Nu har jag äntligen gjort det – överlevt mitt första pass på ”riktig” kampsportsklubb! Det tog mig bara ett halvt liv att komma dit. Det har varit en oerhörd hög tröskel att kravla mig över och jag försökte komma på bra ursäkter också idag att inte gå dit. Men fasen vad nöjd jag är nu efteråt!

Det är ju rätt löjligt det där med att inte våga testa nya grejer. Men kanske känner du igen dig. Det är någon löjlig rädsla för att ta steget utanför sin comfort zone som sätter krokben för alla försök att växa och bli lite större. Att testa kampsport på gym är en mindre deal, då vet man att det är likasinnande gymmänniskor som är där. Men att dra på kampsportsklubb med rosa gymbrallor känns inte rätt – kampsportsklubbar är svettiga, lite skitiga och kräver en annan outfit. Så jag valde helsvart och bomullstisha. Kanske lite töntigt, men va fasen… och man blir lite skitigt äcklig efter ett pass: både av sin egen och andras svett – och för att inte tala om lukten från handskar och sådant…

Det var inte alls så farligt att träna kickboxing på riktigt som jag trodde. Jag har spanat runt på lite olika klubbar runt om i Stockholm och fått superbra tips och råd. Jag bestämde mig för att köra första passet med Kalvhagen Sthlm eftersom det är en liten klubb med bra stämning med instruktör som också leder klasser på vanliga gym och är PT. Alla var verkligen supertrevliga och berättade hur allt det praktiska funkade och som hade tålamod med mig (som ”nybörjare”). Vi var runt 16 på träningen och på Kalvhagen tränar alla tillsammans oavsett nivå. Sådant är kul (och läskigt).

Jag klarade mig undan den 90 minuter långa träningen utan en endaste burpee och det kändes skönt. Annars är väl just burpees en favorit bland kampsportare. Inte undra på att de är sjukt vältränade. Vi tränade däremot en massa andra grejer och det var på en lagom jobbig nivå. Blir det för jobbigt första gången är det lätt hänt att bli avskräckt. Nu ser jag istället fram emot mer kickboxing. Fast till nästa gång ska jag se till att raka benen och inte ha flagnat nagellack på tånaglarna!

Det är ju lite tålig tajming av mig att träna första passet när halva terminen redan har gått, så jag funderar på att köra själv istället för i grupp och sedan gå med och köra på riktigt nästa termin. Det skulle nog kosta ungefär lika mycket men jag skulle förmodligen få in tekniken mycket bättre och sedan ha en schysst grund att stå på när jag börjar köra i grupp.

Mitt favoritgym alla kategorier, Form Friskvård i Halmstad, har flyttat ut några av sina klasser och kör dem i ”Graffittiparken” istället för nere i gymmet. Kul koncept tycker jag, och imponerades ordentligt när jag kom dit och såg att de riggat upp grymmaste högtalaranläggningen. Fantastiskt!

Vi dansade Zumba till värsta ljudet och Grabben intygade att det hördes hem till vår balkong så jag hade egentligen kunnat stå där och dansa. Fast jag hade inte sett instruktören då… Hanna ledde klassen på ett lika strålande sätt som alltid men jag tycker personligen att Zumba toning, som vi körde idag, inte är lika kul som vanlig Zumba. Vikterna väger 0,6 kr var och det blir liksom lite fessigt. I takt med att det blev mer Zumba och mer dans så yrde gruset bland graffittiväggarna och nu och då kom en och annan åskådare, förmodligen lockad av de latinska rytmerna.

Efter Zumban körde jag den andra utomhusklassen: Functional Moves. Vi var 4 tappra själar som joggade iväg en bit till en bra gräsplätt bortanför muséet och där körde vi 2 block med lite olika ben-, core- och stabilitetsövningar. Tiden flög iväg och jag konstaterade att det är jobbigare att träna utomhus. Underlaget är lite ostabilare. En gräsplätt är sällan helt platt vilket gjorde att man fick jobba lite extra.

Summa summarum så fick jag 2 fina återhämtningspass med en del tillfällen att känna av läget i kroppen. Benen är väldigt tunga och sega, resten är rätt bra. Det var skönt att få röra på mig lite efter en hel dag på en köksstol framför mitt exceldokument. Men det var också vettigt att ha en vilodag från löpningen.

Efter allt tränande gick jag och köpte 4 lådor jordgubbar och 1 stor vattenmelon. Sedan stillade jag mina cravings och svängde ihop en mixtallrik med allt jag var sugen på: jordgubbar, avokado, chorizo, keso och Ramlösa vattenmelon. Den stora melonen jag köpte hade jag inte tid att skära upp – jag var alltför hungrig.

Att umgås med konventpresentatörer är lite som att umgås med artister inför en konsert. Det är ju för dem som man är där, som man uppdaterar hemsidan för att boka upp sig på vissa pass och som man ser fram emot att träna för lite extra. Och det är rätt häftigt att någon som man själv tränar för mest hela tiden på sitt vanliga gym – betalar någon annan dyra pengar för att gå och träna för på konvent. Eller för att liksom titta på, som jag. Jag åkte upp hit utan några klasser att gå på – men jag har tack vare snälla WorkoutÅre-deltagare, en fullbokad kväll!

Jag har redan hunnit gå på Functional Moves för Jessica. Hon är grym i små salar – och fantastisk på konventscenen. Musiken är minutiöst planerad efter varje rörelse och flyter på så naturligt att man tränar i rätt beat hela tiden. Och ikväll har jag tack vare Träningsnarkomamman också fått chansen att gå på Midnattsspinningen – jag har hört att man slåss om de biljetterna!

Innan spinningen blir det pastaladdning här på hotellet men jag tror att några av presentatörerna får det svårt med maten. Det verkar vara kolhydratsfattig mat som gäller…

Grindvakterna – Ansofisticated till höger!

Jessicas klass

Fitness Magazineredaktionen matchar och är glada