

Man konstaterar i artikeln att Sverige har lämnat industrisamhället. Det visar sig genom att vi bryr oss mindre om ytlig lyx. Som kvinna idag är det hög status att ha gjort medvetna förändringar i livsstil och vanor att leva mer miljövänligt, att ha examen från toppuniversitet, att ha god kunskap om den egna historien och kulturen, veta hur man för sig och att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism. 2006 var det status att ha vindsvåning, vara bra på engelska, ha en akademisk examen, ta ledigt och resa till Västindien och vara duktig på datorer.

För 2010 års män är kunskap också status, precis som för kvinnor, men också att ha barn som är duktiga i skolan och att äga ett företag. 2006 var det status att ha en stor båt, att ha en ny bil eller att ha en egen vinkällare.

För några år sedan var många vänner ett ideal som många önskade – men det där med vännerna är vad som har rasat mest från listan. Det som har ökat mest i ideal är att vara en duktig talare. På toppen regerar kunskap: allmänbildning och att vara bra på sitt jobb och att kunna prata många språk. Och så givetvis att vara en engagerad och duktig förälder.

Trenden enligt artikeln i DI är att svenskarna har blivit allvarligare de senaste åren. De yngsta bryr sig inte längre om hemmaspa eller bilar utan vill ha topputbildningar, äga företag och kämpa för miljön. Det finns en ökad beundran för egenskaper som kan vara till verklig nytta – sådant som är avgörande för livet och vardagen. Livsklokhet, kanske?