I eftermiddag säger jag upp mitt medlemskap pÃ¥ Balance. För att göra en lÃ¥ng historia kort sÃ¥ fick jag ett mail frÃ¥n nÃ¥gon sälj- och serviceansvarig pÃ¥ Balance för nÃ¥gra veckor sedan som hört att jag klagat pÃ¥ nÃ¥got. Han ville fÃ¥ det bekräftat sÃ¥ jag mailade och sade vad det gällde och länkade till bÃ¥de mitt klagoinlägg och mina hyllningsinlägg. Jag fick inget svar. Däremot fick jag en kommentar pÃ¥ samma inlägg vid ungefär samma tidpunkt som jag fick mailet, vars ip-nummer jag spÃ¥rade till Balance, och den kan ni läsa här. Visst lÃ¥ter det som att den som kommenterar (”Micke”) är kund pÃ¥ Balance?

Jag mailade till sälj- och serviceansvarig och tyckte att det var konstigt att Balancepersonal kommenterar pÃ¥ bloggar utan att uppge vem de är. Det mest grundläggande kommersiella aktörer som agerar i sociala medier bör vara uppmärksamma pÃ¥ är att det är transparent. I mÃ¥nga fall kan det vara bra med en policy om hur man ska agera i sociala medier ocksÃ¥…

I alla fall. Efter mitt mailskickande fick jag en kommentar frÃ¥n Balancechefen. Han bad om nÃ¥gon slags ursäkt(?) och uppmanade mig att ringa eller maila, sÃ¥ jag gjorde det. Men vet ni vad, jag fick inget svar nu heller! SÃ¥ tills vidare tar jag paus frÃ¥n Balance. Att träna där känns inte speciellt roligt. Jag gjorde bÃ¥de sälj- och servicepersonen och den andra Balancepersonen uppmärksam pÃ¥ att jag, trots min kritik, faktiskt skrivit en hel del bra om Balance ocksÃ¥. Jag är ärlig – inte gnällig.

Så nu går jag vidare, glad och gymlös. Jag har ingen brådska att signa upp mig på något nytt ställe. Var jag väljer att träna beror på var vi köper lägenhet och vilka gym som öppnar var under nästkommande månader. Jag är lite nyfiken på Sportlife i city faktiskt (ja Soffan, du hörde rätt!) men kan också tänka mig ett Friskiskort (återigen, beroende på var vi bor). Tills vidare ska jag träna lite andra grejer. Jag tänkte lägga upp den perfekta träningsveckan såhär:

• 3 löppass (ett lÃ¥ngpass, en snabbdistans/intervaller/fartlek och en vanlig distans)
• 1 rörlighetspass (lÃ¥ter lite diffust va?)
• 2 yogaklasser
• 1-2 styrkepass

Man kan sammanfatta planen som yoga och löpning. Jag vill ta det lugnt med löpningen och även om jag vill bli snabbare känns det som att just snabbhetspassen sliter mest, därför blir det bara ett sÃ¥dant pass per vecka. Max. Det ligger rätt mycket fokus pÃ¥ yoga (för att vara mig) men jag sneglar lite pÃ¥ Sporty Spice och ska försöka gasa pÃ¥ lite pÃ¥ yogan. Det skulle kännas fint att utmana mig med 1 jobbigt yogapass per vecka och sedan lägga pÃ¥ 1 klass till som bonus. Yinyoga räknas inte in här – däremot ser jag det som rörlighetsträning. I rörlighetsträningen ingÃ¥r ocksÃ¥ en längre tid av enbart stretch och prehab.

Styrketräningen är än sÃ¥ länge mest ostrukturerad i mitt huvud. Kanske fÃ¥r jag gömma mig i en skogsdunge under en powerwalk och köra lite cirkelträning – även om det finns en uppenbar risk för Ã¥skÃ¥dare. Eller sÃ¥ fÃ¥r jag springa till ett utomhusgym och träna där. Det finns ju ett gäng sÃ¥dana: Gärdet (nära), Söder (lÃ¥ngt bort) eller Björkhagen (lÃ¥ngt bort). Jag är trots allt inget fan av att träna till publik. Men jag tror att min plan kan bli rätt bra ändÃ¥. Mest nöjd är jag över yogabeslutet.

Dagen har varit nästintill fulländad. Först nästan en mils morgonlöpning, sedan frukost hemma och lite tidningsblädder utan stress. Fortsatte med tid hos kiropraktorn och det var nog inte jättekul just då men det känns mer skönt nu. Jag försöker förtränga att jag ska dit igen nu på fredag. Vi har bokat in 2 tider nära varandra så att behandlingarna kan stötta varandra. Nästa gång ska jag få nålar i hälen. Det låter skönt. Det kan inte vara ondare än att trycka på triggerpunkter eller få stötvågsbehandling.

Tyvärr är behandlingar inte gratis. Jag har ”behandlat bort” rätt mÃ¥nga skor. Sedan juli 2010 har jag gjort typ 5 stötvÃ¥gsbehandlingar á 700 kr, 3 kiropraktorbehandlingar för 450 kr, 1 idrottsmassage för 750 kr och nu 2 nya kiropraktorbehandlingar för 550 kr. Jag vill helst inte veta vad allt det där adderas till – men konstaterar att jag spenderar min lön pÃ¥ resor, träningsskor, mat och boende och diverse behandlingar. Ni är mÃ¥nga som tycker att jag lever nÃ¥got slags lyxliv men det livet innehÃ¥ller 0 krogbesök, 0 kr pÃ¥ barn, 0 kr pÃ¥ husrenovering och tomtfix och inte särskilt mycket annat heller. Att blogga är tack och lov gratis.

Jag Ã¥t sushi pÃ¥ lunchen och det är verkligen hur gott som helst – men tar ofta slut lite för snabbt. Eftermiddagen gick sÃ¥ fort sÃ¥ jag hann knappt bli hungrig men jag slank ändÃ¥ ner pÃ¥ Blueberry för att dricka en Teatox (inte min favoritsmoothie konstaterade jag sedan) innan yogapasset jag var inbokad pÃ¥. Där hittade jag Ella i en vit fÃ¥tölj i hörnet och tillsammans gick vi mot Balance där vi fick ett bra bemötande i repan (kul att man fÃ¥r ta med sig gäster utan suck och pust).

Vi är på jakt efter den ultimata yinyogan och än så länge leder min första yinyogaklass för Eva E på Yogayama, tätt följd av en tjej som jag inte minns vad hon heter på OmYoga. Annars känns det lite skralt vad gäller fantastiska yinyogaklasser. Har ni några tips?

Yinyogan pÃ¥ Balance är okej och lite lagom. Tanken pÃ¥ att vara mitt i centrum i en pulserande storstad men ändÃ¥ hitta lugnet är rätt häftig – men idag var det kallt i salen sÃ¥ jag yogade med en filt pÃ¥ mig.

Matchade mina gula vatten- och barfotaskor (Kameleonter) till svarta tights från Nike, svart topp från Casall och rosa sport-bh från Casall.

Jag och Grabben sprang intervaller tillsammans med ett dussin andra personer på Balance ikväll. Det var en lång orienterare som höll i passet och det var snabba korta intervaller vi skulle springa. Mentalt var det jättelätt. Fysiskt var det ganska lätt också eftersom jag fegade lite på hastigheten. Jag är lite osäker på min kapacitet men borde veta med mig att 1-minutrare är så korta att det går att springa snabbare än jag tror.

Vi sprang 8 st 35-sekundrare med 25 sekunders vila, 7 st 45-sekundrare med 30 sekunders vila och till sist 6 st 1-minutrare med 30 sekunders vila. Tanken var att vi skulle hålla samma hastighet på alla intervaller. Rätt rejält mycket enklare än de 2 pyramidpassen jag tidigare har varit på.

Instruktören hälsade snällt pÃ¥ mig innan klassen. Sedan undrade han hur det gick vid ett annat tillfälle ocksÃ¥. Alla andra stämde han av med relativt ofta – frÃ¥gade hur det gick och hur det kändes. PÃ¥ en Running Clubklass är vi typ 14 pers och passet är en timma lÃ¥ng – det finns tid att ägna alla rätt mycket tid under en klass. Snacka om att känslan av ignorans var total.

Antingen skilde jag mig frÃ¥n de andra genom att se riktigt otrevlig ut. Eller sÃ¥ sprang jag helt enkelt för lÃ¥ngsamt. Jag har varit med om den där totalignoransen en gÃ¥ng tidigare – dÃ¥ sprang jag i en grupp ledd av Malin Ewerlöf Krepp och hon ägnade mig inte ett enda ord. Den gruppen var pÃ¥ runt 10 pers och jag fick bra pepp av de snabba löparna Jessica och Åsa med sub40-kapacitet. Av Malin fick jag inte ett enda tips, inte ett enda pÃ¥hejande ord. Snacka om att känna sig ännu sämre än vad man redan är!

Det som räddade mig frÃ¥n att känna mig sÃ¥ dÃ¥lig att jag aldrig skulle ta ett enda löpsteg igen är att jag uppenbarligen saknar den gen som jämför mig med alla andra. Men det hindrar mig inte frÃ¥n att bli irriterad när jag känner mig orättvist behandlad för att jag springer lÃ¥ngsamt. Och jag grÃ¥ter en tÃ¥r för alla andra som mÃ¥r dÃ¥ligt av att jämföra sig med alla andra och alltid känna sig sämre – och som pÃ¥ grund av det tappar bÃ¥de löp- och träningsglädje!

Den där orienterarsnubben på Balance står inte särskilt högt i kurs i mina ögon. Om jag hamnar på en av hans klasser igen kommer jag att gå därifrån.