Träningsglädje

Mens har blivit ett hett ämne den senaste tiden med en del poddar om mens från framförallt förra årets sommarprat – och så bästsäljarböcker av till exempel moderna profiler som Clara Henry. Äntligen, tycker jag, även om det fortfarande är en bit kvar innan det blir vardagsprat. Jag läste senast på en blogg om att det sällan pratas om hur man gör med sin mens och t.ex långvandringar i fjällen – och jag tycker sällan att det pratas om mens och sporter som simning och cykling eller mens och semesterresor till paradisstränder eller mens och långflygningar.

Förutom att köpa mensskydd i vanliga mataffärer kan man också köpa det på apotek. Apoteksgruppen har precis lanserat initiativet ”Hej! Vi har mens” som är en kampanj för livet och underlivet. När du köper tampongerna i röd låda (till skillnad från reklamfilmernas blå mensfärg) från Apoteksgruppen för 20 kr – så går 10 kr till projektet Flicka!

Med projektet Flicka vill FN synliggöra och stärka flickors rättigheter i världen och förhindra till exempel könsstympning och barnäktenskap.

FN beräknar att 140 miljoner flickor och kvinnor i världen har blivit könsstympade – och 39 000 flickor under 18 år gifts bort varje dag. Varje dag dör 200 flickor på grund av graviditet – det är den vanligaste dödsorsaken bland flickor mellan 15-19 år i utvecklingsländer. Här kan du läsa mer om projektet – och statistik från världen!

Förutom att samarbeta med FN-förbundets projekt Flicka så har Apoteksgruppen samlat information om mens genom olika stadier i livet. Hur pratar man med sina barn om mens? Vad kan man göra vid riklig mens? Vad innebär – och vad kan man göra åt – den svårare varianten av PMS – PMDS? Och det här med menskopp, vad är det och hur funkar det? Här kan du läsa mer om det!

Jag kan fortfarande tycka att – efter 34 år – så är det mycket jag inte vet om mens. Och sådant som hör till mens. Många ”varför” jag inte har svar på. Jag har PCO/PCOS – något som jag delar med rätt många procent av befolkningen. Vi som har PCO/PCOS är ofta starka och har lätt för att bygga muskler – men mensen kan också vara rätt oregelbunden.

Kroppen är en fascinerande grej – och ju mer vi lär oss om den, och hur vi funkar, desto bättre förstår vi den. Det säger sig själv att det är bättre att jobba med kroppen än att jobba mot den – men ändå är det nog vanligare att ifrågasätta den och tvivla på den. Det första vi kan göra är att inse att mens inte är något konstigt eller märkligt eller något att skämmas för!

Jag brukar säga att jag tränar för att kunna göra vad som helst när som helst. Som att ta ett spontant långpass på fjället för att vädret var fullkomligt magiskt igår kväll. Egentligen hade jag inte tänkt mig 25 km, det bara blev så. Och när det blir så är det en trygghet att veta att kroppen klarar det; både när det kommer till mental uthållighet, att ha muskler och ligament som klarar rätt krävande fjällterräng med mycket upp och ner. Upp är jobbigast för konditionen men nerför är faktiskt värst för knän och sådant. Framförallt är det tryggt att ha en kropp som klarar många kvällstimmar på ett fjäll med stadig energinivå. Det är en lång väg hem och det finns ingen taxi att ringa på fjället…

Min egentliga plan var att ta kabinbanan upp och ta mig runt Blåsten och sedan upp på Lillskutan. Men jag var så inne i min löpning att jag missade där stigen avvek mot Blåsten så jag drog rätt ner mot Bielkes gruvor istället. Jag insåg att jag missat min stig rätt tidigt men det finns något inom mig som inte gillar att vända om – så jag fortsatte rakt ner för fjället istället, mycket väl medveten om att detta skulle bli en lång kväll.

När jag tog kabin upp så slog det mig att det är en häftig tur på sommaren. Man ser verkligen berget på ett helt annat sätt än på vintern och det är knäppt att tänka att här snart ligger ett tjockt lager snö – ovanpå alla klippor. Det är häftigt att se alla downhillcyklister och vandrare som små dockor – det är verkligen galet fint!

Det första jag gjorde var att ta mig upp till toppen; det är mellan en och två kilometer upp dit och för några veckor såg det ut såhär. Vilken skillnad va! För såhär fint var det igår kväll (den blå himlen var tydligen åt andra hållet…):

Åreskutan runt är en dagsvandring – eller ett fullgott dagsverke om du vill springa fjällterräng. Gårdagskvällens version blev lite annorlunda: jag tog kabin upp och gick upp till toppen, sedan sprang (eller jag gick mest eftersom det är rätt brand nedför på många ställen) jag ner till Bielkes gruvor. Där hade jag valet att springa västerut och komma fram i Ullådalen – eller springa österut och dessutom välja omvägen över Lillskutan, vilket skulle innebära en hel del höjdmeter.

Jag valde österut. Lillskutan står ju på min bucket list för sommaren, och jag hade ju inget annat planerat för kvällen.

Åreskutans norra sida brukar vara min värsta del längs den här leden; det är blött i markerna och Blåsten kastar en mörk skugga över stigen och alla känslorna i kroppen. Att vara här är att vara långt bort från allting och jag längtar alltid några kilometer framåt. Och tids nog kommer man ju dit!

På bilderna nedan ser ju terrängen rätt fin och lättsprungen ut, men det beror mest på att jag inte hade kameran framme när det var blött och jävligt…

När leden började gå utför och jag hade valet att fortsätta så tills jag kom fram till byn, så valde jag istället att göra en avstickare upp mot Lillskutan. Och jag är så sjukt nöjd att jag gjorde det; vilken utsikt! Perfekt för en kvällstrött sol!

Längs vägen upp passerade jag ett stort och tjockt snötäcke som kylde fötterna och gav några meters äventyr. Snö när det är 25 grader varmt är exotiskt! Några meter högre upp kom jag äntligen upp över krönet och såg civilisation igen; kabinbanan tornade upp sig långt där borta och himlen var full av skärmflyglare. Känslan av att vara långt borta ersattes med en mycket härligare känsla av ett perfekt kvällsäventyr som jag delade med många andra – trots att jag aldrig såg någon särskilt nära.

Jag hade inte särskilt bråttom den sista vägen ner. Utanför Platåkåtan som serverar mat till hungriga skidåkare om vintrarna, satte jag mig på en pall och mediterade lite till vackert kvällsljus. Sedan promenerade jag nedför skidbackarna och fick ont i tårna av allt nedför.

Även om jag vill vara tränad för att kunna göra en sådan här grej alldeles spontant så betyder det inte att det inte är jobbigt. För jobbigt är det. När det bara går brant uppför, uppför, uppför. Eller bara brant nedför, nedför, nedför. Eller när myggorna flockas kring ens kropp vid vattenstoppen eller när myrmarken sväljer både skor och vader. Men det är stor skillnad på när det är hopplöst jobbigt – och när det jobbiga är hanterbart och liksom går att borsta bort. Det sitter till viss del i kroppen. Men det sitter också väldigt mycket i huvudet.

En sista grej – om du springer på fjället, se till att ha med fjällkarta och förstärkningsplagg! Det gör också stor skillnad att springa med terrängskor. Jag har alltid en ryggsäck med mig när jag springer fjällterräng; i den har jag bland annat vattenflaska och myggmedel. Jag borde också ha med mig ett första hjälpen-kit! Jag springer helst med skärm och glasögon för att inte bli bländad av solen. I så teknisk terräng är marginalerna små och att snubbla eller att inte se var man sätter fötterna är inte ett alternativ.

Chiapudding, overnight oats och birchermüsli är alla typ samma slags frukost – fast ändå väldigt olika i smak. Du rör i ordning dem på kvällen och ställer in i kylskåp – och morgonen efter är det klart att ätas. Frukosttrenden med glasburk fortsätter – men det är för att det blir så fint och drömmigt på det sättet, även om vilken tallrik som helst såklart funkar.

När jag för ett halvår sedan frågade vad ni gillade med min blogg – så var det så väldigt många som nämnde mat, och att ni ville ha mer mattips. Det passar mig fint; jag tycker om att äta vackert. Det är nog därför jag är så dålig på matlåda; det blir aldrig särskilt snyggt. Dessutom gillar jag att prova nya saker; jag springer helst inte samma runda flera gånger och jag äter helst inte samma mat. Förutom ibland då jag snöar in på en grej och bara äter det i flera dagar.

Häromdagen gjorde jag birchermüsli med kokoskräm till frukost – efter recept från Ulrika Hoffers bok ”Good mood food – mat som lyfter humör och energi”. Just birchermüsli har sitt ursprung från Schweiz och innehåller oftast ingredienser som gör gott för kroppen. Ibland när jag äter birchermüsli så är det alldeles för mycket russin och sådant för min smak – men Ulrikas recept innehåller inga russin och de dadlar man ska ha i valde jag bort.

Även om birchermüsli är kul att variera sig med så är ändå chiafrön och overnight oats min favorit; så just denna fruskot kommer på en god tredje plats på min frukosttopplista i kategorin ”saker som ska stå i kylskåp över natten”.

Ett tips som jag måste dela med mig av är att göra en frukostdrink på jordgubbar till frukosten! Jag mixade jordgubbar, basilikablad och ingefära (Kung Markatta har kommit ut med ekologisk ingefära på flaska som är riktigt smart och riktigt rivig) – perfekt morgonsmoothie som ger en vitaminkick!

Birchermüsli med kokoskräm

Du behöver:

2 dl havregryn

0.5 dl riven kokos

0.5 dl äppeljuice

2 dl kokosmjölk eller kokosgrädde

saften från en bit citron

lite ringlad honung

en nypa vaniljpulver

en nypa kanel

en gnutta ingefära

en bit rivet äpple (till topping)

bär (till topping)

nötter (till topping)

Gör såhär:

Rör ihop alla ingredienser (inte de som ska vara till toppingen dock) och förvara i en lufttät burk i kylen över natten.

Servera med toppingen dagen efter.

Birchermüsli håller några dagar om du förvarar den i kylskåp!

Enkelt, eller hur! Här har jag 21 andra frukosttips till dig som vill ha mer inspiration!