Nuförtiden tränar jag m å n g a av mina pass tillsammans med vänner. Jag morgondejtar och träffar kompisar över en spinningcykel. Att träna är för mig också en social grej! Jag shoppar i stort sett aldrig tillsammans med vänner. Vi ses över ett träningspass istället. Idag träffade jag Funrun i Rålis för tabataintervaller. Hon stod för upplägget – jag stod för, tja, lite svett i luggen under mössan.

Tabata är kul. Korta intervaller med kort vila som upprepas många gånger. Vi använde Rålis som gym och joggade mellan stationerna. 20 sekunders intervalltid med 10 sekunders vila – 8 repetitioner och 6 stationer (48 intervaller alltså). Vi slutade med 10 spurter uppför snurrbron till Fridhemsgatan. Bra träning med bra flås – let’s do this again!

Det snöade hejvilt när jag stack hemifrån i morse vid 7.30 för att åka och träffa Sofy och Åsa innan vi stack iväg till Bosön för mf-Gruppens hälsokonvent. Jag har aldrig varit på Bosön förut – det är som ett träningsmecka alldeles vid vattnet ute på Lidingö.

Hälsokonventet har marknadsförts som ett konvent som framhäver naturlig träning, mat och livsstil. Bland träningspassen fanns crossfit, yoga, skipping, PT-träning i grupp och löpning. Bland föreläsningarna Katrin Zytomierska och hennes LCHF-berättelse, Bitten Jonsson som jobbat mycket med sockerberoende, vår allsmäktige Rune Larsson, mf-Gruppens grundare och sjukgymnasten Jonas Bergqvist som precis skrivit en bok om träning och LCHF med flera.

First things first: jag tycker att det helt klart behövs fler träningsinfluenser inom LCHF-rörelsen. Allt för många fokuserar på vikt istället för hälsa. Allt för många tycker också att LCHF är en enkel utväg eftersom man kan gå ner i vikt utan att träna. Det är ungefär som att tänka att ”smala” personer inte behöver träna. God dag yxskaft liksom. Jag applåderar därför mf-Gruppens initiativ – konventet är tänkt att vara ett årligt återkommande arrangemang.

Jag är en rätt så van träningsevent- och konventbesökare och vill träna när jag är där. Därför blev jag lite ställd när morgonen började med crossfit när jag trodde det skulle börja med yoga. På hemsidan har mf-Gruppen marknadsfört dagsprogrammet som individuellt utformade men samtidigt bara med en grej i timmen så jag trodde att det schema som låg uppe var det schema som gällde. Men det var bara att ändra fokus och ställa in sig på crossfit.

Det var en extremt tuff start och jag tog det lugnt eftersom jag ville hålla hela dagen. Det hade jag inte behövt tänka på eftersom timmarna efteråt var extremt lugna med föreläsning, yoga och lunch men det visste jag inte då. Det var ett enkelt men tufft upplägg och riktigt effektiv träning – som, hör och häpna, fick mig crossfitförälskad.

Jag är rädd för crossfit. Det är tung och tuff träning. Men jäklarns vad snyggt helhetstränad man blir. Dessutom verkar alla crossfitmänniskor trevliga. Om det är crossfit som ska få mig synligt vältränad så får jag svälja rädslan och gå dit. Idag på Bosön körde vi kettlebellssvingar, burpees, utfallsgång med vikt på raka armar ovanför huvudet, hopp och ett moment där man skulle stå i plankan och ha fötterna mot en vägg och sedan klättra uppför den med benen – svårförklarat, jag vet!

Den andra klassen innan lunch var en yogaklass och inte riktigt min kopp med te. Klassen hette ”funktionell yoga” men var mer en form av poweryoga. Jag vill träna rörlighet när jag yogar och jag gillar kraftfulla klasser. Jag vill träna yoga till Michael Jackson eller Madonna sådär så att håret reser sig på armarna av magisk känsla. Jag gillar därför inte tingeltangelmusik eller den där klassiska lite flummiga yogan.

Under dagen varvades föreläsningar med träningspass och vi lyssnade på Katrin Zytomierska. Det var fler än jag som saknade ord efteråt. Hon sa så mycket dumheter och visade på så mycket okunskap att jag inte vet var jag ska börja och jag är rätt nöjd med att ha glömt hälften. Vill man marknadsföra LCHF på ett vettigt sätt till en målgrupp som vill ha mer kött på benen i form av kunskap så ska man inte släppa ut Katrin. Vill man få igång en debatt är hon effektiv.

Vi stannade kvar på Bosön och åt lunch. Efteråt väntade föreläsning, träning, fika och sedan den klass jag var mest nyfiken på – skipping. Jag hade inte riktigt tid att vänta så pass länge utan vände hemåt med sällskapet som ändå skulle därifrån med bil. Imorgon fortsätter konventet ute på Bosön igen. Jag skulle väldigt gärna vilja lyssna till just Jonas Bergqvist och om det inte blir imorgon så hoppas jag att det blir inom kort!

Mina allmänna reflektioner är återigen att det behövs mer träning inom LCHF-rörelsen (så heja mf-Gruppen!) men också att ”naturlig mat”, ”naturlig träning” och ”naturlig livsstil” inte alls är samma sak som LCHF. mf-Gruppens hälsokonvent har enorm potential om man vågar ta klivet ut ur LCHF-fållan och breddar sig mot en större målgrupp. LCHF är en liten del av det som är naturligt (men allt inom LCHF är inte naturligt) – men det finns mer.

Jag minns förra årets första adventshelg, den var galen. Jag var med Ella och ett gäng och åt middag på Och Himlen Därtill och det var dramatiskt. Det var snöstorm och jättekallt utanför knuten. Efter middagen drack vi exotiska drinkar på ett fantastiskt litet ställe med söderhavskänsla nära Rörstrandsgatan och sedan firade vi in advent på efterfesten på Kungsholmen. Inte visste vi då att jag skulle bo på gatan bredvid ett år senare. Eller att vi ett år senare skulle fira in första advent med mingel hemma hos mig. Det är något särskilt med första advent – en känsla jag tar med mig in i framtiden.

Några av dem som var hemma hos mig igår kväll var Ulrika och Erika. De tränar rätt ofta crossfit och har tyckt att jag skulle testa på. Det har ett gäng andra fina människor i min närhet också gjort. Men jag har tyckt att det varit jätteläskigt. Burpees är det jobbigaste som finns och ska man göra sådant på tid, dessutom ihop med en massa andra sjukt jobbiga övningar, ja då hittar jag på andra ursäkter. Crossfitutövare är bland de mest funktionellt vältränade som jag har sett men jag förstår ju att det krävs med än ett crossfitgymsmedlemskap för att bli sådär smidigt stark.

Hur som helst, medan vi satt sockerchockade i min soffa så hör jag mig själv säga att jag ska hänga med på träningen imorgon på Crossfit Nordic (idag alltså) klockan 13. Ändå var glöggen jag drack mestadels alkoholfri. Jag tänkte väl i och för sig inte att vare sig Ulrika eller Erika skulle komma ihåg mitt löfte dagen därpå men ett Facebookmeddelande påminde mig. Så jag hade inget val annat än att gå dit.

Jag har haft en galet sliskig helg med rocky road, saffransbullar och you name it men jag har typ tränat lika mycket som jag ätit bullar. Yoga och crossfit igår och crossfit idag. Så mycket mat har det inte blivit, det varmaste var nog en pizza i fredags mellan en massa tapetfix och 3 ägg alldeles nyss. Och så glöggen igår kväll förstås! Det har inte varit en helg där jag fyllt på med superfood om man säger så. Däremot fick jag väldigt mycket fina superfoodgrejer vid tillställningen igår, det märks att mina vänner känner mig och det tackar jag för!

Crossfitpasset idag var inte så farligt som jag trott. Eller, det var jobbigt och pulshöjande, men det innehöll inga grejer där jag kände mig obekväm. Vi värmde upp med lite allt möjligt: rodd, hopprep, turkish get ups… Och sedan körde vi hantelpressar som dagens teknikövning. Efter det var det dags för dagens serie, 6 varv med hantelpushpressar, hantelsvingar, mountainclimbers, och hopprep (singelhopp). Bra skit! Enkelt med tufft. Hantelpushpressarna var jobbigast, singelhoppen enklast.

Jag har slängt fikabrödet som blev över från igår. Det känns som jag ätit min beskärda del av julkakor och choklad. Sockerchocken har lagt sig lite efter den intensiva träningen i helgen och jag ska snart iväg för att spana in andra aktiviteter på Globen horse show. Ikväll ska jag få ur mig 8 sidor bröllopsreportage och imorgon åker jag till Umeå.

Det är 31 träningspass kvar till Grabben som vanligt skjuter Sveriges snyggaste nyårsfyrverkerier.

Årets julfikakvot är fylld…

Ulrika och Erika

Crossfit Nordic