Bloggen Äta Träna Kämpa bjuder upp till kamp och jag vill vara med och slåss! Kampen består av en utmaning, eller rättare sagt en hel drös med utmaningar, som ska genomföras under mars månad. Vissa bitar i utmaningen lockade mig mer än andra och min marsutmaning kommer bestå av dessa komponenter (jag har ändrat om lite från ursprungsplanen på Äta Träna Kämpa):

1. Maxtester

I början av mars görs ett maxtest. Jag ska göra så många armhävningar och utfallssteg jag kan, se hur länge jag kan stå i plankan och hur många burpees jag kan göra på 90 sekunder. Jag ska även springa en runda på (cirka) 5 km så snabbt jag kan. I slutet av mars gör jag om samma procedur för att se hur mycket jag förbättrat mig.

2. Utmaningar Рunder mars m̴nad ska jag:

träna 15 pass (känns som en mycket god bit kaka)

göra 300 armhävningar (känns också rätt okej)

st̴ i plankan i 30 minuter (sțrsta utmaningen f̦r min del Рdet blir 1 minut i plankan varje dag!)

göra 250 utfall (min utmaning blir att göra dem under 1 pass vilket ska bli skoj!)

göra 200 burpees (en lite mindre god bit kaka när jag väl har bestämt mig – vi var ju ett gäng som gjorde 100 pÃ¥ en dag)

springa 70 km (känns rätt lugnt)

…vill jag leva!

Jag sitter här och tycker att denna kväll bjöd på Melodifestivalens starkaste startfält hittills. Lite tidigare bytte jag medvetet kanal precis när Anja skulle ta guld i OS-Super G:n som nummer 21 eftersom att jag inte ville jinxa hennes framgång men det hjälpte inte. Oh well, verkligheten rullar vidare. Men just denna verklighet vill jag göra något extra av imorgon!

Imorgon vill jag leva. På riktigt. Inte leva genom en lång sovmorgon och mys i soffan. Jag vill leva genom känslor och trötthet och allt det där andra som en heldag med träning medför. (Skavsår, svordomar och allt det där andra inkluderat)

I min vita träningsbok stÃ¥r nedskrivet ett förslag som dessvärre inte lockar. Alls. Där stÃ¥r: morgonjogg, intervaller, styrketräning, easy line. Mycket träning? Ja det fattar jag väl. Rolig träning? Ja, vilken dag som helst – men inte imorgon. Crazy? Nä, inte det minsta – och det är just det som är grejen. Imorgon vill jag spendera dagen med att rocka världen. I alla fall min värld!

Det var värst vilken respons det blev pÃ¥ mitt förra extremkorta inlägg. Det finns en stor chans att ni förväntar er för mycket för jag ska inte utannonsera att jag vunnit nÃ¥got pris, typ träningsbloggpris, eller sÃ¥. Men mitt meddelande är viktigt ändÃ¥, för alla er där ute som faktiskt är nÃ¥got – trots att ni inte tror det. Atleter!

Nike har typ frälst mig. Och boostat mig. Och nu vill jag föra det vidare!

I onsdags berättade Sara frÃ¥n Nike om Nikefilosofin. Vi pratade om att vara löpare. När blir man det? När man springer sÃ¥klart! ÄndÃ¥ vÃ¥gar fÃ¥ kalla sig löpare. Varför? Jag tror att det ligger och darrar prestationer, tider och kilometrar i luften som blockerar och dumt nog nedvärderar – men man behöver inte vara bäst för att kalla sig löpare. Om du springer sÃ¥ är du löpare, punkt. Vad skulle du annars vara? En icke-löpare som springer? Det lÃ¥ter rätt ologiskt…

Sara berättade om hur Nike ser pÃ¥ sina kunder när de utvecklar sina produkter. Och vet ni vad, de ser sina kunder som atleter. Ja, allihopa! Det gäller bÃ¥de när de tar fram produkter som säljs pÃ¥ Stadium eller grejer som skickas direkt till landslaget. If you have a body you’re an athlete, enligt Nike. Men hur mÃ¥nga av oss har tänkt den tanken själv? Jag har aldrig gjort det.

Jag kände mig rätt malplacerad i onsdags. PÃ¥ Niketräffen var vi ett gäng tjejer, och nÃ¥gra killar. Jag hade inte stenkoll pÃ¥ var alla kom frÃ¥n men det var blandat med journalister, träningsbloggare och nÃ¥gra andra bloggare. Vissa sprang ute med Malin och andra höll sig inomhus till löpbanden. De som sprang ute var i stort sett god för milen sub40. Och sÃ¥ var där jag, lite större och lite lÃ¥ngsammare. Jag hängde med i uppvärmningen men halkade efter pÃ¥ intervallerna. Och jag hade 2 val: att känna mig totalt misslyckad och rätt värdelös (som vanligt jämför man ju sina sämsta sidor med nÃ¥gon annans bästa sidor och hänger envist och felaktigt upp hela livets känslostorm pÃ¥ det), eller att lyssna till vad Nike just sagt. If you have a body you’re an athlete – jag har ocksÃ¥ rätt att vara med. Jag har rätt att vara med utan att ens tveka. Jag är ocksÃ¥ löpare.

Min uppfattning är att det finns mÃ¥nga som tror att de är för dÃ¥liga för att vara nÃ¥got. Som stirrar sig blind pÃ¥ sin egen klocka och jämför med andras. Stämmer de inte överrens sÃ¥ är man inte värd nÃ¥got. Inte värd sitt namn som löpare. Bullshit, säger jag. VÃ¥ga lyft blicken och vÃ¥ga inse att du är nÃ¥got. Om du har en kropp, och du tränar – ja dÃ¥ är du en atlet.

Bild: Magnus Neideman/Scanpix