Det kommer förmodligen inte som någon överraskning att man nu kan anmäla sig till träningseventet The Nike Blast 2011 – det som förut hette The Nike Convention. Detta är dagens stora snackis – på bloggar och på Facebook. 15 minuter efter det att sajten öppnat var 23 anmälda. Det var 23 snabblästa personer för det är ett gigantiskt julbord av klasser att välja bland.

Jag ser en tydlig trend i utbudet. Det började redan för ett tag sedan med funktionell träning – ett begrepp som det gått kraftig inflation i.  Vi går från att se starka ut – till att faktiskt bli starka. Inifrån och ut. Atletiska snarare än biffiga.

Rörlighet tar över träningen. Yogan blir tydlig och vi tränar för att bli starka och hållbara istället för enbart starka och snygga. Vi tränar styrkan också på insidan. Vi tränar vårt välmående. Och med den analkande stora ekologiska livsstilstrenden som fokuserar på att vara snäll mot både den fysiska miljön runt omkring oss och den miljö som vi har inom oss så blir trenden ännu tydligare. 2011 blir året för den ekologiska livsstilen och den därmed också den ekologiska träningen! 2011 blir vi starka inifrån och ut – vi blir hållbara.

Jag tränar för att få uppleva. Att inte kunna träna är som att rycka bort några upplevelser ur livet, om man ska vara lite drastisk.

Igår Facebookade jag att jag skulle göra vad jag vill ett tag. Vanligtvis skulle ”göra vad jag vill” innebära träning. Inte kravfylld träning. Det låter varken särskilt roligt eller upplevelserikt. Men härlig träning. Lustfylld träning.

Istället för att tänka ”nu har jag ledigt och jag kan göra vad jag vill och då väljer jag att träna” så brukar jag hoppa över vad jag vill-steget eftersom det känns så självklart och och tanken går i ordningen ”nu har jag ledigt och jag väljer att träna”.

Nu när jag plockat bort några komponenter träning kommer plötsligt ”göra vad jag vill” in i tankebanan igen. Sedan tar det stopp. Och det är just det som är grejen. Vad vill jag göra? Vad hittar jag för andra sätt att uppleva på, när träningen inte finns?

”Göra vad jag vill”-tanken  är inte ångestfylld eller jobbig, men den är ovan. Jag vill göra livsnjutarvänliga val och ska öva mig i uppgiften att bara vara. Sådant jag upplever att Helena är bra på och ett av skälen till varför jag alltid läser hennes blogg.

Imorse, efter yogan, gick jag några meter extra till mysiga Albert & Jack´s för att köpa min frukost. Jag styrde stegen dit i samband med att jag tänkte ”om jag fick välja vilket frukostställe som helst var skulle jag gå då”. Vanligtvis kör jag på första bästa. Inte alls särskilt livsnjutarvänligt och inte alls särskilt ”göra vad jag vill”-aktigt.

Det går bra för Thea. Det går väl sådär för mig. Missade gårdagens nollekvation med 200 kalorier. Hade räknat med att jag skulle röra mig lite mer på kvällen men så flög jag till Stockholm och åkte direkt till kiropraktorn istället. Kiropraktorbesöket var extremt behövligt – men det försvann lite planerad träningstid. Och jag åt en lite för stor lunch. 1500 kcal ut och 1700 kcal in blir ett överskott på 200. Inget att haka upp sig på egentligen – om det inte var så att jag hade en utmaning att tänka på…

Idag inser jag att jag inte kommer att nå särskilt högt vad gäller träningen. Hur fanken ska jag göra då, har jag undrat. Men så kom jag på det. Äta lite mindre såklart.

När jag äter lite mindre (läs: mycket mindre) verkar det inte vara så noga vad jag äter. Jag går ner i alla fall. Men så fort jag äter lite mer så är det mer noga att det jag äter faktiskt är rätt för min kropp. Därför går jag ner i vikt på semestrar (t.ex. 6-veckorssemestern i Thailand för några år sedan – är det någon av er som hängt med sedan dess?) eller när jag bott utomlands och inte lagat en enda måltid själv.

Vad vill jag ha sagt med ovan? Jo, att jag har ätit en 9-bitars sushi till lunch och det var hur gott som helst. Och jag får nog betrakta det som bra mat i sammanhanget trots det vita riset (dietister/kostrådgivare/nutritionister – kommentera gärna vad ni tycker om sushi, vore intressant att veta!). Det funkar dessutom bra som mat en dag då jag inte tränar särskilt högintensivt. Det funkar mindre bra då jag ska träna fullt ös på kvällen, som imorgon. Då behöver jag mer energi. Men då gör jag också av med mer energi. Plus minus noll.