Nu när jag varit i Stockholm i nästan 2 veckor längtar jag efter Halmstad och allt jag vill göra där. Springa på Östra stranden eller Skummeslövsstrand (Tylösand lutar för mycket) och göra burpees, springa en bit på Hallandsleden med min Camelbak på ryggen, springa backar bakom Örjans vall och skratta åt mjölksyran efteråt, styrketräna fokuserat på gymmet och definiera kroppen, utforska alla andra vandringsleder som jag ännu inte testat och skapa minnen, plocka jordgubbar och äta på Salt och njuta. Jag räknar iskallt med strålande sol alla dagar jag är där. De dagar då det regnar ska jag också springa. Och skratta mig igenom hela löpturen.

Ett av mina starkaste minnen från förra sommaren var då jag och Grabben stack iväg på midnattslöpning för att fira sommarsolståndet och årets kortaste natt. I år kommer jag att befinna mig i Göteborg den kvällen men det hade ju varit jäkligt coolt att cykla hem till Halmstad på natten. Men det kräver ju så klart en cykel. Som jag inte har. Och ingen cykelträning heller. Men tanken är grym! I mitt huvud finns inga begränsningar.