Häromkvällen fick jag besöka Trumvallen och rida ut på fjället; förbi fäbodvallar och trädgränsen och rätt ut i friheten. Trumvallen är en ranch strax utanför Vemdalen och jag vet att det är ett alldeles särskilt ställe efter att Katta var där förra sommaren och hjälpte till med att fösa kor som går på fribete. Hon har berättat om det med stor passion så många gånger det senaste året och det var fantastiskt att få uppleva en bit av det som hon tycker så väldigt mycket om.
Min blogg fyllde 10 Ã¥r i maj och jag firade med en helt fantastisk helg i den villa som Zlatan gärna bor i när han är i Ã
re. Jag fick mycket fint i present – och framförallt fantastiska tal under kvällen. Av Katta och Katrin fick jag en upplevelse: en solnedgÃ¥ngsritt pÃ¥ Trumvallen.
Det som är sÃ¥ otroligt är att vi hade magiskt väder i Ã
re den där helgen i maj – och lika fantastiskt väder häromkvällen. Trots att molnen legat mörke tidigare under dagen bjöd kvällen pÃ¥ ett skÃ¥despel som man knappt aldrig ser, än mindre just den kväll dÃ¥ man allra helst vill ha det. Kolla bara hur det sÃ¥g ut när solen gick ner:
När vi körde in mot Trumvallen sÃ¥ var det som att kliva in i en modern westernfilm. Hästarna stod sadlade – givetvis med westernsadlar – och min häst hade även packväskor. Vi packade lÃ¥nga regnrockar pÃ¥ sadlarna och red med westerntyglar. Jag har ridit western en gÃ¥ng förut – det var snudd pÃ¥ vinter och sÃ¥här sÃ¥g det ut dÃ¥!
Min häst hette Mac och var en muskulös och smäcker nordsvensk; snäll, envis och pigg och hela tiden med ena örat mot mig. Medan vi red över vattendrag, på skogsvägar och obanad terräng upp mot fjället satt jag och smånynnade och tittade ut över livet och världen. Här är han förresten:
Nä vi kommit en bra bit ovan trädgränsen satte vi av – och det var ungefär dÃ¥ som solen inledde sitt skÃ¥despel. Camilla, som ledde vÃ¥r tur, gjorde upp eld och kokade kaffe och bjöd pÃ¥ bullar. Dessutom trollade hon fram en liten flaska bubbel som vi alla skÃ¥lade i!
Himlen var dramatisk och bjöd på regnmoln långt där borta vilket gav ännu mer färg över horisonten. Det var helt galet vackert och så knasigt härligt att solnedgången var just såhär just den kvällen.
När vi red ner mot dalgÃ¥ngen igen sänkte sig mörkret över oss och vÃ¥ra hästar och när vi kom till stallet igen var det alldeles mörkt. Hästarna som var kvar i hagen kom och mötte oss och vi hade nog alla nÃ¥gon form av eufori i kroppen. Strax efter midnatt lämnade vi Trumvallen med stora känslor – och med den härliga gemenskapen frÃ¥n att ha delat en alldeles fantastisk kväll!
