Träningsglädje

Les Mills nya coreklass kan nästan tas för en bil eller ett kompressionsplaggsmärke och visst, de har en gemensam nämnare i att vara hardcore (kanske inte bilen dÃ¥…). Idag premiärtestade jag coreplÃ¥garpasset hos bästaste Soffan pÃ¥ Sportlife Östermalm. Jävlar vilket pass!

Jag är inget fan av coreklasser i allmänhet. Jag brukar tycka att hälften av övningarna är bra medan hälften är för flummiga för att jag ska förstÃ¥ exakt vad jag ska göra och hur det ska kännas. Men CX30 är enkelt, tufft och rättframt. Lika enkelt att förstÃ¥ som spinning – fast vi nu snackar core istället. Varenda övning tog där den skulle och vissa lite mer. Jag svettades floder (kan i och för sig ha att göra med att det var aningen stressigt att hinna dit i tid) och det var jobbigt frÃ¥n lÃ¥t 1. Suveränt. Let’s do this again!

T-shirt: Asics Ayami

Tights: Nike

Skor: Nike

Jag hittade ett gäng Jillian Michaels podcasts på min telefon igår, så jag började lyssna. Och lyssna. Hon är riktigt bra den där tjejen. Bra på att engagera och låta så himla övertygande. I sin show (The Jillian Michaels show) pratar hon allmänt ur ett viktnedgångsperspektiv, men inte alltid. Mycket av det hon pratar om är väldigt värt att lyssna på för alla! Det jag tycker Jillian är extra bra på, jämfört med många andra, är att hon har stort fokus på det endokrina systemet och hur olika saker påverkar det.

Givetvis ska man ta allt man hör med en stor nypa salt, och den där nypan beror pÃ¥ vem man lyssnar till. Att avgöra hur jäkla mycket salt man ska ha i nyporna är dösvÃ¥rt. Det är svÃ¥rt att vara källkritisk när man själv inte är otroligt insatt i ämnet genom egna efterforskningar, och även om man skulle vara det – vem säger att det man själv lärt sig är rätt utifrÃ¥n de källor man studerat? Gah!.

Hur som helst, Jillian poängterar alltid vikten av ekologiska produkter och sa till och med att hon var osäker pÃ¥ om det var bättre att äta grönsaker överhuvudtaget om de inte var ekologiska. Jillian själv äter hellre ”supplements” än icke ekologiska grönsaker till exempel. I ett annat program som handlar om att vara vegan pratar hon om kött. Man kan äta mindre kött av en rad olika anledningar: för jordens skull, för etikens skull eller för vÃ¥rt endokrina systems skull. Och det är den tredje punkten som jag tycker det fokuseras sÃ¥ himla lite pÃ¥. För mig är det viktigt att äta bra kött frÃ¥n ”glada” och stressfria kor som inte har fÃ¥tt en massa grejer insprutat i sig, oavsett om det är före eller efter slakt. LikasÃ¥ ägg och mjölk och sÃ¥dant där. Det som innehÃ¥ller skit pÃ¥verkar vÃ¥rt eget inre och strular till hur kroppen är tänkt att funka. Och som ”Dr V” (endikronolog) sa: vi har bara ett immunsystem och allt som anstränger det kommer att pÃ¥verka hur det mÃ¥r – och hur vi mÃ¥r. Det kan vara sömn, stress, gifter i kroppen, att inte röra pÃ¥ sig, dÃ¥lig mat och andra saker. SÃ¥ varför är vi sÃ¥ himla duktiga pÃ¥ att förstöra oss själva? Varför gÃ¥r vi och längtar efter godis med artificiella färgämnen som bryter ner kroppen? Varför gÃ¥r vi och längtar efter E-nummer som är totalt skitdÃ¥liga? Och framförallt: varför tänker vi oss att vi ska unna oss med den sortens skit – som en belöning? Varför liksom? Snacka om att samhället sätter krokben för sig självt!

Kanske är Jillian väldigt intresserad pÃ¥ det endokrinologiska eftersom hon själv har mycket erfarenhet frÃ¥n rubbningar, t.ex. PCOS och annat. Hon har givetvis inte alltid levt som hon gör nu – och det i sig är ju bra. Det gör att man lyssnar lite mer noggrant eftersom hon besitter egen erfarenhet. Jillian har blivit lite som en husgud för mÃ¥nga, vilket gör källkritiken bÃ¥de extra svÃ¥r (man lyssnar och tar in utan att tänka kritiskt själv) och extra viktig (just för att hon är sÃ¥ mäktig).

Jag blandade min morgonsmoothie imorse och tillsatte bÃ¥de guarana och chiafrön, efter att ha blivit inspirerad pÃ¥ ett eller annat sätt de senaste dagarna. Guarana innehÃ¥ller kaffein och koffein har positiva effekter pÃ¥ ämnesomsättningen. Ämnesomsättning har inte bara med vikt att göra men även hud och hÃ¥r och massa annat pÃ¥verkas. Kaffe innehÃ¥ller som bekant ocksÃ¥ koffein men tyvärr andra grejer ocksÃ¥ vilket gör det till en dÃ¥lig ämnesomsättningspÃ¥verkare. Chiafrön tas upp i boken Born to Run och ska ocksÃ¥ ge kickar men framförallt blev jag nyfiken pÃ¥ det dÃ¥ jag ocksÃ¥ hört att det gör sÃ¥ att kroppen tar upp sockret i kroppen mer lÃ¥ngsamt och därmed blir sockerkurvan jämnare – en bra grej för oss PCOS:are. Det jag inte vet, och som jag vill veta, är om skillnaderna är marginella – eller om de faktiskt är märkbara.

Morgonsmoothie:

Hallon

Mjölk

Kesella (har inte sett någon ekokesella, har ni?)

Chiafrön

Guarana (mitt kommer härifrån)

Vaniljpulver (ej vaniljsocker!)

Jag har fasat för nästa bikrampass sedan det senaste bikrampasset i senvåras. Det var en hemsk upplevelse. Nästan så att mitt kvartalskort för 1500 spänn bara skulle användas en gång.

Idag gick jag och försökte komma på ursäkter till varför jag inte skulle gå på det där bikrampasset på Perfection. Men jag visste ju att blev det ingen bikram skulle det inte bli något annat heller. Så jag tog mod till mig, och gick dit. Och det gjorde jag rätt i.

Kanske var det för att jag hade en alldeles harmonisk dag som lämnade mig avstressad och glad. Kanske var det den där stora vattenflaskan med mineralvatten som jag köpte imorse och sedan drack 2 mindre glas av. Kanske var det Erika som guidade oss genom passet på ett grymt bra och vänligt sätt. Kanske var det mer luftigt idag, mattorna gick inte kant i kant så det fanns mer plats. Kanske var det för att jag inte hade min matta precis bredvid ett element. Eller kanske var det för att jag precis innan läste Anjas fantastiska kommentar i det här inlägget. Ta mig ut och ta mig runt. Eller som i mitt fall: gå dit och överleva. Inga fler krav än så.

Det var ett härligt bikrampass som gjorde mig lugn inombords. Lugn och samtidigt tillknöcklad. För det är lite sÃ¥ jag tycker att man känner sig. Man lämnar studion med rufsigt hÃ¥r och rosiga kinder, energisk och ren – trots att det där med yoga i allmänhet och bikram i synnerhet är en rätt grisig historia. Ta det där med yogamattan till exempel: varför rullar man den? DÃ¥ ligger ju den sida som varit mot golvet klibbad mot den sida som man haft kroppen pÃ¥. Viker man ihop den sÃ¥ behöver man bara rulla sig i sina egna bakterier och avlagringar nästa gÃ¥ng, ingen annans.

Hur som helst, jag lämnade Perfection med rosendoftande svettpärlor på armarna och tog mig en svängom runt Stureplan bland kortkort och skyhöga klackar. Jag styrde fötterna mot mataffären hemma på söder och köpte mig en finfin middag. Efter bikram känner jag mig ofta tom. Inte hungrig, men liksom tom. Det blev avokado med skagenröra, varmrökt makrill och ett glas mjölk. Resten av kvällen ska jag spendera här i soffan.