På lördag står 5 mil på agendan genom Tjejmarathon. Jag väljer att inte göra en stor grej av distansen. 5 mil är 5 mil och inte mer än så. Jag väljer att inte förstora det. Det finns jobbigare saker än att springa 5 mil. I mitt huvud maler jag ner distansen till mjöl. Mitt huvud är som en stenkross. Hur jag väljer att tänka på 5 mil är skillnaden som gör distansen möjlig eller omöjlig.

När jag tänker på 5 mil tänker jag på Helena som gick typ ett marathon väldigt många dagar i sträck under sin pilgrimsvandring. Hon gjorde det nyss igen under en helg i Dalarna. Jag tänker på Annika som sprang Stockholm marathon med rätt så lite träning och rätt så lite förberedelse. En utmaning besegras i huvudet, så är det bara. Också inom fotboll. Jag väljer att tänka på riktiga förebilder som finns i min närhet: då blir utmaningen fullkomligt genomförbar och inte så stor och läskig.

Jag kommer inte att hÃ¥lla pÃ¥ och matladda eller dricka nÃ¥gon magisk dryck eller sÃ¥. Jag har det inte ens med mig under loppet. Jag kommer att välja ett par skor som jag tycker är bekväma och som passar underlaget och jag kommer springa med ryggsäck där jag har grejer jag tycker är goda. Kexchoklad brukar funka. Chokladdryck funkar ocksÃ¥ men det väljer jag nog bort enbart för att det inte är sÃ¥ gott med solvarm mjölk. Genom erfarenhet vet jag att jag dricker alldeles för lite när jag har ren sportdryck med mig. Eller bars. Det gäller att välja det som funkar för en själv. Det gäller att välja vilka rÃ¥d man ska lyssna till – och inte.

Syftet med Tjejmarathon är att samla in pengar till ett sjukhus för utsatta kvinnor i Afrika. Jag har fÃ¥tt en väldigt fin support frÃ¥n vänner och bekanta som väljer att sponsra mitt deltagande med sÃ¥ mycket de vill och kan. Ingen krona är för liten. Därför väljer jag att frÃ¥ga dig med! Jag skulle bli sÃ¥ otroligt glad om du har lust att sponsra nÃ¥gra kilometer av de 50 som jag ska springa. För skojs skull kan vi säga att varje kilometer symboliserar 10 kronor. Kan du – vill du? Maila mig i sÃ¥dana fall sÃ¥ skickar jag mer info: sararonne at gmail.com. Tusen tack igen!

Vi har lämnat alla röda hus och dalahästar och är hemma i Stockholm igen. Tvättmaskinen snurrar men cykeln är fortfarande grusig. Mora skickade iväg oss med ett hejdundrande spöregn men här är det lite blÃ¥ himmel mellan varven. Jag ägnar dagen Ã¥t att packa upp – och packa ner för nästa resa. Hej västkusten!

Jag laddar ocksÃ¥ om mentalt för nästa grej. Tjejmarathon 50 km om nästan 2 veckor. Jag har som sagt sprungit 2 lÃ¥ngpass som träning inför denna utmaning och tänker att jag ska fÃ¥ in ett lÃ¥ngpass till. Jag hade frÃ¥n början en tanke om att det sista lÃ¥ngpasset skulle bli ett marathon men jag fÃ¥r se om jag hinner. GÃ¥r det inte sÃ¥ gÃ¥r det inte och det spelar ingen roll – för hur svÃ¥rt kan det egentligen vara att ta sig 50 km? Det är helt och hÃ¥llet en retorisk frÃ¥ga sÃ¥ ni behöver inte svara. Jag vet redan att det gÃ¥r. Starka Annika sprang marathon igÃ¥r – hon har sprungit typ 10 km som längst och hon kommer vara mitt viktigaste verktyg inför Tjejmarathon. Nästan lika viktigt är det faktum att mitt eget längdrekord är pÃ¥ 8 mil när det kommer till ultra. Jag har däremot fullkomligt glömt bort om jag tränade lÃ¥ngpass när jag höll pÃ¥ med lÃ¥nglöpning? Jag minns bara själva loppen – och inte alls hur jag egentligen tränade. Förutom en marathon som jag sprang för skojs skull en dag i Halmstad en sommardag.

För min del är den mentala träningen lika viktig som den fysiska. Kommande 2 veckor kommer jag spendera med att bryta ner 5 mil till en distans som är fullt möjlig. Jag kommer att vrida och vända pÃ¥ alla kilometer sÃ¥ att jag har fullkomligt klart för mig hur jag ska besegra dem fysiskt – besegrat dem mentalt är redan gjort mÃ¥nga gÃ¥nger om när jag väl stÃ¥r pÃ¥ startlinjen. Annars skulle jag inte vara där.

Mitt största orosmoln är en tÃ¥ som brÃ¥kar med mig. Ibland fÃ¥r jag nervkläm och dÃ¥ mÃ¥ste jag ta av skon och vifta med tÃ¥rna – annars gör det sÃ¥ himla ont. Jag hoppas den hÃ¥ller sig nÃ¥gorlunda i schack när jag ska springa, annars kommer det bli en himla massa tÃ¥viftande vid sidan av. Och sÃ¥ hoppas jag det blir bra väder. Jag tar mig gärna an en utmaning, men jag har lovat mig själv att inte göra det i vidrigt väder. NÃ¥gon mÃ¥tta fÃ¥r det vara.

Mora. Regnigt. Ni ser vad jag tycker om det!

Jag läste på norska bloggen Tid for trening om #100 challenge som startade i juli. Tanken är att man ska få in 100 träningspass innan nyår. Det som väntade på andra sidan var en vinst från ett gym. Ungefär samtidigt läste jag på Twitter att det bara är 8 veckor kvar på det här året. 8 veckor! Varav de sista 6 kommer spenderas tillsammans med lussebullar, tryfflar och annat ätbart.

Så jag tänkte att det kanske skulle sitta fint med en #50 challenge. Orka Mera-Anna har yogat i typ 40 dagar i sträck, och hur många dagar SportySpice är inne på vet jag inte men jag gissar att det är många. Jag vill också få in ett sådant flow, för jag vet ju hur skön känslan är. Men jag måste göra det på mitt sätt. Så det blir en #50 challenge. 50 träningspass innan nyår alltså. Kul!

All träning räknas. Och med träning menar jag sÃ¥dant man byter om för. En powerwalk i träningskläder räknas – en löptur till bussen räknas inte trots att man kanske blir svettigare. Yoga räknas absolut, även om man (särskilt i yinyoga) har lägre puls än om man fönstershoppar pÃ¥ stan. Träning är inte alltid högpulsaktiviteter vilket är viktigt att komma ihÃ¥g.

50 träningspass på typ 55-56 dagar kommer att bli en challenge. Jag vet med mig att det kommer vara kul i början men att jag förmodligen kommer svära över det på slutet. Så lova att ge mig lite pepp då är ni snälla!

NÃ¥gra av de här passen kommer att bestÃ¥ av hänsynslös benträning. Jag ligger lite efter pÃ¥ den fronten och har ett gäng utmaningar i Vägen mot vinterformserien att ta ikapp. För nÃ¥gra timmar sedan kom ett nytt pass ut – denna gÃ¥ng skapat av en fitnessprofil som vet hur man tar fram allt det starka som finns där inne.

Champoluc nyÃ¥r 2011/2011 – snart är det dags igen!