PÃ¥ det evighetslÃ¥nga flyget hem frÃ¥n Zurich igÃ¥r läste jag den här intressanta artikeln (fast i pappersform): prylfixering pÃ¥ träningsschemat. Artikeln fokuserar pÃ¥ att vi numer kan ha hela vÃ¥r hälsa pÃ¥ armen genom armband som visar hur vi mÃ¥r. Enligt en professor i idrottsvetenskap öppnar detta upp för helt nya mönster – och som kan komma att hota föreningsidrotten. Det mest intressanta i artikeln hittar jag i slutet dÃ¥ professorn säger:

– Med de verktygen har man själv koll på sin hälsa. När man i stället lägger över ansvaret på någon annan, som folk tycks göra med personliga tränare, blir det som att omyndigförklara sig själv.

Intressant Ã¥sikt! Jag funderade nÃ¥gra varv kring det där och kan bÃ¥de hÃ¥lla med och inte. Jag själv gillar att träna med PT för motivationens skull. Jag vet egentligen hur jag ska träna. Jag vet varför och jag vet när och jag vet pÃ¥ vilket sätt. Jag vet väldigt mycket. Och det är jag lÃ¥ngt ifrÃ¥n ensam om. Men ju mer man vet desto svÃ¥rare är det att hantera informationen pÃ¥ ett effektivt sätt. Det blir information overload som det är svÃ¥rt att sortera bland. För mig är träning med PT en slags bekräftelse pÃ¥ det jag redan vet – sÃ¥ jag slipper oroa mig för att träna fel, utifall jag inte redan visste ”rätt”. Att träna med PT blir som en slags kombinerad motivationsboost och försäkring kan man säga. Just därför är det extra viktigt att ha en bra connection med min PT.

För andra är träning med PT en kunskapsbank eller en frizon där man inte behöver tänka utan bara göra. Men att omyndigförklara sig själv, det är nog att hårddra det.

Att ständigt gÃ¥ runt med armband som visar hur man mÃ¥r är ett steg mot en känslobefriad vardag där vi lägger njutning och tankar nÃ¥gon annanstans än pÃ¥ sÃ¥dant som vi mÃ¥r bra av. Ett steg närmre att vara en robot som har en lysande röd lampa när energin är slut. Armbandet piper kanske när vi ska fylla pÃ¥ med mellanmÃ¥l, gÃ¥ ut med hunden eller pussa sambon – för att hÃ¥rddra det. Det om nÃ¥got är väl att omyndigförklara sig själv?

Nej, #makeitcount säger jag! LÃ¥t känslorna styra ditt agerande. Hur du mÃ¥r känner du i kroppen om du är ärlig mot dig själv. Och om ett armband kan hjälpa dig pÃ¥ vägen dit – so be it. Exempel pÃ¥ armband som finns (eller snart finns) ute pÃ¥ marknaden är Nike+ Fuelband, Replay och Up. De är tätt sammankopplade med beteendet att dela med sig och att anta en utmaning. Cirkeln är sluten!

Molnen ligger lågt över de österrikiska alperna idag så jag har passat på att spika lite träning för veckan som kommer. Det är förvisso bara ett gäng bodybalanceklasser jag bokat men planen är att få till både styrketräning och löpning utöver det.

För 1 Ã¥r sedan hade jag 4 veckor ledigt just den här tiden eftersom jag var mellan jobb – och februari 2012 blir ocksÃ¥ rätt sÃ¥ ledig. All skidÃ¥kning har gjort mig sugen pÃ¥ en längre ledighet även nästa Ã¥r och drömmarna är i full gÃ¥ng.

Vi hänger i soffan framför Vinterstudion och jag laddar lite inför det här passet. Julia Mancuso har snyggaste dräkten i dagens Super-G. Det brukar vara hon och Lyndsey som tar hem det priset.

Jag har pysslat lite med nästa veckas träningsplanering också. Det är en vecka som på pappret ser lite annorlunda ut mot hur jag brukar träna. Den största utmaningen blir att komma upp och morgonträna (antingen lugn jogg eller powerwalk). På den fronten inget nytt. Det som är annorlunda är antalet pass som fokuserar på rörlighet.

Måndag: morgonträning, body balance

Tisdag: morgonträning, functional moves

Onsdag: spinning, yoga

Torsdag: morgonträning, löpning (intervaller)

Fredag: morgonträning

Lördag: yoga, styrketräning, löpning (intervaller)

Söndag: något skoj