Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Januari kändes som den längsta månaden i världshistorien medan februari gick hur fort som helst. Vad kommer hända med mars? Det enda jag vet är att jag inte kommer peta i mig något onödigt socker. Jag planerar att göra mars kak- och godisfri. Efterrätterna ryker också! Jag känner mig inte särskilt sockerberoende och det är jag tacksam för, men socker är typ hur dåligt som helst för mig så jag gör bäst i att undvika det ändå. Jag ogillar förbud men i en rivstartsfas så kan det vara rätt tacksamt med strikta order.
Jag har tränat löpning i grupp – inomhus. Training for runners som körs pÃ¥ SATS kan slänga sig i väggen. Running Club, som löpträningen i gruppform heter pÃ¥ Balance, körs pÃ¥ löpband och är ungefär hur jobbigt som helst.
Intervallupplägget var enkelt (att förstÃ¥): 1, 2, 3, 4, 5, 5, 4, 3, 2, 1 minuts intervaller med 1 minuts vila mellan varje. Vi skulle hÃ¥lla ungefär samma fart hela tiden och jag gick ut i en beskedlig hastighet. De första intervallerna gick fint. När vi var uppe och skulle köra 4 minuter började mitt pannben gnagas sönder. Jag började tänka negativa tankar. ”Fan vad lÃ¥ngt det är”. Jag började räkna sekunder och det gick alldeles för lÃ¥ngsamt. När vi intervallat i 2 minuter kändes det som om det gÃ¥tt en evighet. Det enda som alltid gick fort var den sista minuten. Jag kan alltid besegra 1 minut – oavsett hur mÃ¥nga minutrar vi kört innan. Men 3, 4 och 5 minuter är jag för dÃ¥lig pÃ¥. Där gÃ¥r gränsen för vad jag mentalt kan hantera mentalt i jobbighet. Ãn sÃ¥ länge.
