World Class Nybroplan är heta. Vare sig det handlar om specialklasser, eventdagar eller som nu – träning för välgörenhet. Genialiskt och en massa win-win-win. Gå in här och läs mer och skriv upp dagen i kalendern så ses vi där om jag är i Stockholm den helgen – för då ska jag dit!

Jag höll på att somna ifrån alltihop. Klockan var ställd på både 06.15 och 06.27 men jag bestämde mig för att bara sluta ögonen i 2 minuter till och då var det nästan kört. 06.44 vaknade jag med ett ryck och det var tur. På med kläderna fort som fan. Ner med grejerna i väskan. In med frukost i munnen och så en sista dubbelkoll i väskan för att verkligen vara säker på att allt jag behöver finns där: spinningskor och byxor. Det borde inte vara så svårt att ha det med men ändå glömmer jag ibland.

07.27 hade jag kört längs med en öde 222:a, ett öde Stadsgården, korsat en öde Strandväg och parkerat på Sibyllegatan. Jag hörde skratt från Nybrogatan och det var två Vasaloppsspinnare som väntade på att bli insläppta på World Class Nybroplan.

Vi visste inte hur länge vi skulle spinna men det visade sig bli lite drygt 4 timmar. Rumpan och mina tår (jag misstänker att jag har problem med någon nerv som går ner i tårna, jag får ”ont” rätt ofta) tackade Brink för att det inte blev mer än så men i övrigt kändes kroppen som om den skulle kunnat köra på till sista man är i mål.

Flåset var det aldrig något riktigt fel på även om jag var tveksam i början. Det kändes lite kämpigt att nå upp i blå zon (på Activiografiken). Efter en halvtimme var jag uppvärmd och de sista 2 timmarna låg jag ofta ganska stadigt på 85%. Känslan här uppfattade jag som lika ansträngande som mitten av blå zon i början…

Framför mig hade jag mycket att vila ögonen på: en storskärm med Vasaloppet, en storskärm med Activiosystemet och 2 snygga instruktörer. En som fokuserade på Vasaloppet och en som fokuserade på spinningen. Bra uppdelning och bra energi: dels från instruktörsduon men också i form av bananer, choklad och blåbärssoppa. Istället för krans vid målgång fick vi en goodie bag med bland annat Gococos hyllade träningsstrumpor.

När så Brink tillsammans med tätgruppen äntligen spurtade in i mål gjorde vi detsamma. Den svett som tidigare blivit till fnasigt salt i ansikten började rinna igen och hjärtat som vant sig vid att pumpa stadigt i 85% av max fick slå lite hårdare och chocka kroppen lite till. Några minuter över 12 spurtade vi i mål i fädrens spår för framtida segrar, på ett nytt sätt.

Före start: tomt och prydligt.

Efter målgång: tomma bananskal och blåbärsdrycksförpackningar

Jag kan förstå att människor stavar fel ibland. Men när man gång på gång ser uppenbara stavfel i reklamblad, på skyltar och flyers – ja då är jag inte så himla överseende längre. De flesta av oss kan skriva – det gör vi ju dagligen – men just för att vi alla ”kan det” så glömmer vi bort att det också är ett yrke att skriva. Har det därför blivit mer okej att stava fel och konstigt? Inte i min värld.

I min värld är yta lika viktigt som innehåll. Ja, faktiskt. På en skylt skriver WorldClass att de erbjuder ”Gratis PT” på en rad och ”konsultation” på raden under. Vad menar de då, är det gratis med PT på WorldClass? Och hur kommer konsultationen in i det hela? Visst fattar jag att de egentligen menar gratis PT-konsultation men hallå, skriv det då! Och sammansättningen ”jättelågt” är lika olyckligt som ”pyttestort”. Kikar man lite extra på den här bannern så läser man att man kan teckna medlemskap. Kap brukar ju oftast vara positivt, men är detta ett kap? Om nu deras copy inte kan skriva – kan deras personliga tränare något om träning? Ja, så pass hårt dragna är mina slutsatser.