Jag har varit och tränat på Itrim med mamma. Och jag måste säga att jag är imponerad! Jag är inte alls i målgruppen men jag kan se potentialen.

Gymmet består egentligen av ett enda stort rum med cirkelträningsmaskiner. Mellan maskinerna går eller hoppar man på brädor med svikt, allt utifrån hur pass tränad man är. Jag körde höga benlyft och sparkar i baken och lite box i luftenövningar men man kan göra i stort sett vad som helst. I en hörna stod en maskin som mätte pulsen och min mamma måste ha ett hjärta av ett helt annat slag för hon får vid många tillfällen upp pulsen på över 200, och då är hon 1) troligtvis inte supernära sin maxpuls och 2) 50 år. Själv mätte jag min puls till 169 vid ett tillfälle, men det var efter en ganska lugn station.

Det var en instruktör från Itrim som peppade på oss lite nu och då och hon kunde alla våra namn utantill och det i sig personifierar stämningen som jag upplevde den. Den är varm och vänlig och personalen håller i handen hela vägen. Ja, inte bokstavligen då.

Vi körde på i 30 minuter och jag fick upp ett ordentligt flås. Jag märker att mitt underskott av kalorier gör att mjölksyran alltid är nära och att jag muskelmässigt snabbt blir trött. Men det finns ett undantag – hjärtat! Flåset är det minsann inga problem med. Det märkte jag idag, och det märkte jag igår. Kanske är det inte så konstigt – hjärtat matas fullt med bränsle i form av kärlek medan kroppen knappt får någonting alls i form av energi…

Itrim Kungsholmen

En del av träningsrummet

I ett hörn kunde man provsmaka de olika Itrimprodukterna. Mamma häller upp morotssoppa i ett litet, litet glas. Sådant där man gjorde flourskölj i ni vet.

Här står jag med mammas matkasse!

Efter regn kommer solsken!

Idag har jag kört spinning för första gången på evigheter. Jag körde visserligen en klass för Jessica för några veckor sedan men klassen innan den minns jag inte. Jag som brukade vara en riktig spinningräv! Vet ni vad som blev uppenbart för mig under dagens klass? Att man blir bra på det man tränar!

Det var en tung spinningklass jag tog mig igenom. Mest förvånad var jag över att det var så jobbigt att stå och cykla. Jag känner mig vanligtvis som kung på det. Men nu kände jag mig både trött och svag. Jag har inga spinningben längre. Visst, det ska tilläggas att det var rätt långa ståblock: 3 minuter tidigt in på klassen och 6 minuter på slutet. Men det där brukade jag ta med en klackspark förut. Hur svårt kan det va, liksom. Svårt, är svaret, när man inte regelbundet tränar spinning!

Innan spinningen körde jag EasyLine. Söndagsgruppen består av pensionärer med söta svettband och ”vanliga unga gruppträningsmänniskor”. Jag kan bli lite störd av stojet och flamset som pensionärerna bidrar med men de brukar tystna när vi väl sätter igång. Och då är det verkligen var man för sig. Det spelar ingen roll att det är en 60-årig tant på stationen före mig. Instruktören lyckas med att peppa alla och struntar i om den han skriker på är 25 eller 65 år. Fullt ös ska det vara, givetvis på varje enskild individs nivå, men vill man såsa kan man gå någon annanstans.

Nu ska jag inte träna någonting alls innan morgondagens löparfest. Kvällen ska tillbringas i soffan. Har fått för mig att det ska gå en dokumentär ikväll om konsumtion men hittar den inte i TV-tablån. Om det är någon som vet vilken dokumentär det är jag syftar på (läste om den i gårdagens SvD) så får ni gärna tipsa!

När jag åkte till Skåne i morse så spöregnade det. Kul. Powerwalken i Helsingborg fick skjutas på framtiden. Det finns inget dåligt väder men just imorse hade jag inte rätt kläder. När vi kom fram till Mölle strax efter 7 hade regnet upphört och solen tittade fram, så vi tog en promenad runt i byn.

Grabben är stormförtjust i Mölle och har så varit sedan vi var där förra sommaren. Då åt vi räkmackor med räkor som aldrig tog slut på uteserveringen på Hotell Kullaberg och livet lekte. I höstas övernattade vi på Grand Hotell Mölle och njöt av deras fantastiska avsmakningsmeny. Och idag åkte vi dit för att äta frukost. De serverar supergott bröd på bikarbonat och underbar aprikosmarmelad och är det vid något tillfälle man ska frossa i kolhydrater så är det här.

På eftermiddagen var det dags för veckans 2 bästa klasser på gymmet: EasyLine följt av spinning. Det går inte att förklara hur jobbigt det är men jag blir totalt slut och matt i kroppen av den kombon och den instruktören.

Dagens jobbigaste övning från Easylinepasset är benböj där man istället för att ”gå upp” liksom hoppar upp och landar i en mjuk benböj igen. Den övningen fanns med på Lofsans cirkelträningspass och den var lika jobbig då (fast då hade vi en body bar på axlarna). Fantastisk bra övning som jag längtar till att köra igen nu när jag tänker på den. Fast det får bli en annan dag…