Jag hittade ett gäng Jillian Michaels podcasts på min telefon igår, så jag började lyssna. Och lyssna. Hon är riktigt bra den där tjejen. Bra på att engagera och låta så himla övertygande. I sin show (The Jillian Michaels show) pratar hon allmänt ur ett viktnedgångsperspektiv, men inte alltid. Mycket av det hon pratar om är väldigt värt att lyssna på för alla! Det jag tycker Jillian är extra bra på, jämfört med många andra, är att hon har stort fokus på det endokrina systemet och hur olika saker påverkar det.
Givetvis ska man ta allt man hör med en stor nypa salt, och den där nypan beror på vem man lyssnar till. Att avgöra hur jäkla mycket salt man ska ha i nyporna är dösvårt. Det är svårt att vara källkritisk när man själv inte är otroligt insatt i ämnet genom egna efterforskningar, och även om man skulle vara det – vem säger att det man själv lärt sig är rätt utifrån de källor man studerat? Gah!.
Hur som helst, Jillian poängterar alltid vikten av ekologiska produkter och sa till och med att hon var osäker på om det var bättre att äta grönsaker överhuvudtaget om de inte var ekologiska. Jillian själv äter hellre ”supplements” än icke ekologiska grönsaker till exempel. I ett annat program som handlar om att vara vegan pratar hon om kött. Man kan äta mindre kött av en rad olika anledningar: för jordens skull, för etikens skull eller för vårt endokrina systems skull. Och det är den tredje punkten som jag tycker det fokuseras så himla lite på. För mig är det viktigt att äta bra kött från ”glada” och stressfria kor som inte har fått en massa grejer insprutat i sig, oavsett om det är före eller efter slakt. Likaså ägg och mjölk och sådant där. Det som innehåller skit påverkar vårt eget inre och strular till hur kroppen är tänkt att funka. Och som ”Dr V” (endikronolog) sa: vi har bara ett immunsystem och allt som anstränger det kommer att påverka hur det mår – och hur vi mår. Det kan vara sömn, stress, gifter i kroppen, att inte röra på sig, dålig mat och andra saker. Så varför är vi så himla duktiga på att förstöra oss själva? Varför går vi och längtar efter godis med artificiella färgämnen som bryter ner kroppen? Varför går vi och längtar efter E-nummer som är totalt skitdåliga? Och framförallt: varför tänker vi oss att vi ska unna oss med den sortens skit – som en belöning? Varför liksom? Snacka om att samhället sätter krokben för sig självt!
Kanske är Jillian väldigt intresserad på det endokrinologiska eftersom hon själv har mycket erfarenhet från rubbningar, t.ex. PCOS och annat. Hon har givetvis inte alltid levt som hon gör nu – och det i sig är ju bra. Det gör att man lyssnar lite mer noggrant eftersom hon besitter egen erfarenhet. Jillian har blivit lite som en husgud för många, vilket gör källkritiken både extra svår (man lyssnar och tar in utan att tänka kritiskt själv) och extra viktig (just för att hon är så mäktig).
Jag blandade min morgonsmoothie imorse och tillsatte både guarana och chiafrön, efter att ha blivit inspirerad på ett eller annat sätt de senaste dagarna. Guarana innehåller kaffein och koffein har positiva effekter på ämnesomsättningen. Ämnesomsättning har inte bara med vikt att göra men även hud och hår och massa annat påverkas. Kaffe innehåller som bekant också koffein men tyvärr andra grejer också vilket gör det till en dålig ämnesomsättningspåverkare. Chiafrön tas upp i boken Born to Run och ska också ge kickar men framförallt blev jag nyfiken på det då jag också hört att det gör så att kroppen tar upp sockret i kroppen mer långsamt och därmed blir sockerkurvan jämnare – en bra grej för oss PCOS:are. Det jag inte vet, och som jag vill veta, är om skillnaderna är marginella – eller om de faktiskt är märkbara.
Morgonsmoothie:
Hallon
Mjölk
Kesella (har inte sett någon ekokesella, har ni?)
Chiafrön
Guarana (mitt kommer härifrån)
Vaniljpulver (ej vaniljsocker!)
T-shirt: Asics Ayami
