Det är sommar i Halmstad. Båtar med soldyrkare ligger mitt ute i Nissan, folk ligger utfläkta i parkerna och det doftar av grillat. Och av lite svett från min tröja. Jag har varit på body combat. Och utan att tänka mig för satte jag på mig min varma Houdini över t-shirten när jag gick till gymmet.

Det var nya instruktörens allra första combatpass sedan hon gick utbildningen förra veckan – och det var ett bra pass. Nya instruktörer behöver absolut inte betyda dåliga instruktörer. Ofta kan det faktiskt vara tvärtom. Det enda som är synd var att hon på en gång lade sig till vanan att sjunga med i låtarna ibland…

Och för alla er som inte visste det så kan jag berätta att träning är bästa terapin! Fast det vet ni redan va?

På väg hem gick jag förbi ett annat Hemköp än det jag brukar handla i. Inget vaniljpulver där heller. Men man fick köpa 10 ägg för 1 kr om man handlade för 300 kr så då var jag tvungen att göra det. Skulle egentligen bara köpa smör… kom hem med en massa köttfärs, falukorv, chorizo, creme fraiche, grädde, keso och andra prylar jag inte riktigt vet om jag behöver just nu.

Ikväll var kvällen då jag kapitulerade totalt. Jag vet inte om jag är på väg att bli sjuk eller om jag behöver vila – men något är fel i kroppen. Och det visade sig tydligt ikväll!

Jag värmde upp inför kvällens roliga body combat med träning på crosstrainern. Det som i vanliga fall är en barnlek var extremt jobbigt. Jag svettades som en tok och var hur trött som helst mellan låtarna i ipoden. När sedan combaten började kände jag mig extremtrött av minsta lilla. Att lyfta armarna var en pärs och när vi gjort 8 raka slag i luften ville jag sätta mig och vila. Varningsklockorna ringde i huvudet så jag lämnade klassen efter en halvtimme och lämnade en lapp till instruktören om att det inte var henne det var fel på. Hon var ju bra!

Jag ringde min träningspartner Coola K och blev trött bara av att gå och prata med henne. Träffade Grabben och gick med honom och handlade på Hemköp och det var jobbigt att gå runt bland frysdiskarna. Ville helst ta en taxi de 400 metrarna hem…

Nu blir det inga många knop resten av kvällen. Jag har legat i soffan och kollat Du är vad du äter. Det programmet får mycket skäll men vet ni vad? Jag tycker det är bra! Det är inte vad Anna Skipper säger som är bra. Jag är inte utbildad i ämnet och vet inte vad som stämmer men – det som är viktigt med detta program är att jag tror att det inspirerar många att ta tag i sig själva. Att försöka förändra sina vanor. Programmet visar att det går – även när det verkar som mest hopplöst. Det tyckerjag är viktigt. När jag tittar på Du är vad du äter så är det förändringen jag minns från programmet, och inte exakt vad som sägs – så om Anna har jätterätt eller inte spelar mindre roll. Jag får ofta min motivationskick på torsdagskvällarna!

Den här söta krabaten låg utanför gymmet. Jag ville ta med den hem. Men det hade inte gått – jag hade inte orkat hålla i kopplet…

Medan Grabben låg i sängen, åt chips och kollade på friidrott på TV begav jag mig till gymmet. Kläderna speglade mitt humör: jag var pigg och glad med rosa skor och rosa t-shirt. Åh vad det är kul med färg! Sinnesstämningen kan vända snabbt, och tur är väl det!

Jag hade bokat in mig på en combatklass men började med lite styrketräning för rygg och triceps. Det märks att folk är tillbaka från sin semesterlathet för det var många som var där och tränade. Kul med lite sällskap bland vikterna!

Jag körde latsdrag, sittande smal rodd, stående bred rodd, roddrag med hantel på bänk, ryggresningar i bellybacken, tricepspushdowns och superset med frenc press mot pannan och press lite bakom huvudet (det är den som tar bäst tycker jag). Sedan hann jag inget mer: det var dags att ta fram kniven, knäa motståndare i skallen och slåss på fler galna sätt. Dags för body combat!

Och vet ni vad? Det var riktigt kul med combat! Det känns som ett skönt komplement till annan träning jag kör. Men det jag inte gillar med combaten är när man ska köra snabba raka slag. Där måste jag ha koll på armarna så att jag inte bara slänger fram dem och skadar mig. Nä, hooks eller andra slag känns bättre. Där är muskelkontrollen mer naturlig. Fast ännu roligare hade det varit att slå på något riktigt förstås (notera att jag skrev ”något”, och inte ”någon”…).

Vad tränar ni idag?

När jag kom hem hade Grabben stuckit ut och sprungit…