Träningsglädje

Jag sitter här framför frukosttv:n trots att klockan snart är 13 och är inne på min tredje gigantiska kopp med te. Kylan utanför dörren gör mig lite nedslagen. På schemat står back to backpass men jag orkar liksom inte bli kall. Igår när jag gick hem kändes det som om pannan skulle spricka. Det var råkallt. Det värkte i öronen och jag snorade konstant. Skittråkigt. Jag vill gärna ha fortsatt vinter men det räcker med -5. Vintern har bevisat att den kan, det räcker nu.

Jag kollar längd (och snart damernas 2:a åk i VM-slalomen) och är inte ett dugg avis på längdåkarna. Det måste vara tröttsamt med den eviga kylan. Dessutom ser det superjobbigt ut att åka klassiskt. Nä, det är nog skönare att hålla på med simhopp eller något annat man gör inomhus.

Ni hör nog att jag är lite på viset idag men hoppas att ett yogapass lite senare kan rumstera runt i huvudet så att det blir ordning igen. Men jag hittade faktiskt ett recept på Tasteline som jag vill dela med mig. Fast själv skulle jag skippa russin. Jag gillar verkligen inte russin, koriander eller personer som kissar i busskurer (ni som följer mig på Twitter vet vad jag talar om).

Jag sov gott inatt. I en säng som är 1,20 meter bred och med fyra kuddar. Jag åt en god frukost som jag höll mig mätt på länge. Pratade precis med min mamma i telefon, och kunde uppdatera henne om det senaste i mitt liv även om det är 24 mil mellan oss. På andra platser i världen har människor inte samma förutsättningar. Sängen består av ett kallt jordgolv, frukosten existerar inte alls och mamman kanske har dött i aids. Tacksamheten över att vara född och uppvuxen i Sverige är stor, och nu vill jag ge någonting till människor som inte har haft samma tur som mig.

Orden ovan kommer från Cornelia, hon är 22 år gammal och bor i Jönköping. Lyckligt lottad och tacksam. För att hjälpa andra som inte har det lika bra har hon startat en insamling i Läkarmissionens regi. Pengarna går till AIDS- och HIV-drabbade i Kambodja.

Cornelia kontaktade mig för att höra om jag ville hjälpa henne med insamlingen. Ingenting kunde vara mer självklart. På Facebookgruppen Vägen mot Toppform har jag lagt upp eventet Kilometer mot AIDS. Eventet pågår under nästa vecka och tanken är att du skänker lika mycket pengar som du orka gå eller springer. På så sätt hjälper du både dig själv och andra.

Insamlingen och ett filmklipp med Cornelia finns här. Går eller springer, ja det gör du när du kan och efter din egen förmåga.

Jag har varit på OmYoga för att att träffa och se lite på Felix Lancelot som är grym på Slowemotion. Innan jag gick dit visste jag knappt var det var och jag fick inte riktigt kläm på det medan jag var där heller men här finns ett klipp på Felix Lancelot från en VM-invigning (i friidrott ser det ut som).

Enligt hemsidan är Slowemotion en rörelseform som ökar ditt kroppsliga och känslomässiga medvetande genom rörelser och övningar i ultrarapid. Man övar upp både yttre och inre balans och ska bland annat få stärkt karisma och lite annat på köpet. Men jag tror inte att jag gav det tillräckligt med tid och engagemang ikväll. Klassen hölls på fantastiska OmYoga men de andra som var där var en rätt homogen grupp både vad gäller ålder (läs: 50+) och klädsel (läs: jeans) så det var jag som stack ut. Slowemotion kan nog vara häftigt, men det krävs lite mer av mig och även av omgivningen för att jag ska gå all in. Det är inte jätteenkelt.

Klassen ikväll handlade mycket om att ha armarna uppsträckta ovanför huvudet och för att både bli så lång som möjligt och ha ordentlig tyngd i fötterna. Det är rätt häftigt vilka känslor man kan frambringa i kroppen genom att bara vara och bara fokusera. Mindre häftigt är hur det känns i hjärtat ibland när jag har armarna ovanför huvudet sådär. Känslan var precis som när jag fick det jag upplevde som hjärtstresskänslor när jag åkte tunnelbana hem efter jobbet om kvällarna när jag bodde i Kanada. Lite som att hjärtat får panik. Jag har länge sagt att jag ska kolla upp mitt hjärta och eventuell arytmi eller vad det nu kan vara. Och jag är tyvärr lite korkad för just det där skrev jag för ett halvår sedan. Måste. verkligen. ta. tag. i. det. där!