Träningsglädje

Jag har dukat upp veckans målsättningar för min första 10-timmarsvecka på länge. Eller, guidelines snarare. Jag älskar som bekant listor. Utan dem är jag liksom rädd, naken och exposed. Eller, lite vilsen i alla fall.

• 5 morgonpass av något slag – förmodligen powerwalks allihopa (vad räknas egentligen som morgon? Är det innan en viss tid eller innan frukost? Förra veckan körde jag morgonpass klockan 10, och frukost klockan 12 – kändes inte särskilt mycket ”morgon”)
• 3 intensiva löppass
• 3 tillfällen då jag tränar core
• 1 yogapass
• 1 distanslöpning (ej morgonpass, ej intensivt löppass)
• 1 styrkepass (lite futtigt kanske?)
• 1 eller 2 vilodagar
• Stretch!!

Jag är på väg till Stockholm mot det sista rycket innan min semester. Vi avslutade veckan som sig bör på Salt med sommarregn och en häftig solnedgång som vi knappt trodde att vi skulle se för alla moln. Men solen bröt igenom – sista rycket där med.

Förra veckans träningsdos blev riktigt bra, men ändå inte riktigt enligt plan. Totalt antal tränade minutrar blev 467 minuter och veckan innehöll 2 vilodagar. Jag hade som mål att morgonträna 5 dagar men det blev 4. Jag hade som mål att träna 3 intensiva löppass men det blev 4. Fast jag skulle kunnat köra ännu hårdare på de flesta om jag ska vara riktigt självrannsakande. Jag sprang: 1 Träningsglädje Training Camp med 30 30-sekundersintervaller (det ligger ett nytt pass ute nu), 1 omgång back- och trappintervaller, 1 intervallpass med 1- och 2-minutrare och 1 snabbdistans. Förutom det sprang jag också 1 vanlig distans och så tränade jag 1 klass Zumba Toning och 1 Functional Moves. Jag stretchade ordentligt hela veckan – men missade yogan…

Jag känner mig pigg och stark i kroppen, och ser fram emot de sista dagarna i Stockholm. Jag ska träffa härliga vänner, göra bra val – och sedan flyga ner till Halmstad på fredag igen.

Jag har sprungit i Laholm. Igen. Fast den här gången upptäckte jag att det finns 2 långa raksträckor på 6:an. De fanns inte där förra gången. Inte så att jag märkte dem i alla fall…

När vi lämnade Halmstad spöregnade det – när vi klev ut ur bilen vid Hökafältet strålade nästan solen. Grabben som klätt sig i full höststormsmundering såg rätt varm ut där han kom springandes i underställströja och stormbyxor. Själv kände jag mig ickelöpig i mina blå tights och en svart t-shirt med, förvisso, det bästa motivet. The only way to finish is to start.