Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag läste om ett fint initiativ på Jims blogg. Tre adventssöndagar i rad kan man yoga på Nordic Club i Göteborg. Man betalar för klassen genom att donera pengar till Barncancerfonden. Jag gillar sådana här grejer, det blir trippelwin! Välmående för en själv, för ett stackars barn och ett plus i kanten till Nordic Club! All information hittar du hos Jim.
”Be the change you want to see in the world.” /Gandhi
Jag spenderade min tretimmarsutmaning med att yoga. Först nästan 2 timmars yin yoga och sedan 90 minuter kundalini – på Yogayama på Jungfrugatan på Östermalm i Stockholm.
Ju fler yogaformer jag testar – desto mer olik gymyogan blir det. Och desto mer gillar jag yoga. Gymyogan har sitt syfte det med – men glädjen hittar jag i helt andra yogaformer.
Instruktören på yin yogan värmde hela klassen med sin personlighet. Hon var helt utomstående fantastisk och jag ångrar att jag inte sa det till henne efteråt. Hon bjöd på insikter, kunskap, känsla, värme och personlighet på ett sätt som är ovanligt.
I yin yoga håller man positionerna i en evighet och det är väldigt skönt och känns otroligt välgörande men också lite, lite smärtsamt. Andningen hjälper till att komma djupare i positionerna men också att transportera bort det som gör ont. Eller – ”andningen är evigheten och vårt medvetande” – som instruktören sa.
Efter yin yogan kände jag mig vig som en barbiedocka i höfterna (den sorten som kan rulla höfterna åt alla håll) och jag var nyfiken på kundaliniyogan. Men där stötte jag på patrull på en gång. Vi skulle sitta på huk på ett sätt som var sjukt jobbigt eftersom vi samtidigt skulle trä armarna runt benen på ett just nu omöjligt sätt.
Resten av klassen bestod av eldandningar kändes det som. Eldandningar är en slags andning där man fnyser ut luft genom näsan.
Jag hade lite svårt att ta till mig kundalinin. Den jobbar insidan på ett sätt som är svårt att märka av på en gång. Men när vi låg i avslappningspositionen mot slutet så var det oändligt skönt och tankarna flöt iväg på ett sätt som inte går att beskriva. Jag var där och då men samtidigt någon helt annanstans. Sådär som man är när man sover och drömmer.
Förvånade mig själv med att rulla ut yogamattan i gryningsljuset och sätta ihop min egen sekvens av yinyoga av de positioner som jag känner att jag behöver för höften. Nästa gång ska jag försöka hålla positionerna lika lång tid som rekommenderas: mellan 3 till 5 minuter. Det är evighetslänge! Men det är också väldigt skönt.
Imorgon är det Träningsglädjes Tretimmars och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska träna. Kanske blir det yoga för hela slanten. Kanske gymträning. Kanske löpning? Det är fantastiskt härliga problem man har som i stort sett skadefri – det finns så mycket man faktiskt kan göra!
