Träningsglädje

Fastän jag är morgontrött så gillar jag idén med morgnar. Att gå upp tidigt. Tända en massa ljus. Sätta på P1 och lyssna till morgonsändningarna. Ordna en god frukost. Läsa tidningen. Bara vara en stund. Inte vakna och känna att man måste hetsa sig igenom dusch, hetsa på sig kläderna, hetsa sig igenom frukosten. Och någonstans innan allt det där hetsa sig igenom ett morgonpass.

För att en lång morgon ska vara njutbar måste man gå upp i tid. Ju tidigare morgon desto mer av den där härliga bubblan. Egentligen samma bubbla som omsluter mig när jag sticker ut och springer en sväng på kvällen. Att man liksom är i en annan värld där ingen vardag når fram.

Det finns ju ett stort problem med det där morgonromantiska. Det är att komma upp! När jag väl gjorde det så blev det en rätt mysig morgon. Bakade pofiberbröd på 2 ägg, 20g smör och 2.5msk pofiber och stekte till ett bröd (som en tekaka ungefär) med massor med philadelphiaost och skinka på. I juicemaskinen pressade jag 1 morot, 1 äpple och 1 citron.

Imorgon är det Lucia och då är det för mig ett måste att gå upp tidigt för att titta på luciatåget på TV och äta en julig frukost. Då ska jag minsann tända en massa ljus också – för det hann jag inte riktigt med i morse…

Jag älskar att vara hemma. När vi kom hem från Södertälje tidigt i eftermiddags tände jag inte bara 3 ljus – utan hur många som helst. Sedan gjorde vi inte så mycket mer. Kollade lite Vinterstudio, rensade lite i garderoben. Pysslade lite. Njöt av att vara hemma. Lagom till herrarnas terränglopp på Vinterstudion somnade jag på nyinköpta kudden i soffan och vaknade lite senare – mycket väl medveten om att jag skulle ut och springa.

När man nyss har vaknat är det mycket sällan en löptur står högst upp på listan över saker man helst vill göra. Att sticka ut och springa ville jag faktiskt inte alls. Det är då jag är glad över alla de andra pass jag sprungit i mitt liv. I och med de passen vet jag att bästa belöningen efter ett löppass är känslan efteråt. Och det allra jobbigaste de gånger man har svårt att ta sig iväg är just att komma genom ytterdörren. Väl ute flyter det på.

Jag sprang min hemmarunda runt Kungsholmen. Väldigt enkelt rent mentalt – men mycket jobbigt i benen eftersom jag hade disciplin nog att fartleka mig runt ön. Skön uppvärmning mellan Rålis och Kristinerberg. En första tempoökning mellan Kristinerberg och ICA Maxi Lindhagen. Lite lugnare igen fram tills Kungsholms Strand. Fartökning fram till där gångvägen är avspärrad och en kort vilostund tills dess att gångvägen är öppen igen. Sedan en lång tempoökning hela Kungsholms Strand fram till Stadshuset. Sista biten hem, längs med Norr Mälarstrand, springer jag och ler. Trött. Nöjd.

18 pass kvar till nyår i #50challenge

Helg. Smaka på ordet. Så himla härligt. Ungefär lika härligt som måndag, onsdag, torsdag och fredag. Jag är fortfarande inte helt kompis med tisdagar men jag jobbar på det – det är ju ett av mina nyårslöften som jag lovade mig redan i somras.

Helgen började med fredagshäng, amarone och den här pajen. Lördagsmorgonen började med en timme yoga för Jessica på Sportlife Tegnérgatan – så nära MOJO som man kan komma här i stan. Som vanligt hatar jag det under tiden men älskar det efteråt. Jag skulle gärna komma till det stadiet när det börjar gå lite lättare typ nu genast. Nu är det mest så att jag känner igen positionerna. Nu var dagens yoga inte en MOJO men – MOJO är lite annorlunda än annan yoga jag gått på. Tufft men enkelt, som Monika Björn beskriver det. Tills dess att den riktiga MOJO blir tillgänglig på de gym jag tränar på så får jag hålla mig tillgodo med Jessicas yoga…

Söndagsmorgonen började på ett spahotell i Södertälje. Vi har sovit, badat bubbelpool och sovit lite mer. Snart åker vi in mot stan igen. Jag har 19 träningspass att hämta hem innan nyår i min #50challenge och 3 ljus att tända.