Nu när jag varit i Stockholm i nästan 2 veckor längtar jag efter Halmstad och allt jag vill göra där. Springa på Östra stranden eller Skummeslövsstrand (Tylösand lutar för mycket) och göra burpees, springa en bit på Hallandsleden med min Camelbak på ryggen, springa backar bakom Örjans vall och skratta åt mjölksyran efteråt, styrketräna fokuserat på gymmet och definiera kroppen, utforska alla andra vandringsleder som jag ännu inte testat och skapa minnen, plocka jordgubbar och äta på Salt och njuta. Jag räknar iskallt med strålande sol alla dagar jag är där. De dagar då det regnar ska jag också springa. Och skratta mig igenom hela löpturen.

Ett av mina starkaste minnen från förra sommaren var då jag och Grabben stack iväg på midnattslöpning för att fira sommarsolståndet och årets kortaste natt. I år kommer jag att befinna mig i Göteborg den kvällen men det hade ju varit jäkligt coolt att cykla hem till Halmstad på natten. Men det kräver ju så klart en cykel. Som jag inte har. Och ingen cykelträning heller. Men tanken är grym! I mitt huvud finns inga begränsningar.

Jag har varit på fest och sprang på en del löparbloggare. Som accessoar hade jag med mig min egna löparbloggare.

Vad gäller min egna löpning så har jag en del planer. Snabbheten fortsätter att vara i fokus och 1 juli ska jag springa indexrundan igen. Det är mindre än 3 veckor dit. Funderar också på det där med att springa 1 marathon i veckan men det är enklare att mäta löpningen i tid än distans så jag får nog fundera lite till.

Grabben, Mats och Gax-Staffan

Grabben, födelsedags-Mia och jag

Bloggparet?

Jag skrev ett klokt inlägg för ett tag sedan. Jag tänker på det ofta. Jag själv är min enda begränsning. Mina egna tankar.

När jag skrev inlägget hade jag precis sett deltagarna i Biggest Looser fullfölja ett marathon. Jag såg ett reprisavsnitt igår kväll. Gissa vad de gjorde! Just det – fullföljde ett marathon. Det var samma avsnitt nu som då.

Ella har precis cyklat 12 mil på en rostig gammal damcykel. Hon har inte ”tränat” många mil på den. Hon tillät inte huvudet sätta envisa begränsningar i sitt huvud. Hon gjorde det.

Mia ska springa mer än 20 mil på Gax Transcania i sommar. Hon är inte mer människa än någon annan av oss. Hon tillåter inte huvudet sätta envisa begränsningar i sitt huvud. Hon kommer att göra det.

Coyntha sprang just sin första mara. Jag har följt henne och hennes envishet under lång tid. Hon tillåter inte heller huvudet att sätta några begränsningar.