Träningsglädje

Asics bjöd in till morgonjogg med Lisa Nordén imorse. Himla skoj trots gråväder. Eftersom jag hade jobbrelaterade grejer för mig efteråt så skippade jag löparoutfiten och 4km i stan men hann ändå prata med Lisa innan minglet drog igång (det är bra att vara tidig) och ägnade joggtiden med att kika på löparskor istället.

First things first: Lisa Nordén ÄR grym. Hon är snabb och trevlig. Vilken himla fin kombo! Det märks hur hon brinner för sporten inte bara pÃ¥ ett elitplan utan ocksÃ¥ för att bredda den och göra den större. SÃ¥dant är häftigt att se. Hon minns fortfarande hur hon bröstsimmade pÃ¥ sitt första triathlon – och cyklade pÃ¥ cykel med pakethÃ¥llare. Annat än den riktigt snygga Specialized som stod pÃ¥ Asics showroom…

Och det andra: Asics utmanar rejält med sin SS13-kollektion som kommer ut i butik i november. Vi har mycket att se fram emot. Jag förälskade mig i Gel Hyper-modellen som verkligen stod ut från mängden i sin design. Jag vet egentligen rätt lite om Asics skor och det var länge sedan jag sprang i dem, men jag läser att det är en neutral väldämpad men ändå lätt sko (290 gram i stl 42.5).

Och för det tredje (lite i smyg): Asics lovar att snart komma med mer information gällande deras concept store på Hamngatan. Något spännande verkar vara på gång. En av tjejerna från Asics som ledde morgonrundan var running club manager. Ja ni hör ju!

Det här med att ha åsikter alltså. Det är rätt jobbigt. Som häromdagen. Och som idag. Jag hängde med ett lag som kom tvåa i sprintstafett på triathlon. En tävling som lämnar en hel del att önska för publik och för de tävlande, att döma från reaktioner Twitter och Facebook.

PÃ¥ triathlon fÃ¥r banan (vad gäller löpning) avvika 10% frÃ¥n den officiella distansen. Grabben skulle springa 5km vilket är sista grenen i triathlon – och gick i mÃ¥l pÃ¥ drygt 16 minuter. En annan tävlande sprang en mil och kom in pÃ¥ 41 när hen springer pÃ¥ drygt 50 i vanliga fall. Jag läser här och var att millöparna fÃ¥tt drygt 8km pÃ¥ sina gps-klockor. PÃ¥ Twitter har begreppet ”triathlonmil” myntats och jag läser statusen ”ta en triathlonmil sÃ¥ gÃ¥r det fort”. Klockrent.

MÃ¥lomrÃ¥det vid Slottet bestod av kaos deluxe. Turister och triathleter omvartannat. Ingen speakerröst pÃ¥ den kvarten vi var där och tog emot ett segrande stafettlag (som vi inte visste om och därför inte hejade lite extra pÃ¥) och ett snyggt lag som kom tvÃ¥a. Bredvid mÃ¥let fanns ett tält för ”atleterna” (enligt skylt) men vem som var välkommen in vet jag inte för Grabben blev inte insläppt. Efter lite tjat fick han i alla fall med sig medaljer till sina lagkamrater som var kvar vid växlingen men det verkade inte helt enkelt med den detaljer heller. Ett vätskebord stod precis där funktionärer hjälpte publik (mestadels turister) över banan men det var som korvstoppning och vätskebordet skymdes av trängseln. Simmarna i stafettlaget som startar 10 minuter efter en annan startgrupp är sÃ¥ mycket snabbare att de simmar ikapp och om den tidigare gruppen. Hej kaos.

En tjej i vÃ¥rt publiksällskap säger att den tävlingen hon tittade pÃ¥ förra Ã¥ret var mycket bättre organiserad och undrar vad det är för tävling som pÃ¥gÃ¥r just nu. Det är Stockholm triathlon (fast som nu heter ITU World Triathlon Stockholm). Tävlingen hon tittade pÃ¥ förra Ã¥ret var – ocksÃ¥ – Stockholm triathlon (fast officiellt sett kanske den hette nÃ¥got annat dÃ¥). Samma, men sÃ¥ himla olika. För nÃ¥gra Ã¥r sedan var jag funktionär pÃ¥ vad som dÃ¥ hette Mazda Stockholm Triathlon och det var kul – och funkade himla mycket smidigare. Men som sagt, jag orkar inte riktigt ha nÃ¥gon Ã¥sikt. Det var kul att heja pÃ¥ trots att växlingen vid stadshuset och mÃ¥lgÃ¥ng vid slottet gjorde det svÃ¥rt för oss som publik. Men vem har sagt att det ska vara enkelt?

Jag är inte bitter. Jag är bara förvånad. Och blir än mer förvånad ju fler kommentarer, Facebookuppdateringar och Tweets jag läser. Hur kan det vara såhär uselt?

Och så är jag trött i mina höftböjarmuskler. 2 timmars promenad med Annika i morse och så hela dagens hejande och springande fram och tillbaka längs med (hela) Norr Mälarstrand har gjort sitt till. I morgon börjar en ny vecka. Fullspäckad. Som vanligt.

Idag var jag oturligt nog dubbelbokad så medan SATS Danderyd invigdes av bloggare från det här gänget hängde jag vid Frescati i löparskor och med stafettpinne i handen. För en inte så snabb löpare som mig så är det inte utan viss nervositet som jag springer i ett stafettlag. Men det var ett skönt gäng med plats för alla slags löpare.

Banan badade i sol och det var en perfekt löpardag för mingel och picknick. Jag tyckte jag hade en bra känsla i benen även om det kom en dipp vid 3 km där det var lite backigt. Runt omkring mig hade jag både snabba löpare och lite långsammare och det var härlig stämning. Strax innan mål fick jag glada hejarop (tack för dem om ni skulle råka läsa detta!) och det var skönt att få lämna över stafettpinnen till siste man i mitt lag när jag gjort min del i tävlingen.

Jag och Grabben, som också sprang