Nu sticker vi upp hit igen. Oroa er inte – jag Ã¥ker för er med!
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Man kan ju tro att Italien enbart handlar om pasta och risotto men polenta är det vi har sett mest här nere. Polenta i alla möjliga olika former. IgÃ¥r Ã¥t vi det som potatismos till en helt fantastisk köttbit: (alla veganer, vegetarianer och andra personer som inte äter kött bör hÃ¥lla för ögonen nu) kalvkind. En annan gÃ¥ng som en slags risotto. IgÃ¥r, när restaurangen serverade rätter som var typiska för just deras omrÃ¥de sÃ¥g det ut sÃ¥här (okej, Pellegrinon är väl inte typisk för just den här dalen…):
När mitt liv rinner ut vill jag försvinna utan att ångra det jag aldrig gjorde. Min ambition är kunna göra det jag vill. Att göra det jag gör till min bästa förmåga. Och att sträva efter mer kunskap och mer utveckling så att jag kan göra det jag gör lite bättre. Och ha lite roligare på köpet.
I vår ska jag plugga lite samtidigt som jag jobbar. Digital bildbehandling och retorisk analys står på schemat. Nätbaserad distans passar mig fint!
Träningsmässigt är min ambition snarare ett förhållningssätt: djärv och orädd. Djärv är jag, men orädd? Nja. Vissa saker är jag livrädd inför, men jag gör dem ändå. Andra saker är jag livrädd för och liksom går förbi. Crossfit och NMT till exempel. Verkar sjukt läskigt!