Jag har precis landat i soffan efter ett förbaskat skoj easy linepass. Jag har varit på easy line med både bra och dåliga instruktörer och det är en enorm skillnad! För mig är det inte de 9 hydraulikmaskinerna som är jobbiga utan det som händer däremellan. Då är det mycket hopp och kondition och det är det som får min svett att flöda och hjärtat att pumpa och kroppen att skratta av glädje!

Vi var riktigt många på passet idag: 20 stycken (många fick vända i dörren) men egentligen är det bara plats för 18. Perfekt – för det betydde fler brädor att hoppa på. Jippikayey! Jag körde jämfotahopp upp på bräda, utfallshopp och andra uppochnerhopp. Maskinerna fick nästans ses som vilostationer även om det inte var mycket vila att snacka om. Svetten flödade och ansiktet grimagerade – men inombords jublade jag. Jag älskar riktigt bra och rolig träning. Älskarälskarälskar!

Det är inte min kamera som är dålig: det är spegeln i salen som snarare är folie än spegel… men ser ni vad färgglad jag är?

Tröja SOC, byxor Casall och skor Reebok

En hörna av Easy linesalen. Jag ser en Flowinplatta lutad mot väggen, den måste jag testa!

Söndagar kan vara den bästa dagen på gymmet – då körs ett tufft pass Easy line följt av ett tufft pass spinning. Vill man kan man lägga på lite egen träning. Det gjorde jag. Målet för dagen var att ta ut mig till max och att göra slut på benen. I mina ben skvalpar det nu av gammal mjölksyra och Tomassi Valpolicella.

Det var rätt så tomt i gymmet men i Easy linesalen var det hur mycket folk som helst. Kul att folk väljer att träna trots julpaniken. Som vanligt var det en salig skara människor som körde lätt och tufft – utifrån sina egna mål och förutsättningar. Jag körde mina benböj i källaren och i benpressen tränade jag ett ben i taget. På brädorna mellan stationerna hade jag lite dålig fantasi och blandade upp-och-ner-spring med jämfotabrott på bräda och en slags hopp där man hoppar upp med en fot i taget. Typ. Vad mer kan man göra? Det finns massor – som jag tyvärr inte kommer på.

Spinningen efteråt var också fullsatt. Sjukt kul! Det bästa var nog de remixade jullåtarna som var alldeles lagom många (typ 3). Det var hårt och tufft och precis som jag ville ha det. Ute i gymmet sprang Grabben sitt långpass på löpband och när spinningen var klar var det bara att ladda om med en Gainomax med blåbärssmak och sedan sätta igång med att döda benen.

Jag började med 50 reps i benpressen och blandade mellan att ha fötterna högt och smalt med lågt och brett, så att det ska ta i både rumpa och lår. Sedan körde jag statiska utfall med framfoten på balansbräda. Jag växlade mellan ”hela utfall” och utfall i källaren som jag tycker bränner sjukt mycket. Fast när jag hade vänsterbenet fram så kändes övningen mest som en stretch, jag är superstel i höger höftböjare. Hur har det kunnat bli så snett? Jag avslutade med bencurls, benkicks och sedan 50 reps i benpressen igen.

Efter träningen gick jag och Grabben till Pio – vår favoritrestaurang. Ja, tillsammans med Twins i Åre förstås (som kanske är sålt nu?). För min del blev det halstrade pilgrimsmusslor med palsternackspuré, rostad blomkål, brysselkål och pancetta följt av rosastekt vildandbröst serverat med rosenkål i apelsingrädde, mandelpotatis- och jordärtkocksstomp samt rosmarinssås. Och ja, det blev efterätt också: citrusterrine med mörk chokladmousse och glöggskum. Och så den där flaskan Valpolicella som jag rekommenderar skarpt! Lätt och fruktigt utan att bli blaskigt. Som en lätt och snabb löpare ungefär, som liksom svävar fram. Den där middagen borde fungera utmärkt som återhämtning inför en ny träningsvecka. Och lite jul.

Jag är död. Inte själsligt men däremot kroppsligt. Kan någon injicera mig med Oboy, snälla?

Pass 1:

Tid: 45 minuter. 10 minuter i pulszon 3. 20 minuter i pulszon 4. 3 minuter i högsta pulszon – 5. Ett gäng minutrar vars pulszon aldrig registrerades. Maxpuls: 92%. Snittpuls: en bra bit över 70%.

Pass 2:

Tid: 51 minuter. 14 minuter i pulszon 3. 35 minuter i pulszon 4. 2 minuter i högsta pulszon – 5. Maxpuls: 91%. Snittpuls: 81%.

Ett pass easy line är frasen ”skenet bedrar” personifierat. Tänk att något som ser så enkelt ut kan vara så sjukt jobbigt. Dessutom sitter det ofta ett gäng tanter på maskinerna och ser lite lagom omotiverade ut. Men skenet bedrar. Man kan styrketräna och man kan styrketräna. Man kan springa och man kan springa. Och man kan ta mig fasen köra easy line och köra easy line. Skillnaden är inställningen och hur pass mycket man ger. Jag försökte ge allt, jag sprang och hoppade upp och ner på de där brädorna som en dåre mellan stationerna och tog nästan kål på mig själv.

Till spinningpasset efteråt var jag tvungen att köpa en Powerade för att överleva. Men det var på håret. Ändå var jag fast besluten att köra ända in i kaklet. Anledningen till att det höll hela vägen heter Dennis. Jag utnämner honom härmed till Form Friskvårds stolthet. Jäklarns vilken grym instruktör!